Först blev nog Martin kanska pissed på mej för att jag skrev som det var här.
Men jag ville det å han förstår nog det.
Sen blev det prat om att jag skulle försöka jobba helger.
Vill inte!!!!
Räcker det inte med att missa en massa Viggo-tid å en massa i hans utveckling i veckorna?!
Kalla mej gärna präktig eller vad ni vill, men jag vill va hemma med mitt barn, å träffa honom så mycket som möjligt...
Han är viktigare än huset för mej, om det skulle bli så illa...
Ego? Må så vara!
Hör Boulevard of broken dreams spelas i huvudet, vad säger det?
Liiiiiip, liiiiip....
Thine
13 november 2008 07:06
Pepp Pepp vännen. Förstår att ni har det svårt nu. Hus kostar,barn kostar osv men huvudsaken är att ni har varandra o all familj o släkt o vänner. Det är de som gör er starka o ni klarar detta. Ni får prioritera så gott som det går. Känns kanske avlägset o konstigt att börja jobba lite extra igen när de ges tillfälle samt börja skolan igen men jag tror bara det kan vara bra för dej OCH för Viggo. Komma ut på ett annat sätt och träffa annat folk än "Enbart"-ta de rätt. Andra mammor o barn. De stärker nog bara dig. Men du gör självklart som du vill o alla är vi olika. Lycka till. Ses på onsd. När var hur?Kram
Jessica
14 november 2008 23:06
Jag håller med Thine, tror att allt kommer att ordna sig till det bästa i slutänden. Gör det som känns bäst för er! Känns det inte bra att börja jobba ännu så är det ju så ni får prioritera. Man ska inte göra något man kommer att ångra, går ju inte att göra det ogjort! Som sagt, familjen är det viktigaste! Lycka till! Kram
http://jessan85.blogspot.com