Direktlänk till inlägg 26 oktober 2015
Jag trodde jag skulle klara mej undan från måndagsångesten i å med att vi är lediga i dag.
Det var tvärtom visade det sej.
Barnen leker å grejar i godan ro utan något som helst behov av min närvaro å jag har all tid i världen åt att tänka.
På att provsvaren kommer denna veckan.
På hur jag hoppas på medicin mot den absolut mest akuta tröttheten men hur jag faktiskt, oavsett vilket, är en psykiskt vrak som behöver proffshjälp.
På hur misslyckat allt har blivit.
Undra varför å vilja klara av livet "som alla andra" å inte bränna slut på mej själv utan orsak.
Vill så gärna kunna njuta av det liv jag älskar, men det är precis som det är omöjligt.
Som jag önskar att Martin också var ledig, så jag hade någon å prata med å någon som orkar mer än jag hemma...
Nu sitter jag mest här å försöker va glad å pigg men känner mej mest misslyckad å olycklig...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|