Har tagit mej tid till å fixa ny header till bloggen.

Vad tycks? :)

Är nöjd själv måste jag säga. :D

Nu är bollarna i rullning här mina vänner.

Sjukgymnasten var underbar, peppande å stöttande.

Övertygade mej om att jag gör rätt som försöker få hjälp.

Fick tid för akupunktur nästa vecka.

Läkartiden har jag på fredag å företagshälsan ska återkomma.

Mycket mer än så kan jag inte göra just nu.

Mer än å försöka sortera å lära mej hantera allt i mitt liv. Å prioritera det viktigaste först. :)

Nog om tråkigheterna nu, å fokus på roligheter.

Vi har ju haft som tradition att bo på hotell en helg varje vår nu i ett par år.

Förra året var vi i Jönköping å åren dessförinnan i Malmö, i år slår vi på stort å tar familjetrippen till Lalandia i Mars. :D

Känns extremt skönt att ha nått kul å se fram emot å göra nått extra roligt tillsammans hela familjen. :)

I morron är jag å barnen lediga på riktigt å då ska jag verkligen bara njuta av dem. :)

Nu ska jag äta lite lunch här sen är det dags å hämta hem grabbarna grus. :)

Kram å hej på er!

Som har klätt på sej, själva å utan bråk. :)

Leo's känsla för färgmatchning kan som vanligt diskuteras.
Kunde dock inte bry mej mindre.
Är ungen glad är mamman glad! :)

Varje dag när jag vaknar tänker jag att min huvudvärk beror på koffeinbrist, men sen dricker jag kaffe å huvudet fortsätter plåga mej.

Om jag börjar lacka ur på det? Jo, för länge sen.

Klockan nio ska jag träffa sjukgymnasten som är knuten till min VC.

Hoppas hon är en miracleworker å kan hjälpa mej med det bekymmret i allafall. :)

Annars då?

Det är ännu en dag som jag egentligen skulle jobbat på å ännu en dag att jaga företagshälsan på.

Ännu en dag när jag helst av allt önskar att allt var som vanligt...

Från vår regniga utflykt till Kofsa i går. :D

Här har SoA precis bytts ut mot fotboll så jag gissar på att det är slut med tittandet för i kväll. :D

Lika bara å krypa ner å lägga sej då kanske? :)

Hoppas verkligen jag kan sova i natt nu bara.

Har världens huvudvärk i kväll, värre än på flera dagar, å är så galet trött.

Så mycket som snurrar i tankarna hela tiden så man kan bli galen för mindre.

I morron tar vi ett litet steg å träffar en sjukgymnast.

Hell yeah till det. :D

Kram å gonatt!

Vi hörs i morron!

Martin fiskar efter att Leo ska säga "ingen mening"
alltså
Leo versionen av "det var inte meningen".

"Leo, vad brukar du säga om du råkar göra nått du inte får?"
"SKIT"
"Nja inte precis"
"FAN, da?"
:D

Klart dagis-killarna skulle ha en varsin dricka! :)

Först.

Jag tycker om er så mycket!

De små rader ni skickar här på bloggen, på fejjan å via sms.

Att ni tar er tid att peppa å heja.

Ovärderligt.

Har väldigt svårt att förlika med det här å va hemma.

Det svåraste är att tänka att jag måste pressa undan arbetsmoralen bara för min egen skull.

Att det är okej att släppa saker å ting bara sådär när man är vuxen. Att man faktiskt får sätta sej själv högst.

Så vad gör man då?

Jo, man motiverar för sej själv att de gamla jag är anställd för å vårda förtjänar bättre så känns det lite mer okej. :)

För övrigt är jag ganska rastlös.

Lyssnar på musik, har tränat lite, vilat lite å skrivit lite på veckans matlista.

Nu stryker runt här hemma å inväntar klockslaget då jag ska hämta hem mina barn, som för övrigt inte alls ville lämnas i dag.

Å där har ni ännu ett av mina svåra dilemman. Lämna barnen å va hemma själv?

Det kändes grymt i hjärtat dag.

Hjärnan tvingade mej dock att inse fakta, att det är omöjligt å ringa vettiga samtal med två galna bröder som ska slåss eller ropar efter mamma hemma.

Å dessutom behöver de komma in i sina rutiner å leka å ha roligt också, inte bara dra runt med en halvdeppig morsa.

(ni märker att jag fortfarande kämpar med å övertala mej att jag gjort rätt va? :P)

Nu ska jag sluta tråka ut er med mitt ältande å gå ut å vittra brevlådan efter väntade paket. :P

Å försöka fokusera på att va glad å njuta av livet lite. För det får man va, även fast man är "sjuk"?

Jahaja.

Tisdag å julledigheterna är över för den här gången.

Vardagen börjar för de allra flesta men här sitter jag.

Å våndas över att för första gången vara sjukskriven utan att ha kräksjuka.

Bara det är i sej helt galet när man tänker efter.

Att jag, bortsett från vab, alltid varit på jobbet.

Barnen är på förskolan i dag å jag har ringt å fått tid till både läkare å sjukgymnast på vårdcentralen.

Ska ringa företagshälsan också, å se vad de kan ha å erbjuda mej.

Har sovit riktigt dåligt för andra natten i rad.

Funderat, analyserat å vridit å vänt mej.

Tycker fortfarande att det är helt galet pinsamt att jag vid 28 års ålder helt plötsligt inte orkar med det livet jag alltid ha levt.

Å egentligen kan jag inte förstå varför det här har kunnat hända? Hur jag kan göra mej själv sjuk?

Jag har alltid haft höga krav på mej själv, det har jag, men det är liksom jag.

Å det är inte jobbet som sådant som är extra påfrestande, mer nu än tidigare, utan jag orkar bara inte mer.

Jag är ledsen å skäms, men hoppas att allt ska gå åt rätt håll nu...