Direktlänk till inlägg 25 augusti 2009
Jag har trots mitt nödrop på telefonsvararen i går inte hört ett ord från min chef(påmitt gamla önskejobb).
Det gör mej ledsen till max men får mej även att inse att det är dags att bita i det sura äpplet, svälja undan klumpen i magen å göra det bästa av mitt nya jobb.
Det kommer bli tufft, jag har ju valt mitt arbete med hjärtat.
Att arbeta med personer med demens, som undersköterska trots den ganska pissiga lönen, obekväma arbetstider å att jag med mitt läshuvud hade klarat plugga vidare är det jag helst av allt vill ägna mej åt.
Att trivas å kunna göra det jobb jag är så stolt över är grymt viktigt för mej å mitt mående å lycka.
Jag svär nu till er å till mej själv att jag inte tänker ställa mej i ledet å bara acceptera det jag tycker fungerar sämre på jobbet, jag tänker följa mitt hjärta å aldrig bli bitter eller gå i mot mina egna tankar å idéer.
Det får bära eller brista, om jag blir avskydd å står ensam sen det är jag beredd att ta!
Det kommer som sagt bli tufft, jag har gjort många misstag tidigare men jag är äldre nu å har en utbildning å i slutändan kommer det vara värt det...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|