I går bär vi var hos Stina, hela syskonskaran å åt lunch(klockan halv fyra...?) insinuerade Stina att hon saknade en viss manlig person.

Varpå Gustav flyger på henne, tar tag i hennes axlar å skakar henne å ropar; hallå?! är du där? gömmer sej min syster här inne nånstans osv... :)

Jag höll på å skratta i hjäl mej, han tyckte tydligen att det var högst osannolikt att Stina kunde ha å än mera erkänna att sånna känslor gömde sej i hennes lilla kropp. :)

Sen frågade han även mej om jag hade fått sova. Svarade väl nått i stil med att nej, inte mycket. Då tittade han på mej å sa: du måste snart läggas in. antigen på psyket eller på vanligt sjukhus! man kan inte leva om man sover så lite...

Kan tilläggas att han själv sover till fyra om helgerna... :)

Söta är de i allafall mina småsyskon. :)

Tog med mej Stina hem hit å bjöd henne på middag(hon fick stå för salladen, såklart). Tyckte att vi behövde träffas lite nu, innan hon lämnar landet i åtta dagar. Men det är på tiden att den lilla människan skaffar sej en egen cykel, så man slipper köra skyttetrafik mellan Asarum å stan. :)

I övrigt kan vi i dag, tragiskt nog,konstatera att min son helt enkelt har slutat att sova på nätterna. :( Fattar inte varför, har försökt med allt. 

Både i går å i dag åt han gröt+ ammade precis innan han la sej, men lik förbannat harhan vaknat redan vid tolv...

Han är inte arg eller ledsen när han vaknar dock, snarare tvärtom, skrattar å ler å pratar loss.

Nu börjar jag blir riktigt less på att alltid va super trött, lite trötthet, fine, det kan jag ta. Men att gå som en zombie eller sjunga sej själv (i stället för, eller i bästa fall samtidigt som barnet somnar)  till sömns på dagarna är lite väl mycket... :/

Det är kanske bara nått övergående, hoppas det i alla fall, för som sagt, nu är jag verkligen på gränsen på balanserar.

Viggo blev ju undersökt av en läkare i går, inget å anmärka på vad jag förstod. Vår sköterska frågade hur det gick med maten. Å jag svarade som det är, inget vidare alls...

De menade att de(å inte jag heller) aldrig har hört talas om en vuxen som bara lever på gröt, så nån gång borde det lossna. 

Inte speciellt lovade, men ändå...

För övrigt är folk väldigt duktiga på att komma med skräck-historier i stället för att peppa. :( (Liz, syftar inte på dej nu, dej å Wilmer har jag som argumet snarare när folk inte förstår vad jag gnäller om, att det inte alls bara lossnar sådär huxflux... :)) I går till exempel kom Martin hem å berättade om en kompis, kompis till nåns barn som var fyra år å inte åt nått alls... :S Väldigt lovade, NOT!

Visst jag kan förstår att man skrattar när man ser min lilla pojke, som helt envist sitter å kniper i hop munnen, vad han än erbjuds å hur man än bär sej åt. Men samtidigt undrar jag om det är så många som förstår mej, för varje sked han avböjer detsto längre bort  försvinner min frihet(dåligt ordval kanske, men jag kommer inte på nått annat för att beskriva det) å min förhoppning om att nånsin sluta amma å att faktiskt få sova mer än två timmar i streck nån liten gång å att kunna lämna hemmet eller Viggo i ett par timmar utan att behöva oro mej för att han ska bli panik hungrig...

Mycket gnäll kanske, ja, men som sagt, efter två månder med  så gott minimala framsteg är hoppet inte på topp precis...

Den glada nyheten i dag är annars att vi ska få besök runt elva. Jajja å Loke kommer å leker med oss.  Mysipys. :)

Känner mej inte så fräsch dock å ser mer död än levade ut, men vad fan, thats life. Mitt liv, å jag har inte ångrat mej en sekund. Allt det roliga med att va mamma väger så mycket tyngre. :)

Nu ska jag rafsa omkring å få det till att se lite mer gästvänligt ut här... :)

 

c

26 augusti 2008 13:38

Nu har jag inte haft problemet med maten..men det brukar hjälpa med söta saker.Banan osv.Sen undrar jag om du ammar fortfarande?För det brukar INTE gå så bra o kombinera.Mjölken är tydligen godare;)
Jag slutade amma vid fem månader (av olika skäl)och jag hade inga problem efter det att få barnen o äta.
Men det där är så olika.
Men jag har hört flera som vägrat mat så länge dom ammas.
men sömnen där..du får väcka honom på dagarna om han sover mycket.Det fick jag göra.INGET kul alls och det blev inte mycket gjort men barnen har då vänt på dygnet och börjat sova på nätterna.Kan vara så att sömnbehovet inte är lika stort längre då kan det vara dax att väcka honom på dagen.(inte varje gång givetvis!!)Prova....om du vill..tar ett par dar men sen märkte vi skilladn ganska så fort.
Lycka till!

 

Thine

26 augusti 2008 20:36

Hej. Läste lite här och kan inget annat än att tycka synd om dej. Inte vill han äta riktigt och inte sova om nätterna. Lider verkligen med dej när jag läser detta. Gör som C skriver. Låt han helt enkelt inte sova mkt alls om dagarna. Det får vara gnälligt ett tag och bråk o stök men han blir ju trött då istället när han ska vara trött o sova, dvs om natten.
Sen angående flaskor,amming,mat osv. När han vaknar om natten-ge han inte bröstet utan ge honom då flaska-vägrar han OK FINE då får han vara hungrig sen försöker du med flaska igen. Hungrigt barn äter alltid till sist, det finns ingen som svälter sig självmant. Testa! Hellre vaken 1 natt o låt han skrika av hunger tills han tar flaskan med de goda innehållet. Lycka till nu och stå på dej, du är en jätte bra mamma till Viggo!
Kram

 

Betty07

27 augusti 2008 12:22

Vet inte om jag har skrivit det förut, men för att Betty ska äta så måste man muta henne med en majskrok, eller ett rån eller något annat som han kan ha i händerna, då blir hon upptagen och distraherad av det och när hon gapar för att ta ett bett på rånet så passar man på att skyffla in lite gröt eller mat istället=) Funkar jättebra- oftast=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...