Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv!

Inlägg publicerade under kategorin Frågor å funderingar

Av Lisa - 10 januari 2012 08:19

Barnen steg inte upp förrän tjugo över sju i dag.

De gick direkt å stängde in sej på Leo's rum å började leka så jag låg kvar i sängen en stund.

Ända till blöjlösa Leo tog sej en sväng ut till köksbordet å kissade. :P

Nu har vi precis ätit frukost.

Resten av morronen ska ägnas åt inventering å hoppackadnde av extrakläder å annat som ska till förskolan.

Klockan elva är det dags för pojkarna att komma tillbaka efter jullovet.

Jag tycker det känns grymt jobbigt å hoppas verkligen de kommer va glad att va tillbaka å inget annat.


Jag jobbar ju då kvällen, men innan jag ska dit hinner jag med en snabb lunch-spinning på Motiva.

Ska försöka boka in instruktör till gymmet med så jag kan komma i gång med det nu när det är vardag igen.


På tal om vardag...


Här är det fortfarande december...

Jag har genomsökt alla tänkbara ställen i den här staden efter en ny familjealmancka.

Om någon vetvar jag hittar en sån nu när det nya året redan har börjat vore jag evigt tacksam!

Är beredd å betala ganska så mycket också, eftersom vi inte riktigt klarar oss utan...


Dags å sätta fart här då!

Hej så länge!

ANNONS
Av Lisa - 9 januari 2012 10:46

 

Att hämta frallor å äta långfrukost på en måndag kvalar i allafall in som vardagslyx hos mej. :D

Skulle vilja påstå att jag är förhållandevis bra på å unna mej själv å familjen sånt.

 

Men i bland kör jag fast, vardagen blir för trist å tråkig å inget känns kul.

Dagar då jag behöver inspiration å pepp från alla er där ute

( i dag är ingen sån dag, men de kommer ju tyvärr...)



Hur ni förgyller tillvaron?

Dyra doftljus eller Champagne mitt i veckan?

Eller kanske städhjälp?

 


Så kom igen nu tjejer, hit me med er absolut bästa:

 

ANNONS
Av Lisa - 6 januari 2012 18:47

 

Det här är min man( å vår stora son såklart.)

Han är verkligen speciell å rastlös som få.

Å jag vet inte om ni har förstått exakt hur rastlös han är?


När andra gnäller över att deras karlar inte gör något hemma kan jag då rakt inte ställa mej i klagokören, för min man han gör a-l-l-t-i-d en herrans massa.

Visst han kanske prioriterar bort det jag hade gjort i första hand för något av sina projekt, men allt som oftast får han faktiskt både ock gjorda.


När jag ringde hem från jobbet i dag meddelades det att han faktiskt kollat upp att Jem&Fix hade öppet till fyra så han skulle ta med pappa å ett släp dit å köpa hyllsystem.

Jag propsade på att de skulle gå ut å leka under dagen när det var så fint väder.

När jag kommer hem möts jag av den här högen.

 

För jojjomensan.

Visst hade de lekt ut.

Å så hade ju Martin klippt ner en buske också.


Nu är klockan snart sju.

Det är fredag å var återfinns Martin?

Jo på det ställe där han spenderat varenda överbliven minut sen det här med källar-renoveringen kom på tal.

I hobbyrummet.

 


Jag själv är verkligen inte den som sitter ner å slappar om dagarna, men närdet kommer till Martin, då ligger jag verkligen i lä. :)

Den inlevelse han har i alla projekt är beundransvärd!

Det är sån han är, å det är bara en av de alla egenskaper jag älskar honom för(å irriterar mej mest på i mellan åt :P)   


Jag har faktiskt varit flera vändor å hjälpt till i kväll.

Men just nu sitter jag mest i soffan å jublar över att jag hittat en flaska fruktsoda!

Fredagsdrinken är räddad, nu ska bara fundera ut på vad jag ska blanda? :)

Tips mottages gärna? :)

Av Lisa - 5 januari 2012 11:53

Varför säljs de allra flesta färska örter i en fyrkantig platskruka när de allra flesta krukor för just färska örter är runda?

 

Såklart går det ju å ta bort krukan men örterna föredrar faktiskt att bo kvar med sin plast runt sej! :)

Av Lisa - 26 december 2011 10:14


 


Är det bra eller?

(å säg för f*n inte nej nu när jag gett Martin tre säsonger!:P)




Nån som vet vad Dexter på tv tagit vägen förresten, inte ett enda avsnitt från säsong sex på Canal+series denna veckan?  :(

Jag är nära å ta till lipen av abstinens. Redan.

Av Lisa - 11 december 2011 05:55

Min klocka var inte ens ställd i dag, men om jag inte glömt bort den skulle den ringt vid sex.

Som väntat vaknade Leo betydligt tidigare, redan tjugo i fem.

Matade honom tyst en liten stund, men sen var det bara å masa sej upp.

Suck vad dryg han är med det, 4.40 det är ju natt!

Viggo vaknade till i samma veva å ropade: mamma lämna mej inte! Det härjar mardrömmar i den lilla kroppen verkar det som.


Nu sitter jag i allafall här, färdig för jobb, å sörplar för beskt kaffe.

Fattar inte varför jag aldrig lär mej vilken sort jag gillar... :)


Ska passa på å njuta lite av mitt lilla busfrö här nu innan jobbet, men ni får ha en fin dag!



Under tiden jag jobbar får ni gära komma med husmors-tips på hur man på bästa vis får bukt med stinkade skor..?

Har ett par fodrade stövlar som jag gått inne på ett köpcenter med för över ett år sedan å de förpestar strumpor ännu med gammal svettlukt. :(

Går det å få bort?

Av Lisa - 28 oktober 2011 09:20

Har lämnat barnen på förskolan, allt gick fin fint å de känns himla trygga med det hela bägge två nu.

Jag själv känner mej inte fullt bekväm med att komma hem till ett tomt hus dock.

Tanken är faktiskt att jag ska försöka mej på å sova en stund, men för å kunna slappna av måste jag få ur mej ett par funderingar.

Funderingar om ett galet tungt ämne, nämligen döden.


Jag har hela veckan av olika anledningar känt på mej att något tragiskt trabbat våra närmsta grannar å i går fick jag bekräftat att de förlorat en nära anhörig i på tok för tidig ålder.

Vi umgås inte precis sådär, men de är fantastiska människor, kärleksfulla å generösa.

Vi skickade sms i går beklagade sorgen men jag vill göra nått mer.

Min känsla säger att jag åtminstone vill köpa en blomma å besöka dem personligen.

Jag är dock extremt svensk å rädd. Kommer de kännas som att jag lägger mej i det jag inte har med å göra?

Såklart är de ledsna, men jag vill så gärna tro att jag inte är den där personen som vänder bort blicken i stället för å försöka hantera det där svåra.

Vad hade ni gjort? Ska jag avvakta eller ska jag gå dit?


Vi pratar en massa om döden här hemma just nu.

Viggo har sett Landet länge sedan typ hundra gånger, å i den filmen blir Lillefots mamma skadad å dör.

Han frågar mycket, vart hon tog vägen å relaterade själv till Pippi vars mamma som ni vet är en ängel å bor i himelen.

Jag försöker förklara, att när man dör kommer man inte tillbaka å att allt som lever kan dö.

Min svårighet ligger dock i att jag inte vet hur jag ska förklara vart man tar vägen.

Jag tror inte själv på himlen eller motsvarande, å om jag skulle ljuga å säga att man kommer dit skulle Viggo genomskåda det på stört.

Viggo leker även att hans djur blir påkörda å dör, vilket jag tycker är helt narturligt å okej, men att i leken säga: Jag ska döda dej! Det är däremot inte okej för mej.

Jag accepterar det inte å försöker förklara att de som förlorat någon blir ledsan å att ingen vill att någon ska dö.

Att leka att någon dödas med vapen, blir skjuten å dör, det känns inte heller okej för mej men samtidigt så om man leker Älgjakt är det ju det som händer...


Det är galet, galet svårt allt som har med döden å göra tycker jag å jag har inget å relatera till då jag inte förlorat någon närstående själv.

Hur gör ni, hur pratar ni med era barn om döden, begravningar å vad som händer?

Behöver man prata med en tre å ett halvt åring om det?


Jag erkänner att jag är jätterädd för döden, å då främst för den dagen då mina föräldrar inte kommer finnas mer.

Å för å själv försvinna från min familj, inte få se barnen bli stora, det är min största rädsla.

Att förlora någon ung i förtid, mina egna barn eller syskon eller Martin, det kan jag inte ens tänka mej för det är så orealisktiskt å så skrämmande.


Jag har via FB blivit bekant med Ellinor, jo jag anser oss vara vänner till å med även fast vi inte träffats sådär på riktigt.

Hon har råkat ut för det offatbara att förlora ett barn, en fin son som bara fick finnas hos dem en kort tid.

Hon bloggar om det här, å det är så gripande å tagiskt å läsa om så orden inte räcker till.

Men där en fin berättelse också, full av kärlek som är väl värd å läsa.


Jag hoppas verkligen jag uppskattar å tar tillvara på livet så mycket som jag vill å att mina nära vet vad de betyder för mej!  


Nu hoppas jag lämna allt det här djupa för en stund, för jag har ju den lyxen till skillnad för de som drabbats, å försöka vila så jag är en pigg å glad mamma sen till fredagsmyset!


Ta hand om er därute! KRAM från där sidan skärmen!


Av Lisa - 26 oktober 2011 13:24

Jag tar ju en hel massa bilder men min mobil, mycket på nonsens till bloggen men även en hel massa på barnen.

Har ju alltid den med mej å det gäller ju oftast å va snabb som katten när man vill fånga nått fint på båda barnen.

Bilderna blir dock inte alltid av nån vidare bra kvalité.

Därför tänkte jag ladda hem nån eller några kamera-appar.

Det finns ju en uppsjö av dessa å vad jag har förstått är betal-appen Camera+ bra.


Stämmer det? Eller finns det andra som är bättre?

Vad har ni för några å vilka är bäst?


Kolla gärna in till mej på lisoball.se där denna blogg ligger numera!

GILLA PÅ FACEBOOK

 

Matbloggstoppen

 

Mina pojkar.

   

Min älskade man.

       Min Martin.   

Mina älskade barn.

Leo 

 

Viggo 

 

 

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Blogkeen
Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se