Här är Viggo som bebis.

Å så Leo.

Dom är kanske ganska lika ändå? :P

I allafall som bebisar.

I dag fortsätter vi med det vi gör bäst. Mysa! :D

Ja, första dagen hemma.

Underbart.

Leo har ätit, å nu finns det mat, tack å lov.

Har gett lite ersättning, men det känns inte som det behövs.

I morron kommer vår nya bvc-sköterska hit på kollar läget å väger Leo.

Hoppas han har gått upp. Annars får vi fortsätta med ersättning, i flaska.

Jag slipper gärna. Om det funkar å amma vill jag göra det.

Fast vi får se hur det funkar sen när vi är själva å Martin börjat jobba.

Senare problem. :)

Nu känns allt toppen i allafall.

Viggo har testat en hel massa i dag, men sen har vi ju bara varit inne med å det är inget värre än innan Leo föddes. :)

Trist med regn. Måste in en runda till stan men det tyar jag bara inte i detta vädret. I morron blir det dock lekplatsen en runda, med eller utan regnställ. Både jag å Viggo måste ut. :)

Rustad för storm? :)

Leo har varit mycket piggare i dag å då ätit jättebra som sagt.

Å sovit i sin säng. :)

Jättestor skillnad på honom å Viggo som bebis.

Komiskt egentligen, att det ens kan vara så enorm skillnad mellan syskon. :)   

Måste gnälla liiiiite, liiiite på snittet med.

Det kliar, å att inte få lyfta sitt stora barn som även måste vänja sej vid att han inte längre är mittpunkten i mitt liv, det är grymt för oss bägge. :(

Viggo sa i går: Mamma kan visst ta Diggo...?

Å ja, jag tog honom i famnen.

Hur ska man kunna säga nej till honom när han vill ha kärlek?  

Fruktansvärt svårt när han gör saker han inte får med, jag ju inte lyfta bort honom,å det har han såklart räknat ut med...

Det verkar vara utröttande att vara storebror, klockan var bara sex när vi hittade honom sån här...   

Lillebror var däremot såhär pigg då. :)

Å ja, Stina är här å gosmyser. :)

Nu dör mitt batteri snart, så därför blir det inte mera.

Just nu i allafall. :D

Som sagt.

På lördagsmorronen kom en barnmorska å föreslog lite försiktigt att jag skulle försöka gå ut på toaletten.

Jag var redan på väg, i allafall mentalt å insisterade på å duscha med.

Hon la fram en ren sjukhusskjorta till mej med.

Men nä.

Viggo skulle komma, jag ville inte att han skulle se sin mamma liggandes i nån sjukhus-säng i en vit skjorta.

Kändes väldigt dumt å skrämma upp honom i onödan.

Efter duschen kände jag mej till å med så pass pigg att jag följde med Martin ut å mötte upp mamma, pappa å Viggo ute i vid hissarna.

Mötet bröderna i mellan var kärlek från första stund.

Viggo vägrade låta Martin ha Leo å dissade mej fullkomligt, men vad gjorde väl det?

Han tyckte om sin bror, det var helt klart huvudsaken!   

Ja, var ska man börja?

Hade tid i fredags morse klockan halv åtta i Karlskrona för vändingsförsök, eftersom det alltså upptäcktes i torsdags att det lilla livet i min mage låg med fötterna nedåt å huvudet upp.

Sagt å gjort.

Vi var på plats å det kopplade CTG på mej för att kolla läget med den lilla där inne innan det skulle tas ultraljud, ges mediciner å vändas.

För er som inte vet det så mäter en CTG-apparat bebisens hjärtljud å övrig aktivitet.

Dessutom kan den mäta sammandragningar/värkar. På denna skala är "normalt/lugnt" 10.

Redan på första undersökningen kom jag i flera omgångar upp i 50.

Fick bricanyl å läkaren försökte vända, men nä, det gick inte.

Det dröjde till långt in på förmiddagen, närmare bestämt kvart i tolv innan läkaren hade tid å komam tillbaka å disskutera vad som skulle ske här näst.

Strax innan dess blev jag undersökt av barnmorskan å det visade sej att jag var öppen tre cm med regelbunda värkar...

Beslutet om hur förlossningen skulle gå till var därför tvunget att bli ganska hastigt å lustigt.

Jga förbjöds inte att föda själv, men kända att jag inte riktigt hade klarat att kämpa i tio-tolv timmar eller mera om jag skulle vara rädd för hur det skulle sluta, både för min egen del å för bebisen så därför valde jag ändå å förlösas med kejsarsnitt.

Från det beslutet fattades strax för klockan tolv å tills dess jag låg där på en brits med en herrans massa männsikor runt omkring mej gick välrigt fort.

13.12 var han född, vår andra son, Leo.

Jag måste säga att ett kejsarsnitt var en grym upplevelse även det.

De hängde upp ett skynke för å skona oss från å se det hela allt för nära, men det speglades ändå upp i lampan ovanför mej så jag kunde se allt... :D

Smärtan å hjälplösheten efteråt var däremot det absolut värsta jag nånsin upplevt.

När jag i fredagskväll fick ge upp mitt försök att stå var jag livrädd för vad som skulle komma.

Snittet i sej kommer ingen mer än jag å mina närmaste se, det bekymmrade jag mej aldrig för heller.

Men smärtan, eftervärkar från hell på en ihophäftad mage? Aj, aj aj...

Men jag är imponerad av mej själv. Av min kropp å vilja.

I lörsdags morse var jag uppe å duschade, klädde på mej mina egna kläder å linkade ut mot hissarna för att se min stora pojke möta sin lillebror för första gången. :)

Visst jag är lite besviken, mest på mvc.

Av det hela dömma har Leo legat på fel håll, med huvudet upptryckt i mitt revben ett bra tag. Länge.

Ett tidigare vändningsförsök kanske hade lyckats.

Spekulationer? Jovisst, men det kommer för alltid störa mej lite... :)

För det första, ibalnd är det bra skönt med oplanerade fredagskvällar, hemma, bara med familjen.

Fick lite insperation å energi å lagade en riktig fredagsmiddag.

Smördegsinbakad fläskfilé med vitlöksost på, hasselbackspotatis, tomatsallad, bearnaisesås(köpt..) å hemmagjort vitlöksbröd. :)

Använde kesobrödet jag bakade härmodagen till vitlöksbrödet, så det var verkligen hemmagjort i dag. :)

Gott var det i allafall. :)

Annars har jag mest mått skit i dag.

Vi har sett på alldeles för mycket tv, lekt med lera å bilar å varit lite i trädgården.

Nu är det dock äntligen helg.

Martin hemma å i morron kallar jag in det tunga artelleriet i form av M å P.

Vi ska på utflykt, förhoppningsvis plocka majs, å vara ute så mycket vi orkar.

Nu ska jag njuta av lite levande ljus å päronglass.

Trevlig helg!

    God morron önskar världens svullnaste morsa,

å världens finaste pojke.   

Strax öppna förskolan, med luft i cykeldäcken. :P

Come and join us vettja. :)

Fullt ös här även i dag.

Blev en sväng till Bredasjön, där vi var när vi var små.

Viggo njöt som vanligt.

Hääääärligt med skogen sa han när vi satt å åt vår matsäck. :)

Underbara pojke.   

Vi hittade ett litet gäng med kantareller till å med(som mms-bloggen visade, UTAN text som vanligt...:S)

Efter skogen trodde jag på allvar att det var klippt. Mådde så dåligt.

Var helt slut. Yr som fan å illamående.

Viggo var som en liten ängel å lät mej vila.

Sen kom lilla mamma å tog med honom till lekplatsen en stund så han fick leka med.

Jag vilade i en halvtimme, sen kom syskonen med en matkasse å så var jag i gång igen.

Fullt ös är verkligen det rätta ordet. :D

Grillade fläskfilé till middag å efter det blev det lite dans innan Viggo la sej. :D

      Ååååå vad jag älskar att ha dem här.

Mina underbara småsyskon.  

Å i morron ska vi va här å frossa hela gänget. :D

Kräftor.västerbottenpaj, gott bröd å så tårta. :)

Nu blir det som alltid.

Dusch, sen sängen...

Vad trött jag är på å vara trött...! :(

Självklart var umgicks vi med Stina också way back.

Tänkte bara inte på att räkna in henne till de vänner vi umgicks med just 2005. Kanske för att hon funnits i mitt liv sedan jag var 18 månader, å Martins liv lika länge som vi har varit ett par. :)

Å hon finns med på otaliga bilder på den externa hårddisken.

Här har vi fest hon, jag å Emelie, 2006. :)

    (Å om en viss lillebror skulle börja efterlysa bilder på sej själv finns det också...   )