Direktlänk till inlägg 1 oktober 2007
Känner mej så extremt ful, har bara ätit en massa skräp och socker de senaste månaderna.Rumpan bredare än lovligt och jag är tjok! Inte tjock som i gravid, utan tjock som i överviktig. För nån bebis-mage(SOM ALLA TJATAR OM) finns det inte å tala om!
Ovanpå det undrar jag om jag verkligen är så svår att ha å göra med så man måste ta avstånd i från mej?! Ställer egentligen bara ett ända krav på de i min närhet, ärlighet. Visst har jag varit trött och osocial på sistone, men i stället för att dra sej undan trodde jag att vänner ställde upp och förstod i sådana lägen? Eller är det att ställa för stora krav? Säkert beror min brist på vänner(de känns just nu extremt få) på mej... Men jag förstår inte vad jag alltid gör för fel i om så är fallet?!
Det känns väldigt orättvist att jag aldrig får ha några vänner och inte ens kan känna mej lycklig när jag innerst inne har extremt bra skäl att va det?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|