Detta är vad Rex har roat sej med i dag.

Självklart var det inte fullt så enkelt att ta sej ner som det var att

hoppa upp.(Vilket han gjorde från altanräcket, påhejad av mej,

trodde aldrig han skulle lyckas...)

Det slutade med att Martin fick klättra upp å hämta ner honom...

Eller ja, sjukanmäla mej kanske hade varit mera passande. Hade varit skönt att bara koncentrera sej på ingenting, å glömma allt vad smutsigt hus å snoriga bebisnäsor heter.

Orkar egentligen inte ta hand om en sjuk liten pojk i dag å inte en kelsjuk katt å ett berg av tvätt heller för den delen, hade velat ligga i soffan å dricka kaffe å läsa min nya bok i stället. Om jag ens hade orkat det...

Det märkliga är att man gör det ändå, orkar alltså, å tur är väl det, stackars Viggo har inte mycket annat val än att förlita sej på mej... 

Vi är inte precis bättre nån av oss, är helt slut. 

Det är verkligen perfekt promenad väder,  typiskt...

Håller på å letar land å rike runt efter ett mörkbrunt säng-överkast, det verkar va snudd på omöjligt att hitta...

Neeej, nu ska jag ge mej på ett nytt försök med att mata Viggo...

Over and out...