Det märks sannerligen av att kvällsmörkret kommer tidigare å tidigare. Jag blir extremt påverkad faktiskt å hade lätt kunnat bädda ner mej redan nu. ;)
Det är väl egentligen inget som hindrar, men jag tänkte det kunde varit trevligt å umgås lite med min man först.
Å med umgås menar jag att han ska se på fotboll å jag pluggar in Viggos lurar i paddan å ser gårdagens Heja Sverige. :P

Men med lite ölkorv å nötter till kan det väl räknas som lite vuxenmys?
*skrattar så den gråter emoji*

I vilket fall.
Jag har lagt barnen å gjort mina 7 träningsminuter(på torsdag ska jag till gymmet! Yej!) å är okej med denna dagen.
Sen att jag känner mej som värsta tjatmorsan är jag dock mindre nöjd med..! Men det ska jag ändra på i morron tänkte jag.:P

Hoppas ni mår bra!
Tack för i dag! ;)

Japp.
Hur ofta hör man inte påståenden i stil med..
"Du kan inte göra mer än ditt bästa"
"Bara du gjort ditt bästa ska du va nöjd"
Osv. Osv.

Jag har funderat på just det här sättet å tänka ett bra tag.
(tror Micke Gunnarsson berört det i något sammanhang med, men jag låter det va osagt innan jag vet säkert)

I formuläret Viggo skulle fylla i inför utvecklingssamtalet skulle han rita en glad eller sur mun på en gubbe jämte påståendet:
"Jag gör alltid mitt bästa"

Viggos mun var superglad, men jag kan inte låta bli att fundera.

Är det verkligen så viktigt?
Att alltid göra sitt bästa?
I varje situation? Varje dag?

Jag har levt med den devisen i hela mitt liv å se vart det tagit mej?
Med prestationsångest, skyhöga på mej själv å utmattningssyndrom.


Är det inte sundare att tänka:
I dag är jag trött, bara jag får saker gjorda så är det okej?
Eller jag känner verkligen inte för att lägga hela min energireserv på denna uppgiften, jag gör den för jag måste, men inte mer?


Å handen på hjärtat:
vem gör alltid sitt bästa?

Jag lagar inte alltid middag bara för att jag kan å jag ger inte allt alla dagar på jobbet eller på träningen osv.
Ibland för orken inte finns men jag har i min väg mot "friskare livsinställning" valt att inte göra mitt bästa hela tiden.
För att få ork å inspiration att räcka till de som ger mej energi tillbaka exempelvis.


Å tänk de som hela tiden gör sitt bästa men ändå inte når ända fram?
Eller för den delen vi som når fram, alltid kämpar å det hårdaste men ändå inte känner oss nöjda?

Så.
Kanske är det, i vår stressade å prestationsinriktade värld,
lite läge att ta ett steg tillbaka å tänka: att bra å rent av okej snarare än bäst räcker många gånger? ;)

Ni måste tro att jag inte gör annat än å sitter i den här fåtöljen, men tro mej, jag gör nästan bara en massa annat. :P

Japp.
I dag har jag ju då jobbat på mitt "måndagsjobb" med å inte för den kollega jag ersätter på måndagar.
Mycket trevligt. ;)

Kvällen här blir mest lugn tänker jag.
Vi ska äta ugnspannkaka å Martin ska spela match.
Jag ska 7-minuters träna å förhoppningsvis hinna blogga om en grej jag funderar på.

Jag ville mest bara kika inom å säga hej, å tipsa om en god version av sallad.

Ruccola, edamebönor, tomater å solrosfrön.
Salt å nymalen svartpeppar å ett par skvättar grön tabasco å olivolja över. ;)
Lite matigare å passar utmärkt till just ugnspannkaka. :)

Två katter inne i natt.
En anigens trött i dag.
Det var highlife mellan två å tre, när de tyckte det var lämpligt å leka, å dessutom regnade det helt galet så jag var klarvaken då.

I dag ska jag jobba på mitt "måndags-jobb" fast det är tisdag. ;)
Kan bli spännande, men jag är ändå lite nervös över att känna mej vilse. :)

Tisdagar brukar ju innebära träning för min del, men jag kör en sista vilodag å hoppas på att jag är helt frisk från förkylningen på torsdag i stället.

Hoppas ni får en bra dag.
Vi hörs! ;)