Direktlänk till inlägg 14 november 2015
Drack en irish coffe strax innan nio i går kväll å det har jag fått sota för.
Har sovit som en kratta å vaknat å snurrat å drömt å grejat.
Halv sju flög Martin upp för å syna misstänkta kattkrafs(vi är paranoida efter tidigare upplevelser ja).
Han kom tillbaka till sängen, konstaterade att han inte skulle somna mer men sa åt mej att försöka en stund å började kolla sin mobil å jag slöt ögonen.
Nån sekund senare är jag klarvaken efter att ha hört:
"Lisa. Det har varit terrordåd i Paris där 150 personer har dött."
14/11 2015.
Världen är störd.
Det finns inte ord för grymheten å desperationen.
Helt ärligt å egoistiskt nog brukar jag spendera största delen av mina dagar enligt strutsprincipen.
Jag ser inte på nyheter eller dokumentärer å väljer att bara skrapa på ytan av vad som händer i omvärlden.
Anledningen...?
Jag är rädd.
Eller feg snarare kanske.
Men i dag ska jag följa det här å tänka på alla de som drabbats av världens grymhet, både i Paris å resten av världen.
Jag ska krama på min familj lite extra å vara tacksam över just vårt liv här, i tryggheten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|