Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv!

Direktlänk till inlägg 6 januari 2014

Min sanning.

Av Lisa - 6 januari 2014 09:31

Det har varit ganska ytligt här på bloggen på sistone.

Dels för att jag prioriterat min tid till annat än långa djupa inlägg å dels för att jag inte har orkat.

Nu känner jag dock att det är tid å va allvarlig igen.

Tid att berätta vad som händer i mellan matlagning, gos med barn å träning, å låta er veta hur jag egentligen mår just nu.

För att vara helt ärlig så mår jag sämre än jag nånsin gjort.

Städig huvudvärk, ömma axlar å en städig klump i magen av nerstämdhet.

Jag vet inte hur det hände, men jag skulle tro att det byggts upp under höstens gång, av den turbulentat tid jag upplevt på jobbet å kanske som en eftersläng av ett ytterst påfrestande plugg å jobb år.

Nu har det gått så långt att jag inte vill gå till jobbet.

Det arbete som jag alltid älskat å hyllat så högt ger mej ångest redan innan jag gått dit, å jag kan inte förmå mej själv att hitta tillbaka till glädjen.

Jag vet att jag kanske borde sjukskrivit mej direkt när huvudvärken började komma, innan allt hann nå denna nivå, men sanningen är den att jag inte vågat.

Av rädsla för att aldrig mer klara att gå tillbaka.

Jag är fortfarande rädd, att bli likgiltig å bitter, å för att bli den typen av undersköterska jag själv alltid föraktat.

Men mest av allt så skäms jag.

Att jag låtit något så obetydligt som ett arbete ta i från mej den glädje å energi som min familj borde fått.

Å över hur jag inte orkat i sådant som är livet å som alla andra klarar.

Att jag varit svag å låtit mej brytas ner.

Nu är det nytt år å jag hoppas fortfarande att jag ska reda upp detta.

Boka tider för allt jag kan tänkas komma på å gå vidare.

(jag skriver inte det här för å fiska sympatier på något vis utan vill bara lägga korten på bordet, å skriva av mej. å för att ha detta ha den här texten att gå tillbaka till för å förstå själv vad som händer med mej)

Helt ärligt · Lisa · Vardag

Dela

läsare

6 januari 2014 10:24

Jobbar själv inom vårdyrket och har samma känsla som du nu har vet ej varför .Tycker ej man blir behandlat väl av dom som styr och bestämmer man känner sig överkörd och utnyttjad konstiga beslut som tas utan att rådfråga personalen mmmmm.Det ej lätt att jobba i Karlshamn komune med chefer som håller varandra om ryggen.Dom borde vara rädda om duktig personal och gje förutsättningar så att vårdyrket känns givande och roligt.

Lisa

6 januari 2014 13:41

Vi får hoppas att det vänder!

Tilla

6 januari 2014 14:10

Kära Lisa! Om du bara visst så otroligt många som känner så men aldrig säger något. Förstår dig precis, ibland är livet lite tuffare än man klara av på egen hand. Men ett tips bara är att man kan gå till Auonova (företagshälsovård) där kan man få samtal med beteendevetare om man lår dåligt i samband med sitt jobb. Och på Linden har de väldigt bra sjukgymnaster som är experter på migrän samt spänningshuvudvärk. Kan jag varmt rekommendera, de har telefon tid 10-11 mån-fredag o de har även akut tider. En liten början kanske...

Lisa

6 januari 2014 15:30

Tusen tack för omtanke å tips!

Ida

6 januari 2014 14:18

Jag vill bara säg Lisa att..
Lyssna på dig själv och din kropps varningssingnaler. Min sambo lider av ångest å stress sen 3 år tillbaka nu pga av att jobbet fick gå före både honom och oss :-( Han har medicinerat i över 2 år nu. Det första året levde jag å Alice i en egen bubbla utan honom pga att han knappt orkade upp på morgonen. Bara att duscha var en process för honom som kunda ta flera timmar att ta tag i. Han var arg sååå ARG! Vi tassade på tå här hemma och jag såg hur Alice saknade honom mer å mer. Hon blev rädd och ville aldrig lämna oss. Det gjorde så ont i mig men jag kunde ju inget annat göra än att försöka finnas för henne åt oss båda.
Vi har lärt oss mycket dessa åren...
FFamiljen och ens eget välmående kommer före allt, jobb, utb och pengar. Men allt detta vet du ju redan :-) En stor styrke kram till dig!

http://stunderilivet

Lisa

6 januari 2014 15:31

Tack så mycket!

Linda

6 januari 2014 21:47

Been there done that! Byt jobb vännen, du gillar ju matlagning! Finns inget hinder bara förutsättningar med framtiden! Du är fortfarande ung! Kan vara hälsosamt med nya tankar inriktning o framtidstro o glädje inför ett nytt spännande arbete!!!

Lisa

6 januari 2014 22:23

Nått måste hända i allafall!

Lisa - mamma till Knut, Agnes & lillebror William

6 januari 2014 22:07

Det första steget är ett erkänna för sig själv! Jag tycker att det är riktigt bra att du vågar erkänna för dig själv och för andra! Starkt jobbat! Många kramar till dig Lisa!!

http://mammatillknut.bloggplatsen.se

Lisa

6 januari 2014 22:23

Tack! :)

Elina

6 januari 2014 22:58

Hej Lisa!
Här har du en till som känner som du inom vården, ångest och att man jobbar efter de sämsta förutsättningarna med stress för lite personal etc etc etc.. Ser tyvärr inte mycket positivt med mitt jobb längre, det som är glädjen med jobbet att ge omvårdnaden till de goa pensionärer det har dom tagit ifrån en med fullsmockade körscheman med 3 promenader, 3 duschar och ett städ ibland på en dag! mm och så har vi dessa arbetstider varannan helg! Hejdå fritid! Hoppas med på en förändring men innan det har jag nytt jobb! styrkekramar

Lisa

7 januari 2014 08:35

Heja dej!
Å tack för ditt stöd. :D

Annabella

7 januari 2014 07:36

Åh Lisa!!! Inte en dag tror jag att någon tror att du söker sympati! Du är verkligen en stark kvinna!! Nu ännu mera när du faktiskt våga erkänna för dig själv. Ta en sak i taget och ge dig en klapp på axeln när du gjort varje sak. Tillslut kommer du känna att du kan andas igen, ge det lite tid och lugn och ro...i know! Ta hand om det som är viktigt, dig! Och gör saker som du mår bra av. Så kommer det andra av sig själv Stor kram och va rädd om dig ❤️

Lisa

7 januari 2014 08:35

Tack Anna!

madelen

7 januari 2014 10:24

Kommenterar aldrig men tror stenhård att mitt syfte för resterande människor som behöver hjälp är att hjälpa :). Jag har varit i din sits. Jag har gått med konstant huvudvärk i 1 åt. Dagligen. Sk nortons, självmordshuvudvärk. Jag började gå till en som utövar akupressur och hon blev snabbt en nära vän så även en sk psykolog ;). Efter EN BEHANDLING vaknade jag av att inte ha huvudvärk. Jag fortsatte gå och få behandling samtidigt som hon fick mig att inse att kroppen skrek NEJ NEJ NEJ till allt som var i mitt liv just då. (Lotta kan bekräfta en del skit som hände på vårt dåvarande jobb). Så jag gjorde en ändring genom att byta jobb OCH vissa människor i mitt liv.

Värken försvann mer o mer och var gång en värk hållet i sig så vet jag att det är pga att kroppen säger ifrån pga ens leverne. Så mitt råd är att ta steget, även om du är rädd, ta steget och för en förändring i ditt liv.
Lycka till :)
/Madelen (Din granne Lottas kompis)

http://20101123.blogspot.com

Lisa

7 januari 2014 12:52

Tusen tack för din pepp!

End of an era! :D

Kommentarer (0)

Av Lisa - 5 april 2016 19:39

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal. Nya bloggen hittar ni HÄR Välkomna! :D ...

Flytt

Kommentarer (0)

Av Lisa - 5 april 2016 19:18

4402627159

Där är den! :D

Kommentarer (0)

Av Lisa - 5 april 2016 19:01

Nu har jag hittat min vårjacka. Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P) adlink ...

Vår-värmen! <3

Kommentarer (0)

Av Lisa - 5 april 2016 16:28

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Gillasida. :D

Kommentarer (0)

Av Lisa - 5 april 2016 15:54

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna. I I I v Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...