Internet funkar i dag med. :D

Tur det då jag alltid sparar undan för mycket pengar i början av månaden å bara hade 700 på kontot. :D

Fick in å föra över lite så jag kan handla mat. :)

Har redan hunnit med att äta frukost.

En ganska kaosartad måltid, ett glas mjölk å en tallrik flingor gick i golvet.

Torka mjölk är verkligen vardag här.

Sen har vi myst framför Emil lite, å jag har lipat mej halvt fördärvad åt när Emil tar Alfred till doktorn i snöstorm. :)

Så underbart!

Känner mej pigg.

Har planerat att vi ska köra å handla till kvällens grillning.Emelie, SNoff å Stina(tror jag) kommer å äter.

Inget vidare väder, varken att va ute å leka i eller att grilla i, men det får gå.

Har ändrat mej angående sconesen. Anna är den enda jag känner som delar min passion för köttbullar å blomkålstuvning så det får det bli.

SKa försöka hinna duscha å städa av bygget med men vi får se hur sugen sonen är på dessa aktiviteter. :D

Nu ska vi klä på oss. Eller ja,i allafall måste nakenfisen Viggo få kläder, sen ska vi till Coop. :P

Mirakel sker.

Uppenbarligen.

Martin har ruskat liv i vårt stendöda modem.

Det funkar inte fel fritt, men det funkar, i allafall tillfälligt.

Ni kan kanske förstå min frusteration när killen på supporten säger: jaha, då får vi skicka ett nytt...

Var det så illa liksom.

Måtte postgången va snabb! :D

Så. Dagen i dag då.

Jo den har spenderats på lasarettet.

Då jag vaknade med huvudvärk i dag igen tog jag tag i det hela å ringde samariten.

Fick tid klockan tio.

Stimmade in med Viggo till Stina å sen var det non-stop stress hela dagen för att passa tider å försöka få i hop allt.

Läkarbesöket bekräftade det jag trott.

Värken beror troligen på stress.

Inte en enda värktablett utöver alvedon är tillåtet när man är gravid så det enda han rekommenderade mej var att jag skulle sjukskriva mej en vecka å vila.

Är i valet å kvalet.

Varför skulle jag liksom?

Problemen på jobbet kommer finnas kvar å villkoren i övriga livet med allt vad det innebär försvinner ju inte heller på en vecka.

Mitt liv ser ut såhär. Huvudet få vänja sej.

Kan ju inte sjukskriva mej från själv livet eller hur?

Efter läkarbesöket som drog ut på tiden å tog en timme körde jag tillbaka till Stina så hon kunde duscha.

Fick hämta lunchmat på McDonalds som vi kastade i oss innan det avr dags att köra till sjukhuset igen.

Slängde in en sovande Viggo till mamma å skyndade upp till mitt ultraljud.

ALlt såg bra ut.

Fick dock en grym hostattack när jag låg där på britsen, tårarna sprutade å jag fick knappt luft.

Men som sagt.

Bebisen var ensam där inne å mådde prima. :)

Blev såklart framflyttad en vecka, men det hade jag nästan räknat med.

Det gör inte så mycket heller för den delen, utan det känns nu ännu mera okej att jobba fram till augusti. :)

Mycket stress i dag som sagt.

Slängde ner det viktigaste på Coop på vägen hem från sjukhuset å sen fick jag nästan pusta lite.

I allafall så mycket som det går med Viggo i närheten.

Han har börjat med nått slags trots/uppmärkshamhetssökningsgrej.

Ganska påfretstade. Speciellt när man är så nergången somjag är at the moment. :S

Det är ljuvligt att vara hemma med honom, men känns så illa att han inte får den uppmärksamhan vill ha å förtjänar.

Jag har inget tålamod eller några kreativa idéer heller. :S

Stress var ordet. Från alla möjliga aspekter.

Har en ledig dag till framför mej.

Anna å Maja kommer efter lunch. :P

Får bli så enkelt som scones att bjuda på men det duger säkert. :)

Nu ska jag njuta av lite tv medan det fortfarande funkar! :D

Gokväll!

Vårt modem har lämnat in. Ringde hit BB som skulle skicka ett helt nytt. Har vi otur står vi utan omvärldskontakt hela helgen. Är ganska knäckt, internet-beroende som jag är, men nu kanske man kan få nått vettig gjort?

Häromdagen satt jag å läste högt ur lokaltidningen.

Jag läste en artikel om Astrid,27 från Mörrum som klarat sej undan bomber i Moskva.

När jag läste tänkte jag tyst för mej själv.

27 år? Från Mörrum? Nix 27 å, hon är för gammal för att jag ska kunna veta vem det är.

I exakt samma sekund som jag tänkt denna tanken klart säger Martin:

Astrid från Mörrum? Hon gick i min klass...

Say what?

Hur gammal tror jag att jag eller kanske framför allt Martin är?! :D

Jag måste en gång för alla sluta upp å svära.

Det är fult å oförsvarbart att använda sej av så fruktansvärt mycket fula ord som jag gör i vanligt tal, men med en upprepande två-åring under samma tak finns det inga ursäkter till å fortsätta med den dåliga vanan...

Det är onsdag.

Emelie?

Snoff?

Var f*n är ni?! :P

Jag har köpt både en Emil-dvd å en med Alla vi barn i Bullerbyn till Viggo eftersom jag har tröttnat på Pippi.

I går kväll satt jag å med tårar i ögonen å såg på Lisa, Lasse, Bosse å de andras äventyr.

Dels pga nostalgi från min egen barndom men samtidigt kom tårarna å Viggos vägnar.

Vilken idyll.

Så mycket kärlek å så mycket lycka.

Barnen fick delta i allt kring gården å djuren var delaktiga.

Ingen som svor å ingen spänningshuvudvärk.

Nu vet jag att Alla vi barn i Bullerbyn är en påhittad saga, men lite sanning måste det ligga i det hela? Väl?

Jag började tänka betydligt djupare än vad Astrid nånsin kan ha tänkt sej när hon skrev.

Vad kan jag erbjuda min son å hans kommande syskon?

Dvd-filmer å en massa timmar på dagis?!

Inget av den där närvaron eller delaktigheten.

Inga kossor eller lamm.

Jag vill lära mina barn om skog å hav.

Om djur å att alla människor är lika värda.

Jag vill att de ska minnas sin barndom som samma idyll som minns min eller som barnen i bullerbyn.

Är det möjligt i det samhälle vi har i dag?

Med stressade föräldrar å dagisbarn?

Jag ska göra vad jag kan.

Å vem vet? Nån gång under resans gång kanske jag upptäcker att vi retav har bättre förutsättningar å mer tid till våra barn nu än förr...? :)

Klarade mej fram till två innan huvudvärken slog till i dag.

Innan dess blev jag däremot hes som tusan, bara sådär?!

Nu är jag täppt å lomhörd också.

Jag tror jag blir vansinning! Kan man inte bara få må bra?

I morron blir det till att boka en läkartid.

Det är inte normalt detta.

Fick åka till min disponibel placering i morse.

Ingen rast ingen ro där inte.

Fick jobba över å täcka på min gamla arbetsplats med.

Men vem tackar en för det egentligen?

Vi var många i dag, tre elever, så jag var ute på promenad i två omgångar.

Underbart när man har tid med det där lilla extra.

Däremot kan jag med fasa konstatera att jag inte slipper undan foglossning denna gången heller. :S

Det svider nått så grymt.

Jag tänker dock inte låssas om det förrän det inte går att ignorera.

Jobba ska jag göra. Punkt slut!

Å på tal om det är jag lovad semestervik i asarum.

Underbart att ha det klart.

Skulle bara haft en fast arbetsplats fram tills dess.

Men det är väl för mycket att hoppas på.

Det är turordning som gäller, oavsett hur intresserad eller engagerad man är...

I dag tar jag helg.

Två lediga dagar innan jag ska spendera en arbetshelg i Mörrum på ännu ett nytt boende.

Nu ska jag titta lite på tv. Men Martin ska se på fotboll i kväll så det kommer mera svammel från mej senare, var så säker! :D

Bilden har nada med inlägget å göra, men en massa bokstäver kan tråka ut vilet öga som helst. :)