Direktlänk till inlägg 29 juli 2009
Jotack, en av de sämre dagarna får vi ränka denna till.
Det började redan på vägen till jobbet.
När jag hade plockat upp Gurri var jag ytterst nära att bli mejjad i sidan av en kärring som ignorerade höger-reglen. tack å lov körde jag ganska sakta!
Lämnade mina kollegor vid halv tio med en massa arbete kvar, då så gott som alla ville ha sovmorron just i dag.
Var skit-tidig å la i pengar i automaten på sjukhuset redan tjugo i.
Satt i väntrummet å såg den ena efter den andra gå in å bli färdiga, men ingen ropade upp mej.
Jag hade blivit informerad om i telefonen i går att det kunde komma lite i mellan om det kom in nått mer akut för "min" ssk att hantera så jag satt där så lydigt å log mot alla.
Klockan elva, alltså en timme efter utsatt tid, gick jag tillslut fram å frågade om det skulle dröja länge till för jag är tvungen att gå tillbaka till jobbet.
De hade missat att informera akut-ssk om att jag var bokade på henne så hon visste inte att jag fanns där att ropa upp...
Vid där här laget höll jag på att gå itu av dåligt samvete gentemot mina kollegor å var såklart stressad till max.
Helst hade jag velat ringa jobbet, men åter igen hade jag varit en lydig medborgare å stängt av min mobil, för första gången nånsin å hade därför inte reggat en egen pin-kod å kom således inte in i min egen telefon.
Det var absolut inget större fysiskit fel på mej, inget som kunde föklara varken magvärken eller kissandet i allafall. :S
Ingen graviditet eller nån klamydia så långt ögat når. :P
Å framför allt ingen uvi.
Vilken besvikelse.
Okej, inte brisen på klamdydia såklart, men att det inte var nån annan liten bakterie som orsakar allt.
Jag insisterade till å med på att det är nått som inte är som det ska.
Sköterskan var riktigt gullig men det enda rådet hon hade var att avvakta tills nästa vecka å va observant på magen å att göra knipövningar-jämt!
Desstuom verkade hon mena att det kunde finnas psykiska aspekter på det hela, men även det tål att avvaktas på tills alla PMS-hormoner är nerlugnade.
Tillbaka till jobbet i all hast, slängde i mej två panodil mot magen å tvingade en kollega att ta mitt tryck. Inget att anmärka på där heller.
Så summan av det hela?
Min oro för cystor, min trötthet å magvärk å en troligtvis stressrelaterad huvudvärk kvarstår.
Å det är synd å säga att jag speciellt lättad över de positiva beskeden.
Jag blir så besviken på mej själv med, jag hatar att inte orka med, att må dåligt inför andra å att inte kunna sköta mitt liv å min kropp.
Må va hänt att det är mina klockrenaste PMS-symtom tillsammans med världens mest uppsvällda mage men i dag är jag inte värd ett piss i mina egna ögon, där för ger jag mej nu.
Ingen vill läsa om en lipsill! :D
Hej så länge!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|