Direktlänk till inlägg 28 juni 2007
Vi människor fungerar på ett fascinerande sett ur många aspekter.
Ta det här med att kunna vara glad för andra. Till exempel om någon i familjen eller någon annan som betyder mycket för dej får chansen att flytta, långt, långt bort. Vad är det som gör att en del bara ser det negativa medan andra har en tendens att alltid vara glad för andra skull, att se möjligheter i stället för problem? Samma sak gäller om t.ex din syster eller bästa vän träffar någon som du personligen tycker är ett svin. Hur lyckas vi ändå gratulera och välönska deras kärlek? Eller om någon uppnår sina mål, ett mål som kanske innerst inne även är ditt eget mål, hur fungerar vårt psyke om man lyckas glädjas med dem trots att avundsjukan håller ett hårt tag om oss?
Är det en ärlig glädje eller är det vår skyldighet som vänner/familj att ljuga för att stötta andra?
Personligen tror jag faktiskt att man kan vara glad för andra trots avundsjuka och andra aspekter, det är inte att ljuga att tysta ner sina egna negativa känslor och att lyckönska andra på deras väg genom livet.
Jag vill tro att alla får en chans någon gång. Och när det är din tur, vill du väl ha familjens intresse och kärlek?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|