Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv!

Alla inlägg under februari 2008

Av Lisa - 29 februari 2008 21:27

Nu är jag ledsen igen, dom tyckte ju att Viggo skulle äta

varannan timme på distriktssköterskan. Det innebär att vi måste väcka honom, å sen försöka mata honom. Har försökt få honom att äta hela kvällen, men han blir bara arg. Gillade inte att bli väckt ju. Fattar inte hur vi ska lyckas med detta. Jag som var så glad att han åt så bra, var 3-4 timme, de senaste dygnet, å då har han länge med... Hopplöst det här ju... :(

ANNONS
Av Lisa - 29 februari 2008 21:24

Tack Bill för att du har skött bloggen och Rex medan vi var på BB. :)

Tack för de fina kläderna till Viggo och mitt armband. :)


ANNONS
Av Lisa - 29 februari 2008 18:13

Kolla in till ----------------> Sofijj

Av Lisa - 29 februari 2008 17:23

Den här i historien tar vid där förlossningshistorian slutar.

Alltså precis efter Viggo är född i lördags morse.

Eftersom Vigg är född 6.13 var det skiftbyte av personal nästan direkt efter allt var klart.

När de hade sytt färdigt, navelsträngen var klippt å han hade börjat äta började vi disskutera namn. Jag var fortfarande lite förvånad över att det var en pojk. Martin konstaterade snabbt att han inte såg ut som en Max. Jag tiggde en liten stund om att han skulle få heta Harry, men det var lönlöst.

Martin undrade om inte Viggo kunde passa ändå, funderade lite, sen bestämde vi oss för det.


Lite efter sju fick vi träffa en ny barnmorska som hette Lotta, hon undersökte Viggo, och han fick kläder på sej.

Vi fick även träffa den första ända riktigt otrevliga personen, en sur undersköterska som kom in med en bricka med mackor.

Han skällde praktiskt taget ut oss för att vi inte hade Viggos lilla plastvagnt till säng tillräckligt nära oss.

Efter vi hade ätit var vi uppmande att larma, vilket vi gjorde, då kom den otrevliga tillbaka, men i stället för att berätta vad som skulle hända nu eller fråga vad vi ville utan bara ställde sej i rummet å glodde. Tillslut fick vi ur henne att jag skulle duscha. Sen gick hon, vi chansade på att följa efter, vilket tydligen var det som var meningen.

Hon visade in oss i ett undersökningsrum å slängde ur sej: glöm inte att kissa, innan hon pep i väg igen. Precis som om att jag skulle ha blivit uppamanad att kissa innan, det hade ingen sagt nått om hur viktigt det var att kissa, å för mej var det inte så självklart som det lät på henne.

Efter duschen gick vi tillbaka till rummet, när ingen kom tillbaka till oss larmade vi igen.

Då kom den förbannade männsikan tillbaka å bara ställde sej i rummet, inte ett leende å hon frågade inte vad vi ville. Vi frågade tillslut vad som skulle hända nu.

Jag började bli riktigt irriterad och ville ringa hem till mamma å pappa. Hade jag fått en telefon i handen vid tjugo över sex hade jag var beredd att ringa redan då. Vi tog bilden till webbisar.

Sen fick vi vänta på rummet i en bra stund till.


Klockan 9.30 fick vi komma upp till BB. Det första jag gjorde var att fylla i en lapp om telefon på rummet som jag praktiskt taget kastade på första bästa barnmorska som hälsade oss välkomna. Henne såg vi för övrigt inte röken av senare under vistelsen.

Telefonen kom dock inte i gång, Martin fick gå ut å efterlysa den två gånger, men det hjälpte inte.

Vi var självklart mega trötta, men det skulle serveras lunch klockan 12, å vi hade ju ingen väckarklocka, så vi vågade inte somna.

Sen kom en undersköterska å presenterade sej, å undrade om jag orkade gå ut å äta. Vilket jag absolut gjorde. Var fortfarande lite bedövad, men jag kände verkligen att jag hadehaft tur. jag var den som hade fött senast, men gick bäst av alla i matsalen.


När vi vi hadse ätit efterlyste vi telefonen igen å nu tog det fart.

Äntligen kunde vi ringa. Alla hade ju förståss redan sett honom på webbisar, de hade ju hållt utkik eftersom vi hade ringt alla kvällen innan å talat om att vi skulle åka in.


Nu kunde vi äntligen sova lite. Nån timme kunde jag slappna av.

På kvällen fick vi träffa en ny undersköterska och en barnmorska.

Viggo sov fortfarande snäll i sitt lilla "akvarium".

Vid det här laget hade martin både bytt å hållt honom medan jag hade tagit ett steg tillbaka.

På natten började Viggo skrika. Han ville inte äta å blöjan behövde inte bytas. Martin höll på att få panik. Han flög upp å ner ur sängen och ville larma efter hjälp.

Vi halv fyra tiden fick jag Viggo till att äta lite, sen låg jag vaken med honom till morronen.


På söndagen blev Viggo undersökt av doktorn. Allt såg bra ut, men han vägrade öppna ögonen. :)

Sen kom mamma å pappa med bilbarnstolen. Det var absolut inte populärt bland bb-personalen. En undersköterksa surade till rejält å sa att vi i princip fick skylla oss själva för nu hann vi inte bada Viggo.

De stannde bara i nån halvtimme men det blev inget bad den förmiddagen.


Det var samma kvällspersonal även på söndagen. De fårgade om vi ville åka hem på måndagen. Vilket jag absolut ville, hade helst skippat bb helt och åkt hem efter förlossningen.


Kvälls- undersköterskan hade tid att hjälpa oss med badet. Martin tog initiativet till att klä av Viggo, å hon frågade till å med om han jobbade med barn eftersom han såg så van ut. Vid det här laget hade min prestationsångerst växt sej till oehörd hög nivå. Det blev jag om skulle bada min egen son under instruktion av någon präktig expert. Å vad jag led... :(


Efter badet var jag duktigt deppig, Viggo vägrade äta. Å varje gång jag försökte mata honom stod martin jämte å frågade: äter han nu? äter han nu? Han blev lika besviken varje gång jag svarade nej.

När jag skulle byta på Viggo för första gången stod han också jämt å kritiserade mej för att blöjan var för löst spänd.

Då brast det innuti mej, tårarna lyckades jag dock hålla inne nån timme till.

Han menade såklart inget illa utan ville bara hjälpa till, men fy fan vad det gjorde mej ledsen. Det kändes ju som jag inte ens dög i hans ögon.. :(



Barnmorskan kom in till oss vid sju, den tiden vi hade bestämt att vi skulle ha utskrivingssamtal. Hon hade dåliga nyheter, Martin var tvungen att flytta ut från vårt rum. Det var nämligen kö från förlossningen å jag skulle bli tvungen att dela med en annan mamma. Det visade sej bli den ända som inte ens hade sagt hej i matsalen. :(

Barnmorskan undersökte mej och vi blev lovade att få åka hem på måndagen.


Talade tillslut om för Martin att jag mådde dåligt å sen grät jag.

När nattpersonalen kom in var jag i upplösningstillstånd. Grät av hemlängtan å kände mej bara värdelös.

Viggo matvägrade igen, å vi hade värsta slagsmålet han å jag. Det kände som jag bara ville ångra mej och som om Viggo redan hatade mej.


På natten larmade jag faktiskt efter hjälp, höll på å skämmas i hjäl i för min rumskompis när jag inte kunde få mitt eget barn att tystna.

Undersköterskan som kom konstaterade ganska snabbt att Viggo faktiskt lät täppt i näsan, något Martin hade frågat om redan på lördagen.

Han fick koksaltlösning och det gick att ge honom lite mat.

Den natt undersköterskan å barnmorskan som undersökte mej var faktiskt de ända trevliga vi stötte på på bb, alla annan personal var nocahalnt å salpp.

Märkligt att man inte uppskattar sitt jobb mer, det är många som skulle anse att bb skulle va drömmen att jobba på!


På måndagen kändes det lite bättre, äntligen var hemresan nära.


Viggo krånglade dock med maten hela dan å jag befarade att det skulle hindra oss från att bli utskrivna. Larmade efter hjälp flera gånger å vi halv tolv på förmiddagen lossnade lite, han åt ända till halv ett. Vilket gjorde att vi missade lunchen.

Vi hade beställt tid till höftscreening av Viggo klockan 12.45, så vi skynde dit å sen tillbaka till BB.


Väl uppe på rummet packade vi, sen ville vi bli utskrivna. Fick dock sitta på rummet å vänta till kockan blev efter två! Igen kom!


Klockan halv tre var vi stod vi dock på parkeringen, redo att börja vårt nya familje liv!





Av Lisa - 29 februari 2008 16:58

Har varit hos distriktssköterksan(dock inte "vår" egen, som var ledig) å kolla hur det var med det lilla grynet.

Han hade inte gått upp, men inte ner något märkbart heller.

Tack å lov.

Fick rådet att mata honom oftare, hoppas på att det ska gå bra.

Angående gulheten, var han bara normalt gul.

Fick till å med träffa en jättesöt doktor, som sa att han såg fin ut. :)


Hoppas jag kan känna mej lite lugnare nu.

Men det känns liksom lite som att det är mitt fel att han inte går upp, det är ju jag som ska mata honom, mitt ansvar... :(



Av Lisa - 29 februari 2008 13:07

Bestämde oss i går för att vi nog inte behövde väga Viggo innan tisdag.

Men nu känner jag mej orolig igen. Dels för att han kanske äter för lite, å väger för lite.. Och för om han kanske inte är lite gul...?

SUCK! Dom sa på bb att de tyckte han var pyttelite gul, å att vi skulle va observata på om han inte orkade äta. Det orkar han ju, men han säger ju inte så mycket. Med andra ord är jag nervös för att han är för lugn...

Ska dom inte skrika mer de här små?

Man blir ju galen! 

Av Lisa - 29 februari 2008 11:36

Eller inte, Rex tar över alla möbler.

 

Min snygga fåtölj tvingas vi ha en handduk liggande i, å inte vilken handduk som helst utan en babyblå, de vita var för små... Fårskinnet är det meningen att Viggo ska ligga på senare. I babygymet, men om man lägger ner det nånstans kommer Rex direkt. Inte så sugen på att få det med fullt med katthår. Med andra ord ser man knappt hur fåtöljen ser ut längre.


Bänken i sovrummet är numera inklädd i folie, ser ut som värsta discorummet nu. Det verkar fylla sin funktion dock, han har inte kunnat riva på den i natt i allafall. Vad gör man inte för lite lugn å ro?


Av Lisa - 29 februari 2008 10:49

I natt har Viggo sovit i sin egen säng å Rex har vågat sej tillbaka till sin plats på mina kuddar. :)

Vi klarade oss natten igenom utan några större slagsmål också. Men vid fem låg det lilla grynet å tittade sej runt omkring, då kunde vi inte somna, kände bara för taskigt att lägga honom i sin säng när han var vaken. Så han låg hos oss å tittade i nån halvtimme, innan han somnade om. :)


Har upptäckt att jag knappt kan en enda hel sång att sjunga för honom(det låter skit, men han verkar gilla det.), jag har glömt bort lite text delar här å där. Funderar seriöst på att köpa en sång bok, är lite inne på Evert Taube-visor, mina favoriter sen gammalt, pappa sjöng dem för mej nämligen.

Blir lite lipig när jag tänker på det, känslig som man är. :)

Ska kolla lite texter på nätet strax tänkte jag. :)


Viggo har hicka hela tiden, så söt. :) Det hade han i magen med, jämt. Han verkar inte precis lida av det i allafall. :) 


Nu är det matdags, han ligger här å piper :) 


Jag heter Lisa å är trettio år.
Här kan ni läsa om livet med min familj som består av min man Martin å våra barn Viggo(23/2 2008) å Leo(10/9 2010).
Hoppas ni ska trivas! :D

Kontakt: lisoball@hotmail.com

GILLA PÅ FACEBOOK

 

Matbloggstoppen

 

Mina pojkar.

   

Min älskade man.

       Min Martin.   

Mina älskade barn.

Leo 

 

Viggo 

 

 

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Blogkeen
Följ Lisoballs blogg! - En ärlig verklighet-Ett vanligt liv! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se