Hela dagen har jag kämpat med världens ångest.
Jag håller på å krypa ur mitt eget skinn av stress å olust.

Har varit nära att bryta i hop flertalet gånger å det enda jag fokuserar på är att jag ska få träna vid sex å förhoppningsvis må bättre sen.

Jag har blivit så mycket bättre på å hantera, sortera å övervinna det här, men under dagar som denna är det enda som råder bot på rastlösheten att sysselsätta mej...

Har till å med varit på återvinningsstationen med en del bråte i dag.
Det var premiär. :P

Barnen har ju haft en varsin kompisar här i eftermiddag. :)
Dom har ätit våfflor för glatta livet. :)
Viggo å hans polare(som äntligen tål katter! :)) har jag inte märkt av alls å när Leo insåg att det är viktigare att ha kul än att få bestämma har det fått prima även för dom. :)

Kul när dom orkar å det funkar bra! :)

Tror inte ens klockan hann bli halv nio innan jag sov som en liten gris i går.
:)
Å inte har jag hostat nått heller utan bara sovit( å drömt en massa bråte) tills Leo tyckte det var morron vid sextiden.

Frukosten är redan avdukad å vi tar lite kaffe i "lounge-hörnan" innan dagens planer sätts i verket. :)

Först ut på agendan står ett besök i vallokalen.
Jag är mer säker än någon gång innan på att MP blir de som får mina röster.
:D

När den demokratiska plikten är avbockad hoppas jag kunna fjäska med mej M å P ut på trattisjakt.
Är sugen på skogsluft å på svamp. :)

Å eftermiddag ska Stina å Co. Bjudas på en äkta söndagsmiddag i form av slottsstek! :)

Det hade varit skönt å träna lite också, men en dag har ju bara ett visst antal timmar så vi får se hur det slutar. :)

Hoppas ni får en bra söndag, å glöm för Guds skull inte bort å rösta nu! :)

Svårare än så är det egentligen inte.
Om man bara kunde sluta dömma sej själv så hårt jämt?

I kväll ska jag iallafall försöka.
:D
För vem kan egentligen ha det bättre? :)

Ibland undrar jag hur jag är funtad som kan fortsätta försvara å förklara undersköterskeyrket.
Just i dag är ett sånt tillfälle.
Det är egentligen galet hur man kan älska ett arbete där man utsätts för så mycket utskällningar.
Ibland spelar det verkligen igen roll hur mycket man kämpar å sliter.
Gör allt å lite till för att de som är gamla å sjuka ska få ha det så bra som det bara är möjligt, å helst lite bättre, men ändå får skit från alla håll.
Den där tacksamheten man gärna framhåller när man prisar äldreomsorgen, den ser man egentligen inte så mycket av.
Å gör man det, har man redan byggt upp så mycket stress att det knappt går att ta till sej.

Det är mest sorgliga är inte att man står ut, tiger å kämpar å pressar sej själv hårdare, utan tragiken ligger i att av alla semestervikarier jag hunnit träffa aldrig i livet skulle tänka sej att jobba i den här branschen året runt.
De alla bästa uskorna tröttnar.
Jag har tröttnat för tusan.
Då är det nått som förändrats å gått fel.
Inte bara jag som är tisdags-sur.

Jag är den första å skriva under på på att jag är galet instabil.
Mitt mående hoppar upp å ner å jag hade tänkt analysera detta i hop med er i kväll.
Förklara mina teorier å så.
Men nä.

Jobbtröttheten slog till.

Det får bli lite kvällgotte å OitB i stället.

:)

Kram å gonatt(om vi inte hörs mer i kväll! :))

Tar mej tid å bläddra i en gammal kompis.
:D

Jag behöver komma ur alla mina onda cirklar å det är nu!

Samtidigt som jag inte kan sluta undra varför just jag blev sån här?
Grubblande, stressad å deppig.

Jag bara ska hitta tillbaka till min positiva inställning, intellektet vill å vet att det gör livet roligare, men ändå är det lättare sagt än gjort...

Men som sagt.
Jag försöker.
Varje minut.

En något höstigare morronbild i dag.
Tända ljus å pyjamasbrallor inomhus.

Det ösregnar å är 15 grader.
(Måtte inte havet bli kallt. Jag är inte färdig!)

Vaknade å kände mej helt plötsligt tillfreds med att semestern är slut.
Är inte det märkligt? Hur man kan bygga upp en sån ångest för att sen dagen därpå nästan känna en lättnad över en ny fas?
I vilket fall ska jag omfamna känslan för allt vad jag är värd.
Leta upp den där upprymdheten jag alltid känt inför skolstarter å ta tillvara på nystarten som "hösten"(själva klimatskillnaden kan jag dock vänta på lite till) alltid ger! :)

Vad skönt det hade varit om känslan bestod.
Det håller vi tummarna för va? :)

Nu ska jag duka fram en extremt sen frukost till min stora pojk å jag! :)

Vi hörs sen!
Kram å hej! :)

Dunkade huvudvärk, panikkänslor å en mage som kraschat fullkomligt.

Å mest av allt, stor sorg över hur illa det blivit.

Såhär ska det inte kännas.