Färgen heter Stormnatt å inget annat. :)

Nu har våra gäster åkt. :(

Har haft så mysigt så, ätit kladdkaka(bara för att upprätthålla vår image. :))

å pratat loss. :) Viggo fick fina sex månaders presenter med. :) Tackar! :)

Ska inte sitta här å skräpa nu... hej! 

Martin ringde precis, de skulle beställa färg.

Han hade redan beställtväv till Viggos rum å undrade vilken kulör väggarna skulle ha. Shit, jag fick alltså panikbestämma mej... Det blir blått, valde en kulör med det mystiska namnet oändlighet. :) Tydligen skulle beställningen dyka upp redan under morrondagen, så här går det undan i svängarna. Får bärja rensa ut så smått från Viggos rum, har haft det lite som en avlsatningszon fram tills nu nämligen. :)

På tal om inredning skulle stina nog till ikea i dag. Är inte avis, inte alls....

Har skickat bud efter nya billig till köksfönsterna, har haft gräsvarianten där, men Rex har tuggat på dem så de är inte så snygga längre... :)

I går bär vi var hos Stina, hela syskonskaran å åt lunch(klockan halv fyra...?) insinuerade Stina att hon saknade en viss manlig person.

Varpå Gustav flyger på henne, tar tag i hennes axlar å skakar henne å ropar; hallå?! är du där? gömmer sej min syster här inne nånstans osv... :)

Jag höll på å skratta i hjäl mej, han tyckte tydligen att det var högst osannolikt att Stina kunde ha å än mera erkänna att sånna känslor gömde sej i hennes lilla kropp. :)

Sen frågade han även mej om jag hade fått sova. Svarade väl nått i stil med att nej, inte mycket. Då tittade han på mej å sa: du måste snart läggas in. antigen på psyket eller på vanligt sjukhus! man kan inte leva om man sover så lite...

Kan tilläggas att han själv sover till fyra om helgerna... :)

Söta är de i allafall mina småsyskon. :)

Tog med mej Stina hem hit å bjöd henne på middag(hon fick stå för salladen, såklart). Tyckte att vi behövde träffas lite nu, innan hon lämnar landet i åtta dagar. Men det är på tiden att den lilla människan skaffar sej en egen cykel, så man slipper köra skyttetrafik mellan Asarum å stan. :)

I övrigt kan vi i dag, tragiskt nog,konstatera att min son helt enkelt har slutat att sova på nätterna. :( Fattar inte varför, har försökt med allt. 

Både i går å i dag åt han gröt+ ammade precis innan han la sej, men lik förbannat harhan vaknat redan vid tolv...

Han är inte arg eller ledsen när han vaknar dock, snarare tvärtom, skrattar å ler å pratar loss.

Nu börjar jag blir riktigt less på att alltid va super trött, lite trötthet, fine, det kan jag ta. Men att gå som en zombie eller sjunga sej själv (i stället för, eller i bästa fall samtidigt som barnet somnar)  till sömns på dagarna är lite väl mycket... :/

Det är kanske bara nått övergående, hoppas det i alla fall, för som sagt, nu är jag verkligen på gränsen på balanserar.

Viggo blev ju undersökt av en läkare i går, inget å anmärka på vad jag förstod. Vår sköterska frågade hur det gick med maten. Å jag svarade som det är, inget vidare alls...

De menade att de(å inte jag heller) aldrig har hört talas om en vuxen som bara lever på gröt, så nån gång borde det lossna. 

Inte speciellt lovade, men ändå...

För övrigt är folk väldigt duktiga på att komma med skräck-historier i stället för att peppa. :( (Liz, syftar inte på dej nu, dej å Wilmer har jag som argumet snarare när folk inte förstår vad jag gnäller om, att det inte alls bara lossnar sådär huxflux... :)) I går till exempel kom Martin hem å berättade om en kompis, kompis till nåns barn som var fyra år å inte åt nått alls... :S Väldigt lovade, NOT!

Visst jag kan förstår att man skrattar när man ser min lilla pojke, som helt envist sitter å kniper i hop munnen, vad han än erbjuds å hur man än bär sej åt. Men samtidigt undrar jag om det är så många som förstår mej, för varje sked han avböjer detsto längre bort  försvinner min frihet(dåligt ordval kanske, men jag kommer inte på nått annat för att beskriva det) å min förhoppning om att nånsin sluta amma å att faktiskt få sova mer än två timmar i streck nån liten gång å att kunna lämna hemmet eller Viggo i ett par timmar utan att behöva oro mej för att han ska bli panik hungrig...

Mycket gnäll kanske, ja, men som sagt, efter två månder med  så gott minimala framsteg är hoppet inte på topp precis...

Den glada nyheten i dag är annars att vi ska få besök runt elva. Jajja å Loke kommer å leker med oss.  Mysipys. :)

Känner mej inte så fräsch dock å ser mer död än levade ut, men vad fan, thats life. Mitt liv, å jag har inte ångrat mej en sekund. Allt det roliga med att va mamma väger så mycket tyngre. :)

Nu ska jag rafsa omkring å få det till att se lite mer gästvänligt ut här... :)