Kom hem från jobbet.
Gick raka vägen in å la mej på sängen å blundade lite.
Uselt för nattsömnen säger alla experter, men just min nattsömn är så rubbad ändå så jag tog mej en chansning.

Tyvärr får jag väl säga att jag känner mej ännu mer som en zombie nu när jag stigit upp igen. ;(
Som jag avskyr å må såhär.
Två hela veckor kvar tills jag ska till doktorn med.
Å fram tills dess tänker jag preppa mej med allt i vitamin å tillskottsväg jag kommer över å så måste jag ta tag i det här med ätandet.

Jag är inne i en så dålig cirkel där.
Äter sånt jag inte mår bra av eller inte alls.
Det håller verkligen inte när man behöver all energi man kan få.

I dag står Martin för middagen(till största delen i allafall. :P) å resterande av veckan blir det en anigens simplare i å med att vi ska va hemma jag å barnen.
Men sen nästa vecka m-å-s-t-e jag skärpa mej!
Är så sugen på å beställa lite inspiration i from av denna boken;

Jag har en lite födelsedagspeng över att spendera å har, tro det eller ej, inte köpt någon kokbok på evigheter! ;)

Vab resten av veckan ja.
Viggo kräktes i morse å vi befarade värsta magsjukan när han var så ynklig. :(
Det verkar dock va lindrigt, då han var uppe å hungrig igen redan vid lunch.
Skönt! Får vi bara hoppas att övriga i familjen klarar sej undan helt å hållet.

Nu ska vi äta lite.
Vi hörs senare! ;)

Här vaknade en Viggo å kände sej inte kry.
Martin vabbar i dag så tar jag resten av veckan sen.

Morronhimlen var sådär riktigt rosa när det ljusnade men dagens väder känns allt annat än inbjudande.
Det blåser å stormar å det känns som den där ruggiga versionen av höst är ett faktum.
Kan va mysigt det med förståss, men jag håller tummarna för att det blir fler av de där soliga å klara höstdagarna som jag tycker så mycket om..

Ha en bra dag nu.
Så hörs vi senare! ;)

Vi spar på Homeland ett par dagar till... ;)

Suits är bara för bra för å pausa från. ;)

Bättre dag i dag för övrigt.
Men så mycket roligare blir jag ändå inte i kväll..!

Puss å gonatt! ;)

Har just ägnat en hel timme åt Viggo å hans läxläsning.
Han är fantastiskt duktig måste jag säga, när prestationsångesten väl släpper. <3
(Kan alla andra läsa..?!)

Å så har jag försökt mej på det här:

Ser väl hyfsat ut efter andra försöket. :P
Skolan ja.
Det är mycket.
Å jag oroas.
Å gör allt för att min stora son ska förstå hur roligt det är att lära sej allt det där nya.
Å framför allt få honom att inse att syftet med skolan är att man ska lära sej.
Inte att kunna allt redan innan även fast jag förstår hans känslor där mer än väl.

Nu ska jag fixa en ugnspannkaka å steka vanligt hederligt fläsk till. ;)
Det är en av de få rätter som hela familjen uppskattar här.

Hoppas ni mår bra.
Hej på en stund! ;)

Det syns dåligt.
Men där i hörnet, ovanför det gråa molnet är morron-himlen svagt rosa.

Det inger hopp om en trevligare dag.
Gårdagen var mest depp å besvikelse men i dag är jag bättre humör trots en natt kantad av kattkaos å säng-olyckor. :/

Det är snart dags å bege sej ut å möta denna tisdag, på samma arbetsplats som tidigare(blev ändrade planer...Funkar för mej det med... ;)).
Å i kväll ser jag fram emot ett hårt HIIT-pass. ;)

Ha en bra dag så hörs vi! ;)

Rövdag.
Men man får va tacksam att de kommer mer sällan numera.
Å att det kommer en ny dag redan i morron.

Vad besviken jag är alltså.

Jag har dragit på det här med å gå till doktorn i över ett år.
Mest för jag prioriterat bort det.
Å tänkt:
"det blir bättre snart"
"jag är väl inte tröttare än nån annan"
"skärp dej"
Osv osv.

Sen tycker jag väl lite att det är meningslöst å gå till doktorn.
Man bli aldrig tagen på allvar å avfärdas lättvindigt.
Å då blir det liksom enklare att bara hålla med om "att det är nog ganska okej ändå".
Ljuga för läkare(å psykologer) det är en talang jag besitter vill jag lova.

I dag var jag dock taggad.
Hade fått nog av att aldrig orka.
Å fick en tid låååångt in i framtiden.

Å det känns som en katastrof.
Jag behöver hjälp nu.
Riktig hjälp.
Av någon som tror på mej.
En doktor. Som kan förklara alla symtom med ett medicinskt fel helst.

För samtidigt är jag livrädd att det inte hittas något.
Att det är jag själv som gör mej trött.
Att jag mår dåligt utan orsak.
För det är obotbart hos mej vad det verkar.
Jag är i nån gråzon även bland psykiska åkommor å hur blir man hjälp då?

Jag vet att jag är vuxen å måste ta eget ansvar.
Men just nu hade det varit skönt med lite hjälp faktisk..

Den 21/10 fick jag tid hos doktorn.
(Bad om någon som har tid å lyssna å sa som det var: att om någon viftar bort mej å stressar så ljuger jag å mår prima.)

Fattar ni att det är över två veckor av väntan kvar då.
Å säkert ytterligare tid i väntan på provsvar.

Halvt panikslagen tar jag till allt.

Är snudd på lipfärdig av desperationen, men det är precis som jag släppt fram tröttheten ännu mer nu när jag erkänt att den är mer än "normal"...

Men vad gör man?
Väntar.
Krigar.
Hoppas.
Å orkar lite till.