Borde egentligen bädda ner mej på stört.
Men jag orkar liksom inte det nu precis.

Okej, pajen blev inte helt klar å det ska packas ett par grejer till i min träningsväska till i morron, men jag lägger ner för i dag nu.

Är helt totalt slutkörd av allt bråk å alla to-do's som kantat denna torsdag.
De nya blommorna står fortfarande i sina påsar å inte en enda tomat är omplanterad, men jag har hunnit med viktigare grejer än då åtminstone. :)

I morron bitti går jag på dag ett av fyra. Har tre sjumornar på raken å som sagt, fyra olika arbetsplatser, men det är även den sista helgen innan semestern! Å när den väl är gjord har jag bara tre fjuttiga arbetsdagar kvar innan vi firar in sommaren på riktigt! :)

Nu ska jag fortsätta övertalningskampanjen so Maja få Martin att förstå att vi bara måste låta en av Dexters systerbarn flytta in här. :)
En katt till har ingen dött av eller hur? :P

Kram å gonatt på er nu! <3
Vi hörs i morron!

Tränat lite.
(Att jag ens kunna leva utan det innan?)
I nya underbara brallor. :)
Både byxorna å träningen i sej hjälpte rejält mot panikkänslor å stress! :D

På hemvägen har jag tankat å hämtat nya modemet!

Nu ska jag bara hem å montera en lchf-pizza(å baka en paj) sen blir det nog lite lugn å ro. :P

Sammanbrottet är nära nu hörrni.
Jag orkar fan inte mer. :(

Först ett hysteriskt däckbyte med barn som var överallt å ingenstans å inte lyssnade ett skvatt sen ett besök på Ica där jag glömde hämta modemet å Leo försvann spårlöst,
det kan knäcka vem som helst. :(

Tillslut hittade jag dock ungen, med byxorna vid knäna å gråtandes utanför toaletten så vi äntligen kunde köra hem.
Då var dock Viggo redan halvt panikslagen av oro.

Jag tror inte det var någon på Ica eller Apoteket innan dess, som inte la märke till oss.

Jag fattar inte vad jag gör för fel?
Varför mina barn aldrig lyssnar eller beter sej vettigt?
:(
Jag är så frustrerad å ledsen så jag tänker låsa in mej på dass å lipa.
Bryt i hop å kom igen liksom.

Sen snurrar ekorrhjulet på.
Jag vet att jag får skylla mej själv.
Men jag vet verkligen inte hur jag ska sluta stressa å pressa mej själv.

Jag trodde jag kommit nånstans.
Men tydligen inte.
Ruta ett igen då.

Med kaffet i termosmugg beger vi oss i väg på dagens ärenden.

Både hjärna å puls går på högvarv å jag säger det igen, herregud vilken tur att jag har s-j-u veckor på mej att uppnå nån slags balans sen..