Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kliar i mina bloggfingrar.

But still.

Avvecklingen känns ändå aktuell.

Jag vill inte vara negativ, eller jag är inte negativ irl, utan jag framstår mest som det här.

Men samtidigt, bloggen har varit min ventil, hellre gnälla järnet här än att låta negativa tankar å trötthet gå ut över min familj.

Ganska sunt tänk om man tänker efter.  

Om jag slutar älta här, var ska jag då avreagera mej?

Tack så hjärtligt för era ärliga, å riktigt peppande kommentarer!   

Vidhåller det jag skrev i natt.

Jag får nog ta å ge mej nu.

Den här bloggens bäst-före-datum är passerrat med hästlängder.

Kommer jag inte på nån drastisk åtgärd, finns det ingen annan återvända å graven.

Min blogg tenderar till att vara den mest negativa i hela cyberspace å det är en skev bild av mej jag inte vill förmedla.

Majoriteten av er som fortfarande läser suckar säkert högt efter varje gång jag har printat ner ord som trött, slut eller sova.

Jag vill helst fortsätta, men jag inser att det börjar bli för trist läsning.

Bloggen får vara kvar så länge, sen får vi se om jag återvänder.

Annars, tack för allt!   

My, my, my, jag är fortfarande uppe. :)

Lite skillnad det mot å lägga sej nio.

Snart är det dock dags för sängen.

Funderar på att lägga ner.

Skriver jag ändå bara om hur trött jag är så det är knappt lönt...

Får ser hur det känns i veckan.

Annars är det fan slut!