Lung å ro?   

Min Leo han är ett sånt där barn som slänger sej på golvet när han inte får som han vill.

I dag ville han att jag skulle bära på honom å gå dit han pekade, men jag vägrar va nån slags slav till honom som har egna ben å har dessutom en stor pojk som förtjänar uppmärksamhet.

Så här har varit high life vill jag lova.

Skrikandet å slängade på golvet bekommer mej inte så mycket, han får gasta på bästa han vill, men han slåss, lappar å sparkar både mej å Viggo å det är riktigt irriterande.

Å framför allt svårt å hantera?!

Viggo slogs aldrig, men han har med börjat med det nu, han är ju inte dummare än att han fattar att man kan påkalla uppmärksamhet med det, om än dålig sådan.

Att börja slåss som fyraåring, det är inte okej. Inte alls även fast jag ser varför han gör det.

Jag inbillar mej att Leo slåss för att han inte pratar speciellt mycket ännu, å blir frusterad när han inte kan förmedla det han vill fort nog, å håller tummarna för att han slutar slåss å lär sej prata snart i stället.

Sitter å pustar ut å njuter av tystnaden jämte Viggo som ser lite på tv.

Har fått in middagen i ugnen å städat ut det sista av julen å försökt göra lite snyggt här.

Känner som vanligt januari att jag vill ha nytt, nytt, nytt å renovera överallt.

Fattigaste månaden var det va? Så det kommer inte på fråga! :)

Nu måste jag ut i stormen å samla in skräp som blåst runt i trädgården...

Kram å hej!

Jag är sur å bitter å aptrött.

Trött på å va trött å sur å gnällig.

Tröttast av allt på den här familjens försök till middagar.

Barnen är sjövilda så fort det inte vankas mat här!

En pojke som sitter still i två sekunder innan han står upp på stolen å allra helst vill springa huset runt å äta å en pojke som inte tycker om maten som man fått tjata plocka å locka till å peta i sej en halv portion å som såklart blir hyperstressad å okoncentrerad när din mista börjar röjja vid bordet..

Samma visa varje måltid, oavsett om vi lagar nått de gillar eller ej. :(

Mellan måltiderna är det en hel massa gnäll, för Leo blir aldrig mätt å på Viggo märks hungern på nätterna när ingen får sova för det skriks å gnälls å dröms mardrömmar. :(

Jag känner mej helt låst å fullkomligt uttröttad på denna onda cirkel å varken jag eller Martin har ens en idé om hur vi ska lösa det här...

Annars da?

Jo nyårsplaneringen är i full gång.

Buffén i sin helhet börjar ta form å min lilla man har exalterat hållit på å byggt raketramper.

Jag kunde inte bry mej mindre om dessa, för jag tillhör kategorin som avskyr allt vad raketer heter å firar tolvslaget inomhus av ren rädsla. :P

Det är väl vida känt att min lilla make är den rastlösa typen så de där ramperna är inte det enda han pysslar med nu under julledigheten.

Vi har pratat lite löst om att göra om vårt sk. skräprum i källaren, lägg heltäckningsmatta fixa väggarna så att barnen kan ha det rummet som lekrum.

Nu är ju rummet som namnet antyder fyllt från golv till tak med diverse skräp.

Jullådor, kläder, lampor nån byrå osv.

Allt detta ska få flytta till hobbyrummet som i sin tur först ska städas ur, målas om å så ska väggarna kläs med hyllor.

Martin är i fullgång, med mätande, rivande av gamla hyllor å slängande av gammalt skit.

Han är ganska insnöad på sina planer men ack så effektiv. :)  

Nu ska jag trotsa min träningsvärk å gå en kvällsrunda med hon den där fru Loorentz.

I'll be back sen. :D

I morse vaknade Leo vid strax innan fem som vanligt å han har ätit en ynka gång sen han la se,inget konstig i det alltså. Något som däremot är en nästintill ny upplevelse var att det var tomt mellan oss i sängen! Viggo låg nämligen fortfarande i sin egen säng å sov!? :) hoppas ni får en bra dag!

Sabla, sabla feber!

Har gått på ipren i dag å direkt känt hur febern stigit när den slutat värka. :(

Jag känner mej som ett vrak.

Ska jag behöva va hemma från jobbet för å blir frisk? :(

Å hur går det till förresten, hemma är det inte precis lugna gatan om man säger så...

Det är möjligen ingen som sitter in med nån from av dunderkur mot sånna här envisa förkylningsskrällen?!

Jag börjar bli desperat här...

Vi har dessutom haft urspårad kaos å bråk å stimm här i ungefär två timmar så jag känner mej ännu mer dassig bara för det.

Alla trötta hungriga å så då en sjuk med på det.

Huga! :(

Nu över till nått betydligt roligare,nämligen det som rubriken antyder, underbara pedagoger.

På barnens förskola har de en vikarie som är lite över allt, en ung tjej som jag tycker är underbar redan sen innan.

Hon hälsar alltid med namn när jag kommer Hej Lisa, bara en sån sak imponerar på mej, å sättet hon tar barnen är så imponerande!

Det har ju som jag nämnt varit en pina å hämta Viggo på förskolan, han vill inte hem, skriker efter pappa å tjabbar i största allmänhet.

Pedagogen i fråga(som inte ens är utbildad sådan mej veteligen..) hade i det tysta noterat min kamp å i dag när jag kom hade hon förberett Viggo på att det snart var dags å gå hem å att jag skulle komma.

Ungen sa: Hej mamma, berättade att de bakat pepparkakor, visade mej dessa å sen följde han med mej!

Det var som ett mirakel! Vilken lättnad å glädje liksom. :)

Inget tjat om pappa å inte ett tjabb när vi hämtade Leo heller! :D

Jag passade på å tala om för den tjejen hur bra vi tycker om henne också, å hon blev så glad!

Hoppas verkligen att hon får va kvar, för hon är speciell! :)

De andra pedagogerna jag träffar på barnens respektive avdelningar är också toppen, å det är såååå skönt!

Jobbet känns bättre å bättre kan jag meddela.

Jag kan det mesta nu å känner mej hemma.

Men det är mycket på göra, hysteriskt stundvis, åtminstone för mej som vill hjälpa alla på en gång önskar jag kunde klona mej titt som tätt.

Men ändå.

Jag trivs i allafall relativt bra just nu.

Det var väl läget just nu det.

Lite gnäll å lite mer glädje å en bedjan(mirakelkul? MIRAKELKUR?).

Kram på er så länge!

Lediga!

Härligt med en helt oplanerad dag. :D

Viggo kommer säkerligen börja pipa om att det inte finns nått roligt å göra, men just nu är han nöjd med å sitta i pyjamasen framför tv:n. :D

Jag sitter med datorn jämte å funderar å försöker vakna ur både min jobbdvala å tröttheten som är min städiga följeslagare.

Den där bitchiga stormen har dock inte stört mej märkbart i natt, även fast presseningen över grillen å min drivbänkt begett sej på vift under natten.

Redan i går kväll välte en hylla på altanen å så har en av mina ljung-plantor tyckts upp ur sin kruka, men det är allt Berit ställt till med hos oss.

Vårt skraltiga altan-tak fick sitta kvar, men efter vad jag kan höra av bankandet från gatan nedanför vår så har inte alla haft samma tur.

Leo fortsätter med sitt bajsande å gnällande å de nya tänderna fortsätter å bryta igenom.

Det roliga i det hela är att Leo lärt sej säga till själv när blöjan behöver bytas, han pekar på blöjan, spinger in till skötbordet å pekar på det. :D

Han har inte många ord i sitt språk än, men göra sej förstådd det kan han alldeles utmärkt ändå uppenbarligen. :D

Jag tar tillfället i akt å inleder operation toaträning, på låg nivå förvisso, men prova kan man ju alltid. :D

På tal om språkutveckling så har han däremot lagt till ett nytt litet ord till sitt förråd nämligen: Oj! :D

Viggo han pratade med tvåords-satser vid samma ålder, men han kunde å andra sidan inte gå ännu då. :)

Jag vägde mej i morse utan nån större förhoppning eftersom jag varit grymt slö å karkatärslös på den punkten på sistone.

Det visade sej dock va ruskigt positivt, minus 7,5 kilo sen jag var hos mvc å tvingades upp på vågen. :) Inte illa pinkat alls. :D

Nu ska jag å Viggo leka med Playmot.

Ha en bra dag!

Hej så länge! :D

Den lediga dagen är snart slut å i morron inleds mitt monster-helgpass.

Börjar med HUT å dubbelpass å följer upp med delad dag även i morron å avslutar med sju till två på söndag.

Leo's mage är fortfarande lite i obalans, men ingen av vi andra känner av nått liknande.

I eftermiddag slog det mej att det kunde va nya tänder på G.

Å efter en check i munnen kunde jag mycket riktigt konstatera att det är två stycken på väg igenom.

Han har ju åtta tänder Leo, å de har han ju haft länge nu, å varenda en har kopplats i hop med lös mage så som sagt, han är inte sjuk.

Dagis i morron således.

Lång dag.

Under den här lediga dagen spenderades som sagt förmiddagen i köket respektive tv-soffan repektive vagnen.

Vid lunch tid ringde en viss liten herr Hofflander å ville absolut leka med sin bästa vän Viggo. :D

Vem kan säga nej till det liksom? :)

Inte mamma Hanna å inte jag, så eftermiddagen spenderade vi i sällskap av Hanna, Noel å Ella. :D

Underbart! :D

I kväll har jag hunnit med PW med Sandra å hämtande av Peugeot.

Kan säga som så att genidraget att kombinera dessa aktiviteter dvs ta bilen när vi ändå var ute å gick,  var genial fram tills det blev dags för själva körandet.

Easy Tone å bilkörning är inget jag rekommenderar kan jag säg!

Jag varvar den bilen i vanliga fall så ni vill inte veta hur den stackarn lät den här gången. :P

Nu fortsätter tv-kvällen här. :D

Kram å gonatt! :)

Den här dagis/jobb-dagen blev inte fullt så lång som jag trodde i morse.

Skulle avsluta jobbdagen med ett APT som sagt, å nånstans mitt i snglade jag till på mobilen i väskan å noterade ett missat samtal. Från förskolan.

Försökte ringa tillbaka, men det var först upptaget sen fungrade inte min satans jävla skit mobil så jag rännde i ilfart tillbaka till avdelningen för å ringa upp därifrån.

Möttes halvvägs av en kollega som undrade om jag pratat med dagis, å svarade henne att jag var på väg för å ringa.

Då fick jag till svar att de vill nog inte att du ringer upp utan bara kommer, din son är magsjuk. :(

Sagt å gjort.

Jag slängde mej fortast möjligt om inte snabbare i bilen å gasade hemåt Asarum.

Förväntade mej att möta en kräknade å hjälplös liten Leo, men möttes av solstrålen själv.

Han hade varit lös i magen,  inget värre, men det tog det säkra före det osäkra.

Det har kommit en par laddningar bajs till här hemma, men det glada humöret har bestått. :)

Leo har varit gladare än på många dagar till å med. :)

Får se vart det leder, är lediga i morron i allafall. :D

Det mest tråkiga med hela situationen(eller i allafall på andraplats efter min kassa telefon...) är att hon som ringde efter mej blivit riktigt dåligt bemött.

Ifrågasatt å idiotförklad...?! :(

Sorgligt. För de måste ju kunna ringa till jobbet å få tag på mej om det är nått, annars kommer ju jag oroa mej över det hela dagarna....

I dag är jag ledsen.

Viggo sårar mej enormt genom att t-o-t-a-l rata mej.

Han skriker, tjatar å gråter efter sin pappa, hela mornarna före dagis å hela eftermiddagarna efter dagis.

Inget jag gör duger utan det är bara paaaapppppaaaa, paaaaappppaaaaa, KONSTANT!

Han blir besviken när det är jag som hämtar dem å både i går å i dag har han bett mej å flytta för han behöver ändå ingen mamma.

Helt oprovocerat, utan att ens va arg.

Jag förstår inte varför han gör så här å än mindre hur jag ska kunna hantera det...

Har en evig klump i magen å skulle kunna lägga mej ner å gråta vilken sekund som helst.

Jag älskar min unge mest av allt, men nån gång hade det varit härligt med kärlek tillbaka å inte bara sånt här....