Det var gudaskönt å träna.
Känner mej som en ny människa nu. :D

I morron smäller det.
Vardag på riktigt.
Tidig morron.
Dagis OCH fritids lämning.
Jobb på nytt ställe.
Till tre.
Å sen hämtning på två ställen igen.
Heja heja oss. :)

Hoppas jag kan somna å sen ska väl resten gå av bara farten.
Jag är nöjd med att ha förberett både matlåda å barnens packning redan.

Nu säger jag natti natti.
Kram å hej på er.
Å tack igen för att ni är så snälla. <3

Det känns som jag bara suttit å stirrat rätt ut i luften hela dagen.

Vädret å all annan oro gör mej fullkomligt utmattad.

Snart ska jag träna.
Å jag hoppas det fyller mer än en funktion...

Dexter.

Typ vid halv sju i går kväll kom han helt plötsligt spatserande som om inget hade hänt! :D

Tack å lov!

Tar mej tid å bläddra i en gammal kompis.
:D

Jag behöver komma ur alla mina onda cirklar å det är nu!

Samtidigt som jag inte kan sluta undra varför just jag blev sån här?
Grubblande, stressad å deppig.

Jag bara ska hitta tillbaka till min positiva inställning, intellektet vill å vet att det gör livet roligare, men ändå är det lättare sagt än gjort...

Men som sagt.
Jag försöker.
Varje minut.

Klyschigt så det förslår.

Men helt sant å värt att ha i bakhuvudet.

Kel på hög nivå. :)

En något höstigare morronbild i dag.
Tända ljus å pyjamasbrallor inomhus.

Det ösregnar å är 15 grader.
(Måtte inte havet bli kallt. Jag är inte färdig!)

Vaknade å kände mej helt plötsligt tillfreds med att semestern är slut.
Är inte det märkligt? Hur man kan bygga upp en sån ångest för att sen dagen därpå nästan känna en lättnad över en ny fas?
I vilket fall ska jag omfamna känslan för allt vad jag är värd.
Leta upp den där upprymdheten jag alltid känt inför skolstarter å ta tillvara på nystarten som "hösten"(själva klimatskillnaden kan jag dock vänta på lite till) alltid ger! :)

Vad skönt det hade varit om känslan bestod.
Det håller vi tummarna för va? :)

Nu ska jag duka fram en extremt sen frukost till min stora pojk å jag! :)

Vi hörs sen!
Kram å hej! :)