anna

17 april 2008 17:34

Lisa jag tror nästan alla "nya" föräldrar kan känna så. De kommer ju trots allt in en tredje part som man kanske känner lite mer för just nu dessutom. Den har ju trots allt legat i ens mage i 9 månader. Tror allt kommer bli bra med flytten. Får man annat att tänka på. Hoppas de löset sej. Kram!

lillatilla

17 april 2008 17:56

lilla vännen så känner alla och andra mer tyvärr, men du kan ju också fått lite förlossningsdepression de e ganska vanligt en tid efter förlossningen. prata med distriksköterska på BVC så kan du få lite hjälp om du behöve:-)

maleena

17 april 2008 21:24

kämpa på vännen =)

Emilie

17 april 2008 21:48

Du kan inte sluta blogga nu, du är ju bloggkungen =)Det var efter att jag läst din blogg som jag ville börja blogga.

Va tråkigt att du inte mår bra men tror du inte att det kan vara mycket stress inför flytten som får dig att tänka såhär?
Innan vi skulle flytta var jag både stressad, spänd och ledsen.

Trots att det är skönt att flytta så lämnar man en del av sitt liv bakom sig men jag lovar att det är ett bättre liv som väntar er i huset =)

Jag är ju inget proffs på det här med barn men jag vet att Camilla gav Albert koksaltlösning när han var täppt, kan kanske funka.

Om du vill och orkar får ni gärna komma imorgon, annars kan jag komma hem till dig om du hellre vill det.

Kramar Emilie

Emilie

17 april 2008 22:24

Blir jättebra, jag fixar lite lunch då =)

Hanna

18 april 2008 09:19

Det är nog så här det kan vara, samtidigt så kanske flytten gör susen. Att du kan gå ut utan att kånka vagn och allt. Du kan låta Viggo sova ute osv.
Ja allt blir ju lite lättare.
Men som du skriver så ja det är ju inte säkert saker och ting förändras i din hjärna om vad du tänker osv.
Men jag tror du kommer reda ut det så fort ni flyttat och kommit i ordning, hoppas i alla fall det. Och att ni båda kanske kommer må lite bättre.
För i en lägenhet går man ju lite varandra på nerverna med, i ett stort hus kan man komma undan lite mer osv.

Hoppas det blir bättre.

Hoppas du får en bra dag idag!

Kramar

ida

18 april 2008 12:48

Känner så väl igen mig i det du skriver! Min mamma sa en sak till mig innan vi fick Wictor som jag inte förstod just då. Det hon sa var att sen när du väl fått barn kommer du "ångra" dig. Du kommer oroa dig så mycket för barnet. Och det finns stunder som jag har kännt att fy fan varför skaffade jag barn med all denna oro. Men man klarar det och man är inte någon dålig mamma. Däremot ska man tänka på som mamma att man är 2 om barnet. Man måste släppa in pappan och i vissa fall deligera över saker till pappan. Man orkar inte allt själv!
kämpa på!!!!
kram kram