Ulrica Thiel

1 oktober 2010 13:12

Kommer så väl ihåg känslan när andra barnet kom. Gustav var ändå stor, men jiiiiissseeeeeeeeess vilken ångest för att inte kunna ge allt det där man brukar. OM din amning ska fungera måste du i första hand börja äta. Annars blir det bara skit av det och Leo får inget fett i mjölken = han vill äta mer. Nappen är det bara köra igång med, han kan amma ändå, det lovar jag!
Så stormamsen säger;
1. Det är förmodligen den enda gången i livet du kommer kunna äta utan att lägga på dig, så ÄT. Se till att laga mer till middagen så att du kan värma det till lunch. Du förbrukar dubbelt så mkt kalorier när du ammar, så att du blir trött och att allt känns skit är inte alls konstigt.
2. Viggo mår inte dåligt av att lära sig vänta. Tvärtom det ger honom en förmåga att visa hänsyn (den som folk säger att man bara kan få på dagis annars) och att ha tålamod.
3. Använd nappen och snutte och nalle. Whatever it takes för att göra honom nöjd och glad. Skit ett stort stycke i vad folk säger om vad man ska och inte. Så länge Leo mår bra, mår du bra.

Stor kram!!! Två barns chocken är tuff, men den går över!

Lisa

1 oktober 2010 13:36

Du är en klok kvinna du Ulrica.

Bloggis

1 oktober 2010 13:18

Ha inte dåligt samvete! (lättare sagt än gjort såklart...) Men du gör det bästa du kan för dina barn hela tiden, dina barn har det jättebra! Första tiden med två små är inte lätt alltid, men jag är säker på att du fixar det för du är en jättebra mamma! Även under de mest katastrofala dagarna... :)

Lisa

1 oktober 2010 13:35

Tack.

Emelie P

1 oktober 2010 14:11

Säger bara LYSSNA PÅ ULRIKA!
Snälla :)

Lisa

1 oktober 2010 16:21

Ska göra vad jag kan. :D

Gabbi

1 oktober 2010 18:02

Hej.

Har du tid över får du gärna kolla in min blogg och kläderna jag säljer.
Kan även gå med på byten.

Jag hoppas din dag varit bra och att kvällen fortsätter så.

Ha de bra!

http://gabbsis.blogg.se/

Jennifer

1 oktober 2010 20:52

OM jag känner igen mej oj oj oj. Håll ut det BLIR lättare! men det e inte mycket till tröst när dagarna känns så där. Ville bara visa att jag känner igen mej i det du skriver=)

Lisa

1 oktober 2010 21:13

Jo, det är en stor tröst.

Frida

2 oktober 2010 10:01

Tyvärr så det kan vara en dag när man har små barn :( Du måste förlåt mig nu, men du har alldeles för höga förväntningar på dig själv. Misstolka mig verkligen inte! Du är ju liksom bra som du är, man kan inte alltid kunna finnas där för bägge barnen till 100% hela tiden, tro mig jag har tre & tyvärr så funkar det inte :/ Även jag är som du & vägrar sätta Oliver på dagis, det finns då dagar då allt går skit & han ENDAST trotsar mig så mkt som han bara kan, Ville ligger på golvet och gråter och allt känns allmänt skit, men såna dagar tar man sig igenom på ett eller annat sätt, för dagarna då det går smidigt & utmärkt då försvinner dom dåliga :D Keep going! Napp är inte fel, likaså inte ersättningen, det är tillåtet att ta till alla knep du kan för att ni ska ha en fungerande vardag, man får göra det man kan :) Och glöm aldrig, att du är en bra mamma!

Lisa

2 oktober 2010 14:16

Jag förstår hur du menar.
Jag är som jag är å jag är min egen största fiende i bland.
Jag gör vad jag kan å lär av misstagen, å hoppas att jag övervinner alla krav jag har på mej själv nångång. :)
Tack för din åsikt. :)