För det första: man måste ju bara älska spinning!

Helt klart träningsformen för mej! :D

Visserligen var det på galet mycket segare å cykla på kvällstid, men jag trampade på. :D

Nu är det obligatorisk kvälls-soffhäng som gäller.

Med CSI bakgrunden där här gången.

Jag ligger mest å grubblar över hur jag ska ha hjärta att tala omför de vårdtagare som gillar mej att jag ska överge dem. För det är just så det känns nu.

Att jag lämnar dem, både kollegor å vårdtagare i sticket.

Fast samtidigt, vem försöker jag lura?

Jag är inte oersätterlig precis å det här måste va det rätta beslutet för mej även om det kommer krävas väldigt mycket av mej nu. Framför allt till en början.

Men som sagt, det är mindröm det här, även fast jag måste övertala mej själv till det just nu. :)

I morron är det dags för jobbhelgen å börja.

Hade det varit lunchspinning hade jag gått på den när jag lämnat barnen men det är inget tyvärr.

Vet inte vad jag ska hitta på. Försökte värva in Stina som sällskap, men hon jobbade så jag får väl sitta hemma å vänta in jobbandet. :D

Sova rent av? :)

Städat har det ju faktiskt blivit gjort i dag, men det finns ju en massa annat å göra.

Nu ska jag förflytta mej.

Inget skrikande från barnen än så det bådar ju för nån lite bättre sömn i natt.

Natti natti! :D

Hela bandet smalat, för stämsång. :D

Tro det eller ej men vi har faktiskt överlevt städning, promenad i ösregn å en eftermiddag på Porsvägen.

Jag har hört mamma, mamma, mamma snäppet för många gånger i dag å det ska bli skönt att avsluta den effektiva delen av denna dagen med ett spinningpass. :D

Rensa huvudet å kroppen lite liksom. :D

Känner en enorm lättnad över att jag fick jobbet.

Men nästan mera vemod just nu.

Ska jag börja om på nytt igen? Nya kollegor å nya rutiner, när jag precis blivit van å lärt mej trivas så bra på det jobb jag har nu?

Det är många frågetecken liksom, vem ska jag jobba med? vem blir min chef å hur ser schemat ut?

Börjar redan den 30/1 så det finns inte tid å tänka.

Jag hade ångrat i hjäl mej om jag inte tagit chansen, så är det ju såklart.

Men som sagt, tankara å frågorna är många.

Dags å byta om.

Vi hörs lite senare sen igen. :D

Nu är det officellt.

Jobbet är mitt!

Jippi!!!

Såklart har jag dåligt samvete gentemot mina nuvarande kollegor å vårdtagare.

Men man måste följa sitt hjärta eller hur?

Det här blir bäst för mej å min familj å framför allt är det precis det här jag velat jobba med hela tiden!

:D

Natten som gick var katastrof.

Martin la sej vid tolv, Viggo började skrika å sparka vid ett å höll på till å från hela natten.

Leo har varit pylat loss säkert tio gånger å varit vaken sen fem nu.

Klockan sex vaknade Viggo satte i gång å skrika igen för att pappan skulle till jobbet.

Försökte muntra upp oss, å då framför allt mej själv med en scones-frukost, men å äta frukost med en tjurig å trött Leo är ungefär lika mysigt som å komma för sent till jobbet. :(

Har både ont i huvudet av allt skrik å gnäll å ont i magen efter att ha slängt i mej frukosten med en Leo klättrande över mej.

Har dukat av allt som kan locka upp samma Leo på bordet å är fast besluten att nu ska jag dricka en endaste kopp kaffe i sittande ställning.

Får se hur länge lugnet varar.

Just nu leker nämligen bägge två där borta på Viggo's rum....

*lång paus*

Friden tog snabbt slut med ett rop från Viggo:

mamma ta ner Leo från min säng.

Jahapp.

Undrar i mitt stilla sinne varför jag inte kunde fått sånna där mönster-barn som sover sju till sju?

Å varför Leo skulle ge igen för alla de där bus Viggo inte gjorde i samma ålder?

Å hur i hela friden jag ändå kan älska dem å det här livet så pass att jag i hemlighet inte gett upp tanken på ett tredje barn?

Jag måste va galen va?

Jo så är det nog... :)