jajja

20 augusti 2008 07:17

Men kom igen!!! fanken vad det ska komenteras om att du inte vill vara ifrån ditt barn! Vi som känner dig förstår ju hur du menar. Du vill vara med ditt barn så mycket som möjligt nu när han är liten, dessa dgaar kommer ju inte igen. Och sen ska du få "skit" för detta? Hade det varit bättre om du lämnat honoom avigt och rätt hit och dit varje dag? Undrar om de sagt något då? Hur du än skriver och gör så tolkas det ju fel verkar det som. Är ju inte meningen att du ska behöva förklara varje inlägg ordagrannt. Att de bara orkar.

emmy

20 augusti 2008 09:08

jag tolkade det som att du upplevde det så att det är att lämna bort.
Men nu har du förklarat.Inte för att du behövde det men nu förstår jag hur du menar.

Liz

20 augusti 2008 16:06

Hej hej!
JAg känner att jag måste få skriva en sak: det är såhär att du valt att skriva/skriva av dig offentligt i en blogg där vem som helst kan se.. och det är fördelar med det och nackdelar, så är det. Men kan man inte ta kritik så kanske papper och penna fungerar bättre för dig?! Vet inte om du läser de "stora" bloggarna som Linda Rosing fotbollsfrun m.m särskilt då Linda hon får ca 180-300 kommentarer VARJE inlägg och jag tror inte ens hälften är snälla kommentarer, alltså MÅNGA riktigt elaka kommentarer, personliga angrepp osv, hon svarar inte på några kommentarer vad jag sett, skulle hon de skulle hon inte få göra annat än det och lite till! jag jämför INTE dig med Linda nu, men bloggar fungerar ju så, de är offentliga och man får kommentera sen väljer du ju själv vad du vill göra med dom. Envägskommunikation kanske inte alltid funkar bäst?! ibland kan de va bra att få andra perspektiv på saker och ting och råd och tips?? kanske inte alltid men ibland.... jag tolkade ditt inlägg oxå som emmy, och det är en annan nackdel med att skriva att man inte alltid får fram saker som man menar det är lättare muntligt många gggr, så därav kan de bli missförstånd o so what om du menade som du skrev känner du så,så gör du det! det är väl inget.... jag har själv kännt så, vet att det inte är varken sunt eller rättvist mot pappan att man ska behöva känna så eller va orolig på nåt sätt för de e ju lika mycket deras ansvar, men jag kände såhär att jag hade honom mest hela tiden huvudansvar o allt va de följer med för jag va ju jämt hemma med honom pappan jobbar ju, men tror att de (papporna) oxå behöver lite egentid med de små, för som sagt den tiden går fort och kommer inte tillbaka, varför kan inte de få vara med om de vi är jämt en liten del i alla fall, tror de är nyttigt! Och att DU(framför allt!) oxå får egentid, då du kan slappna av och bara va Lisa, detta är svårt till en början eftersom vi är vane människor, men efterhand går de bättre och bättre och kan slappna av mer och mer och njuta av det, och jag lovar dig: Man blir en bättre mamma av det! man får hämta kraft och känna att man inte "bara" är en mamma och det är bra och längta och få sakna ibland då uppskattar man mer vad man har! (inte för att du inte gör det, men det ÄR ändå skillnad) men som sagt alla är vi olika och alla känner vi olika. ville bara få säga detta okej? shit vad långt...phu! men keep on going Lisa! jag läser alltid din blogg för att jag helt enkelt vill de och är beroende! hi hi.... :-)Lycka till med allt! KRAMAR!