Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv!

Alla inlägg den 28 februari 2008

Av Lisa - 28 februari 2008 21:44

Tack far-mor Sonja för presenterna å bullarna å disken. :)

Tack Anna för den fina skjortan :)


Nu tar vi nya tag, sovdags.. :) 


ANNONS
Av Lisa - 28 februari 2008 20:56

Är verkligen beroende av den här bloggen på så många plan. Utan den hade jag fått klara mej med några ynka grattis-sms å familjens gratulationer.

Jag behöver mer, å det är er jag behöver, andra som har barn, å som är vanliga, riktiga mammor, om ni förstår vad jag menar.


Att kalla mej själv för mamma känns väldigt avlägset, men rätt som det är plingar det till huvudet: jag har ett barn, en son, världens finaste. Å ovanpå det har jag världes bästa man, å Viggo världens pappa. :) Kunde inte haft ett större fan, han hejar på mej, å menar så väl med allt.


Känner mej mycket gladare igen nu, skönt att träffa nån annan än familjen med, att träffa Anna å få skratta lite. Det behövde jag, tack Anna!


Viggo har varit en ängel hela kvällen, å ätit utan krig, det gör också sitt för humöret... :)


Nu ska jag titta på tv för första gången sen vi kom hem, det är ju trots allt torsdag. :) Har liksom glömt att tv:n finns, å i morse glömde jag dricka kaffe. Jösses vilken dimma man lever i...


Ska ringa pappa i kväll, det är lika bra, ska tala om för honom att han gärna får ringa... :)


Så vacker... :)

ANNONS
Av Lisa - 28 februari 2008 18:36

Har känt mej ganska nere i mellan åt i dag. :(

Dels för att det hela tiden ringer en massa jobbarkompisar å annat folk till Martin å grattar, medans på min mobil är det knäpptyst. :(

Känner mej lite ensam, å avundsjuk, vilket känns för jävligt att man blir, det är ju sjukt kul för martin att så många bryr sej. 

Tror inte att folk vågar ringa heller, pappa verkar fortfarande ledsen eller nått, han har i allafall inte ringt, fattar inte varför jag skulle skälla på honom. 

Sen har jag dåligt samvete(surprise?!) för att så fort nån hälsar på så känns det som jag inte bryr mej om Viggo, tar liksom ett steg tillbaka. Martin däremot maler på är så stolt, men blir liksom inte färdig till att säga nått alls.

Vill ju såklart att farmor å alla andra som hälsar på ska kela med honom å så, men sen samtidgt vill jag bara ta honom å stäga in mej. Antar att jag är trött med. 

Vi var ute å gick innan, farmor körde vagnen, å jag linkade efter... Har fortfarande den där förbannade foglossningen, fick precis skit ont.

Sen har jag dåligt samvete för jag kan inte med min egen vagn, inte fälla i hop den eller sätta fast liggdelen själv. Sen är det ju tre trappor upp hit, tungt blir det.

Å allt annat, hur ska jag klara mej när Martin börjar jobba?


Sen ville Viggo inte äta i eftermiddag igen, kämpade en bra stund, men han bara skrek. Känner mej extremt värdelös i sånna lägen. Tillslut gick det å då åt han i nästan en halvtimme... Distriktssköterskan ringde, hon skulle komma på tisdag å kolla läget. Men jag tror jag vill väga honom innan dess, tänk om han inte äter tilräckligt? Mat finns det i allafall, det är ju ett orosmoment mindre.


Å vad lipigt det blev, gråter här i min ensamhet.

Martin har stressat i väg till träningen. Känner mej orolig för honom med, han går på helvarv... Slappnar knappt av nått, i natt var han så trött att han inte ens vaknade när vi var uppe... 


Snart kommer Anna å hälsar på... :)

Ska bli trevligt. :) 

Av Lisa - 28 februari 2008 13:06

Vägde mej i går, har gått ner åtta kilo. :)

Å jag är fortfarande svullen om händer å fötter, så det finns hopp om 

att några till försvinner inom kort. :)


Fick frågan vad som var det värsta under förlossningen. Jättesvårt att svara på. Jag tycker det mesta var häftigt nämligen. Klart värkarna gjorde ont, å det gjorde ont i själva födelseögonblicket, men inget av det är ju det "värsta".

Har kommit fram till att det allra värsta var att jag mådde illa hela tiden och att CTG:n var tvungen att vara kopplad så mycket, det begränsade ju mina rörelsemöjligheter. 

Överlag anser jag ju att förlossningen var en bagatell om man jämnför med att vara gravid, tung å ha ont i en massa månader. :)


Av Lisa - 28 februari 2008 12:57

I dag är det redan torsdag, fattar inte var timmarna tar vägen.

Känns lite konstigt.

Men allt flyter dock på himla bra fortfarande.

Han är så snäll, Viggo.

I dag har vi tagit bild till tidningen, tyvärr sov han, så ni får inte se dom fina små ögonen på bilden.

I eftermiddag kommer farmor, det blir nog en runda med vagnen om solskenet håller i sej. :)

Ska ge mej i kast med att försöka mata det lilla livet, vill gärna slippa sitta å blotta mej när svärmor kommer... 



Ida: börja blogga, det ger så mycket mer än vad man tror, å man behöver inte våga berätta allt från början, men hämningarna släpper efter ett tag, tro mej. :)




Praktisk fråga: Vad ska jag packa i skötväskan?


Kolla gärna in till mej på lisoball.se där denna blogg ligger numera!

GILLA PÅ FACEBOOK

 

Matbloggstoppen

 

Mina pojkar.

   

Min älskade man.

       Min Martin.   

Mina älskade barn.

Leo 

 

Viggo 

 

 

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Blogkeen
Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se