Är helt utmattad.
Å överfull av dåligt samvete.
Än.
:(
Det där med föräldraskap hörrni, det är inget för veklingar det... :)

Ja. Vad ska man säga?

Ringde ju vårdcentralen i går för att dubbelchecka om Leo's prov-remisser fanns där.

Det fick jag till svar att de gjorde, sen rådde han mej att ringa till barnmottagningen alternativt bvc för att få träffa en barnläkare.

Bvc fick jag nog av sist vi var där så det är barn som gäller, på telefontiden sen klockan ett.

I vilket fall som helst gick vi till receptionen på vårdcentralen, bad om våra remisser, fick dem i handen å blev hänvisade till VC-lab..?!

Jag ifrågasatte direkt, för sist menade de på att de inte sticker så små barn, men receptionisten insisterade.

Först fick vi vänta i en kvart på att de kunde ta emot oss, sen tjugo minuter för att de skulle skriva om remisserna som vi skulle ha med till STORA lab.

Å tur var väl det för Leo anammade samma skräck för rummen på vc som han hade sist vi var där å träffade doktorn, å tvärvägrade lämna väntrummet...

Väl uppe på lab gick det kanon, visst vi fick vänta, men Leo lagade mat av kritor till hela väntrummet å var allmänt tillfreds.

Sticket gick med okej, men det var ju lite synd att vi inte blivit rådda att bedöva armvecken innan, för nu fick det bli fingerstick igen.

Vad jag själv kunde utläsa från remissen var det ett gluten-test till i dag..?

Hoppas hoppas hoppas vi får komma till barnmottagningen fort, till en läkare som förstår sej på barn, å förstår vad jag säger...

Har precis skrivit en helsidas reflektion å pausar för att kunna gå tillbaka å läsa igenom det jag skrivit. Känner väl lite att det får duga som det är, så jag kan skicka in å sen koncentrera mej på att läsa in mej på det vi ska redovisa om på onsdag nästa vecka.

Hoppas inte mina barn hatar mej för det här i framtiden, att jag prioriterade att läsa medan de är så små.

Jag kommer åtminstone aldrig bli en sån mamma som skyller på dem i stil med jag har ju haft barnen så jag har inte kunnat osv osv.

Tycker verkligen det är lyckat med dåligt samvete med mitt i allt.

Nääää, det gynnar ingen det.

Drop i å move on. :D

Hörs sen!

... Vi väntar...

Har legat vaken större delen av natten.

Blixtstilla med illamående.

Vågade inte ens stiga upp å kissa för jag var rädd att kräkas.

Jag vill tro att det är stressen som kommer åt mej fysiskt nu också.

Å det är vad jag föredrar mot alternativet om vi säger så.

Illamåendet hänger kvar å jag är förståss megatrött.

Har tusen saker på agendan.

Köra Viggo till dagis å sen vidare till lab för provtagning.

Antagligen vänta där i tusen år.

Tillbaka med Leo til dagis å sen hem å försöka avsluta skolarbetet.

Å sen till dagis å hämta hem dem igen.

Jag önskar jag bara kunde skippat dagis.

Men å ta med Viggo till lab är som bäddat för slagsmål å kaos å jag bara måste bli klar med skolan... :(

Känner mej som en helt kass morsa som har så mycket annat än barnen just nu. :(

Nånstans i röran ska jag jaga barnmottagningen med. Hoppas vi får tid där fort.

Vi hörs igen under dagen. Å i kväll, då bara måste det kännas llugnare väl?

När jag trodde att jag kunde andas lite grann, med skolan under kontroll å kalasplaneringen i schack då hämtade jag hem en Leo som haft ont magen på dagis.

Han klagar ju på det till å från men vi har uteslutit glutenintolerans å laktosintoleran, å så var det lugnt ett tag.

Men i dag hade han bara sovit tjugo minuter på dagis å sen vaknat å gråtit över ont i magen. :(

I morron får jag således lägga studierna åt sidan å åka till lab för kompletterande prover å så ska jag ringa barnmottagningen å få en tid där åt Leo.

Personalen på dagis menade på att det inte skulle va konstigt om Leo var trött.

Jag svarade lite kaxigt att han brukar ju inte sova hemma när vi är lediga.

Men tji fick jag för ungen bröt i hop omgående å skrek å skrek. Hysteriskt.

Å vägrade klä på sej några ytterkläder så det slutade med att jag fick bära honom utan dem till bilen.

Väl hemma lugnade han ner sej å var som vanligt igen.

Fram tills läggdags i allafall då övertröttheten slog till med full kraft.   

Usch. Orolig är jag. Min stackars lilla pojke.

Vad är det som är fel...? :(

Lyckad middag om jag får säga det själv. :P

Vad tror ni om det här? :)