Direktlänk till inlägg 15 september 2015
Japp.
Hur ofta hör man inte påståenden i stil med..
"Du kan inte göra mer än ditt bästa"
"Bara du gjort ditt bästa ska du va nöjd"
Osv. Osv.
Jag har funderat på just det här sättet å tänka ett bra tag.
(tror Micke Gunnarsson berört det i något sammanhang med, men jag låter det va osagt innan jag vet säkert)
I formuläret Viggo skulle fylla i inför utvecklingssamtalet skulle han rita en glad eller sur mun på en gubbe jämte påståendet:
"Jag gör alltid mitt bästa"
Viggos mun var superglad, men jag kan inte låta bli att fundera.
Är det verkligen så viktigt?
Att alltid göra sitt bästa?
I varje situation? Varje dag?
Jag har levt med den devisen i hela mitt liv å se vart det tagit mej?
Med prestationsångest, skyhöga på mej själv å utmattningssyndrom.
Är det inte sundare att tänka:
I dag är jag trött, bara jag får saker gjorda så är det okej?
Eller jag känner verkligen inte för att lägga hela min energireserv på denna uppgiften, jag gör den för jag måste, men inte mer?
Å handen på hjärtat:
vem gör alltid sitt bästa?
Jag lagar inte alltid middag bara för att jag kan å jag ger inte allt alla dagar på jobbet eller på träningen osv.
Ibland för orken inte finns men jag har i min väg mot "friskare livsinställning" valt att inte göra mitt bästa hela tiden.
För att få ork å inspiration att räcka till de som ger mej energi tillbaka exempelvis.
Å tänk de som hela tiden gör sitt bästa men ändå inte når ända fram?
Eller för den delen vi som når fram, alltid kämpar å det hårdaste men ändå inte känner oss nöjda?
Så.
Kanske är det, i vår stressade å prestationsinriktade värld,
lite läge att ta ett steg tillbaka å tänka: att bra å rent av okej snarare än bäst räcker många gånger? ;)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|