I den här lilla söta boken hade jag tänkt samla mina urklippta recept å de jag skrivit ner för hand. :D

Ska bara hitta energin att påbörja överflytten från det kollige-block där dessa recept bor just nu...

Jag orkar inte i kväll, men en annan kanske...? :)

Nu när jag skulle gå in å jobba hörde jag mej för om hur man enklast meddelar försäkringskassan om detta.

De jag pratade som jobbat under föräldraledighet hade ringt in å åsen fått dagarna bortplockade.

Jag var dock inte så hågad till å spendera en massa tid i deras obligatoriska telefonkö å sen riskera att kaos utbryter under samtalet å därför väntat tills Martin gick på semester, för då kunde jag i allafall undvika det sistnämnda.

När jag ringde var det dock 126 före mej i kön å då grep jag efter halmstråt, loggade in på FSK-sida på FB å skickade in en förfrågan i loggen där om det fanns andra vägar att gå än via telefon.

Det visade det sej bara ett par minuter senare att det gjorde.

Man kan nämligen maila handläggarna om just detta via deras hemsida.

Jag gjorde detta å redan på eftermiddagen fick jag svar att de dagar jag skrivit att jag skulle jobba var bortplockade. :D

Mycket smidigt vill jag lova, å nu vet ni också om den här möjligheten. :D

Leo han bara går, å går å går med sin gå-vagn.

Krypa är inte alls intressant längre, om man inte måste snabba sej fram till en öppen diskmaskin eller kattmaten då vill säga. :P

Nu tar det inte ens stopp vid möbler å väggar längre då han har lärt sej å stå å stödja mot bord eller liknande samtidigt som han vänder vagnen åt gång-vänligt håll igen. :D  

Han är så finurlig å framåt.

Vår lilla kille, så stor!   

Konstigt nog så lägger både jag å Martin märke till Leos framsteg betydligt mer än vad vi gjorde när Viggo var lika liten.

Viggo var säkerligen lika medveten han, men det var inte vi.

De är så olika de där två som två barn bara kan bli. :)

Det är så häftigt å jämföra deras personligheter å se att de till allra största del är varandras motsatser. :D

Viggo har alltid varit försiktig å avvaktat tills han verkligen kunnat medan Leo går all in å försöker, försöker, försöker tills det han vill lära sej sitter. :)

Det känns som att det bor en liten akademiker i Viggo å en liten arbetare i Leo, men skenet kan ju bedra. :D

I dag har bakat Arrkasbollar,

Men inte nog med det.

Jag har även tagit 26 stycken bilder på det färdiga resultatet. :D

Efter sms-konsultation från Malin, blev de tillslut ganska bra.

Bilderna alltså. :D

Kakorna blev inte helt hundra.

Receptet på dessa har jag hittat hos Pernilla.

Jag använde mej av en mjuk chokladkaka till mina smulor å minskade lite på kakaon, men det var inte de som felade utan arraks-smaken.

Jag var lite snål med aromen där, men nu vet jag ju det till en annan gång. :D

I dag har vi mest hållt oss hemomkring.  

Martin körde dock en sväng till Stina på förmiddagen å då gick jag, barnen å min kamera till lekplatsen. :)

Knäppte väl inte så många bilder som jag tänkt, men det var en hel del barn där i dag som Viggo lekte å hade kul med :)

Jag fick mej med ett rejält fniss, inombords i allafall.

En pappa frågade mej om Viggo var min son å sen frågade han bor ni i huset där å där?

När jag svarat ja på båda frågorna sa han kort å gott: han är rejält lik sin pappa. :)

Det är verkligen så lika de är Martin å Viggo, att någon som inte ens känner oss å som bara sett Martin i trädgården kan se att Viggo är hans son på en sån liten stund. :)

När vi kommit hem anläde dagens middagsgäster i form av Susanne, Johan å Nellie. :)

De fick grillad kyckling, nypotatis å såser i massor. Till fikat blev det arraksbollar, men de får ett eget inlägg. :)

De stannade till fem eller där i kring å resten av barnens kväll spenderade vi utomhus med lek å snigeljakt. :D

Eller ja, vi rastade mest Viggo's fyra sniglar så de fick en paus från spannen där han samlat dem under eftermiddagen. :)

Att sniglar kan va så kul va? :) 

I morron förmiddag ska det handlas igen å på kvällen ska vi ha fin fina gäster.

Då är det dags att bjuda familjen Kellander på middag. :D

Mycket bjudningar här nu, å jag älskar det. :)

Jag fick en kommentar...

Jag kan ärligt erkänna att tårar kröp fram under ögonlocken så rörd blev jag.

Kan bara tacka å bocka för de fina orden å återigen poängtera att om man aldrig har bloggat kan man inte förstå vad sån här positv respons ger å hur förbannat kul det är å blogga oavsett om man får en eller hundra kommentarer om dagen. :D

Just min blogg står lite stilla just nu, men jag kämpar mot tidsbristen å prioriterar annat först,  i allafall barnen å Dexter. :P

Mannen piper ganska ofta om att jag har datorn i högsta hugg hela kvällarna. :D

Å ändå hinner jag inte med hälften av de inlägg som redan formast i mitt huvud..? :)

Anyway,  jag ville mest tack Lizette för den peppningen, du gav mej helt ny blogg-energi. :D