Har känt mej ganska nere i mellan åt i dag. :(

Dels för att det hela tiden ringer en massa jobbarkompisar å annat folk till Martin å grattar, medans på min mobil är det knäpptyst. :(

Känner mej lite ensam, å avundsjuk, vilket känns för jävligt att man blir, det är ju sjukt kul för martin att så många bryr sej. 

Tror inte att folk vågar ringa heller, pappa verkar fortfarande ledsen eller nått, han har i allafall inte ringt, fattar inte varför jag skulle skälla på honom. 

Sen har jag dåligt samvete(surprise?!) för att så fort nån hälsar på så känns det som jag inte bryr mej om Viggo, tar liksom ett steg tillbaka. Martin däremot maler på är så stolt, men blir liksom inte färdig till att säga nått alls.

Vill ju såklart att farmor å alla andra som hälsar på ska kela med honom å så, men sen samtidgt vill jag bara ta honom å stäga in mej. Antar att jag är trött med. 

Vi var ute å gick innan, farmor körde vagnen, å jag linkade efter... Har fortfarande den där förbannade foglossningen, fick precis skit ont.

Sen har jag dåligt samvete för jag kan inte med min egen vagn, inte fälla i hop den eller sätta fast liggdelen själv. Sen är det ju tre trappor upp hit, tungt blir det.

Å allt annat, hur ska jag klara mej när Martin börjar jobba?

Sen ville Viggo inte äta i eftermiddag igen, kämpade en bra stund, men han bara skrek. Känner mej extremt värdelös i sånna lägen. Tillslut gick det å då åt han i nästan en halvtimme... Distriktssköterskan ringde, hon skulle komma på tisdag å kolla läget. Men jag tror jag vill väga honom innan dess, tänk om han inte äter tilräckligt? Mat finns det i allafall, det är ju ett orosmoment mindre.

Å vad lipigt det blev, gråter här i min ensamhet.

Martin har stressat i väg till träningen. Känner mej orolig för honom med, han går på helvarv... Slappnar knappt av nått, i natt var han så trött att han inte ens vaknade när vi var uppe... 

Snart kommer Anna å hälsar på... :)

Ska bli trevligt. :) 

 

Liz

28 februari 2008 19:39

Va tråkigt att du känt dig nere, men tyvärr tror jag att det är relativt vanligt i din nya situation... det är lixåm så att hela livet vänds upp å ner på bara en kort stund! och sen på köpet så får man himlans massa hormoner me... som kan göra en nedstämd o ledsen för allt o inget! men viktigt att man pratar om att och berättar precis som du gör! o vet du jag tycker du ska slå din pappa en pling han kanske tror att du fortf. är sur på honom kanske? du har inget att förlora på det i alla fall.... vagnen hade jag oxå stora problem me ett tag men du lär dig nog snart ska du se, allt är så nytt nu... och med amning försök (lätt va?) att ta de lugnt och inte stressa upp dig eller spänna dig för då kan de blir svårare att det "rinner till" och sen är det så med alla råd du får... ta till dig de råd du vill och gör precis som du känner man vill så gärna HJÄLPA MEN DET ÄR INTE SÄKERT ATT JUST MINA/ANDRAS RÅD ÄR BÄST FÖR DIG! OK? OJ INTE meningen med stora bokstäver :-) och du en sak till tänk va många som grattat dig här på bloggen och familjeliv! :-)
och: vill du stänga in dig med sötnosen SÅ GÖR DET!! Det är er tid nu och du ska bara göra det du precis orkar o vill! Kram på er

 

Emilie

28 februari 2008 19:52

Jag är ingen expert men det är nog helt normalt att känna som du gör. Du är säkert både trött och full av hormoner =)

Du kommer bli en fantastisk mamma Lisa, du har det i dig!
Det känns säkert bättre snart när allt inte är så nytt och när ni har hunnit landa lite.

Lycka till!

http://emilai

 

Mia från familjeliv

28 februari 2008 19:55

Vill bara säga att jag känner igen mig i de du skriver. Känslorna svallade och jag var känslig då jag nyss fått barn. Grät en del över allt och ingenting, så de verkar vara ganska vanligt.

Hoppas de snart blir bättre! Kramar

 

Sofie

28 februari 2008 20:04

lisa..... gud vad jag känner igen mej! jag vågar bara inte ta upp det offentligt.... men skatta dej lycklig, du är inte ensam! det är helt okej och framför allt normalt att känna så( hoppas jag, annars är jag o mina mamma-vänner helt ute o cyklar....). Du ska se att det ordnar sej... om tre år eller så... jag hade precis kommit över det, så fick jag nästa och minst en gång om dagen känner jag mej värdelös eller oduglig som mamma.... då ger jag barnen en stor kram o puss o säger hur mycket jag älskar dem, sen är det glömt. för dem iaf, barn är som hundar, de glömmer snabbt! :) jag är säker på att du gör ditt bästa och så gott du kan! när jag har det jobbigt (328 ggr/dag) intalar jag mej sj att det finns dem som har det värre och att det finns tusentals kvinnor som skulle vilja vara i mina kläder! so hang in there! sorry att det blev lite långt....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...