Direktlänk till inlägg 19 juli 2010
När jag väntade Viggo gick jag i skolan fram tills veckan innan han föddes, varje dag vankade jag upp å ner i Vägga skolans trappor eller satt i samma ställning i ett klassrum.
Denna gången hade jag en vision om att jobba så länge jag orkade/kunde.
Jag menar kan man ta hand om tvååring, då kan jag sköta mitt jobb.
Jag hade fel.
Som det ser ut nu, med arbetsplastningen på mitt jobb å med den värk jag har klarar jag bara en av dessa två saker.
Självklart vill jag prioritera min son.
Jag tycker själv att jag gjort mej välförtjänt av hanvandeskapspenning.
Jag väljer inte att sluta jobba av lathet, då kunde jag gått hem för över två månader sedan, utan för att jag är rädd om mitt ofödda barn å min egen kropp.
Jag har både agressiva å tunga vårdtagare å ska jag jobba vill jag göra det fullt ut. Inte vara en belastning för mina kollegor å "slippa undan" vissa moment.
Jag tiger för det mesta å sliter på.
Men utan ett bäcken som funkar eller har kraft hur stark är man då?
Å utan styrka å ständig smärta tryter även tålamodet å jag blir riktigt kass på det jag gör.
Jag älskar mitt jobb, men just nu är jag å min familj viktigast.
Jag föredrar helt klart att ansöka om HP framför å sjukskriva mej.
Å visst jag kunde tagit semester, det skulle jag ju gjort om jag inte varit gravid, men nä, kan jag sprara mina dagar till nästa sommar/höst är det guld värt.
Nya chfen får skriva nytt intyg å sen får vi(som tycker jag förtjänar HP) håll tummarna för att mitt ärende går snabbt. :D
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|