Alltså, jag å Martin är lite experter på att misslyckas på ett eller annat vis när vi försöker lite mera än vanligt.

Till exempel hamnade vi mitt i en orienteringstävling när vi skulle grilla på boön å bilen hade slut på batteri när vi hade en första barnfri kväll efter Viggo fötts.

I dag hade vi då bestämt oss för att grilla korv å ha en trevlig stund vid Nytorpet.

I bilen dit frågade jag Martin: hur tror du vi misslyckas i dag?

Han hade positiv inställning å jag var med väl medveten om att vi åtminstone hade med oss allt.

Väl där möttes vi av....

Jajjamensan, det var trädfällning på gång.

Det kom fem-sex regndroppar, men sen sken solen så vi lyckades ha mysigt ändå.

Åt grillade korvar, drack varm oboy, kastade pinnar i vattnet å klättrade på stenar.

Familjens minsting spenderade sin första utflykt till skogen med det han gör bäst, sovande. :)

Är på betydligt bättre humör nu. :D

Skönt.

Å som alltid, kommer jag troligtvis bli kvar i bloggvärlden. För alltid. :D

Nya tag i morron, tillsammans med världens bästa familj. :)  

Mina tre ljuvliga pojkar.

Å så kommer mina syskon kommer, Gustav är hemma från Kalmar å Stina är ledig i helgen. Jippi!

När jag känner mej såhär lite nere brukar det oftast hjälpa å skriva av mej här.

Med tanke på hur det slutade sist, när jag tog upp Viggos trots, med hetsjakt å debatt om dagis känns det inte ens aktuellt.

Då var jag gnällig å trångsynt.

Å det ansåg nästan att jag vanvårdade Viggo, å trotsen berodde helt å hållet på mej som vägar ha honom på dagis när jag är föräldraledig med Leo.

Mindre kul.

Just nu låter jag alla sånna kommentarer komma åt mej med.

Jag vet att jag fick oerhört många uppmutrande ord med, men det hjälps inte.

Tradigt, jag vill inte ha det såhär.

Min ärlighet i det jag skriver har varit det jag fått mest komplimnager(å besökare..?) för.

Utan det kan jag lika gärna lägga ner hela skiten.

Så känns det nu.

Jag har egentligen en massa å skriva om, men jag låter bli, vill inte ta mer skit just nu.

Tråkigt när det roliga känns så långt borta.

Kanske är det dags för bloggpaus, eller skrotning, en gång för alla...!

I dag är jag helt slut.

Jävla skit.

Hatar verkligen å va trött.

Känns som jag bara vill gråta hela tiden.

Dessa sabla hormoner gynnar ju verkligen ingenstans.

De gör att det känns som om allt å alla är emot mej. :(

Har världens bästa liv, å vill inte ha sånna här depp-dagar.

Kan väl inte komma i från det tyvärr.

Men man kan ju alltid hoppas...

Som sagt, inga besök inplanerade i dag å inga andra tider å passa heller.

Skönt då det var ganska fullt upp av sånt sedan Leo kom till världen.

Det är dimmigt å grått ute men vi ska packa picknick i form av korv å varm choklad å köra upp till Nytorpet framtå lunchtid.

Vår stora son älskar ju skogen, å det är alltid härligt å komma ut. :)

Har fått en märklig lönespec från kommunen.

Där all föräldraledighet står med, å inga arbetade timmar, fast ändå ska jag få utbetalt fyra tusen..?!

Löneassistenterna är på utblidning i dag å chefen på nått möte så jag frå fortsätta forska i detta...

Det måste ju ha blivit nått väldigt fel...

Nu ska här gosmysas lite till innan vi klär på oss varma kläder å beger oss. :D