Jag är den första å skriva under på på att jag är galet instabil.
Mitt mående hoppar upp å ner å jag hade tänkt analysera detta i hop med er i kväll.
Förklara mina teorier å så.
Men nä.

Jobbtröttheten slog till.

Det får bli lite kvällgotte å OitB i stället.

:)

Kram å gonatt(om vi inte hörs mer i kväll! :))

Nu är det prick å precis ett år sedan jag satte ner foten åt mej själv å gjorde något åt min ständigt stegrande övervikt.
Började äta lågkolhydratkost å framför allt är det ett år sedan jag började träna.

Å vilken vändning det blev.


Sworkit.
Jogging.
Gruppträning.
Tabata med redskap på hemmaplan.

Hur har jag kunnat leva utan det här innan?

Ni vet vid det här laget att jag är expert på att leta efter lösningar på det allra mesta utanför mej själv.
Självhjälpsböckerna svämmar över i hyllorna å vitamintillskottens vara eller icke vara diskuteras ständigt i mitt inre.
Jag skriver listor, tränar, utesluter kolhydrater, strukturerar å fixar.

Å detoxar.

Kanske hjälper det.
Kanske inte.
Men jag är alltid redo å testa.

För jag vill nånstans alltid lyckas lite bättre, orkar lite mer å få ut det bästa av mej själv. :D

I dag känner jag ro.
Som om jag blivit lite starkare.
Kommit till insikt.

Mitt liv är så mycket mer än mitt jobb.
Å om jag bara förvaltar allt väl så finns det tid för mej att leva.
Fullt ut.

Lycklig.
Tillsammans med familjen.

Kan ni snälla påminna mej om min styrka när tvivlen hopar sej igen?

Efter en bra arbetsdag(sånär som på vissa detaljer. ibland blir man less!)/fritidsdag/dagisdag unnar vi oss en tur till sjön! :D

Nu kommer det bli sånna här morronbilder igen.

Tio över fem vaknade jag.
Klockan skulle ringa vid halv så det var inte lönt å somna om.
Steg upp tjugo över, å det är nog den tid jag får vänja med om vi ska hinna med framöver.

Vardagen är här på riktigt nu alltså, å jag saknar redan att ha sovmorron. :P