Direktlänk till inlägg 19 januari 2012
Natten som gick var katastrof.
Martin la sej vid tolv, Viggo började skrika å sparka vid ett å höll på till å från hela natten.
Leo har varit pylat loss säkert tio gånger å varit vaken sen fem nu.
Klockan sex vaknade Viggo satte i gång å skrika igen för att pappan skulle till jobbet.
Försökte muntra upp oss, å då framför allt mej själv med en scones-frukost, men å äta frukost med en tjurig å trött Leo är ungefär lika mysigt som å komma för sent till jobbet. :(
Har både ont i huvudet av allt skrik å gnäll å ont i magen efter att ha slängt i mej frukosten med en Leo klättrande över mej.
Har dukat av allt som kan locka upp samma Leo på bordet å är fast besluten att nu ska jag dricka en endaste kopp kaffe i sittande ställning.
Får se hur länge lugnet varar.
Just nu leker nämligen bägge två där borta på Viggo's rum....
*lång paus*
Friden tog snabbt slut med ett rop från Viggo:
mamma ta ner Leo från min säng.
Jahapp.
Undrar i mitt stilla sinne varför jag inte kunde fått sånna där mönster-barn som sover sju till sju?
Å varför Leo skulle ge igen för alla de där bus Viggo inte gjorde i samma ålder?
Å hur i hela friden jag ändå kan älska dem å det här livet så pass att jag i hemlighet inte gett upp tanken på ett tredje barn?
Jag måste va galen va?
Jo så är det nog... :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|