Det känns som att det enda jag gör just nu är att fatta fel beslut.

Oroar i hjäl mej över Leo, att han är så ledsen å arg hela tiden.

Å över att han har ont i magen.

Sitter å velar över om jag ska hämta hem honom från dagis, även fast jag pratat med personalen å bestämt att jag ska ringa vid tre å kolla om han ätit mellanmål.

Det är så himla svårt å veta vad som är rätt.

Om han bara är inne i en extremt trotsig period eller om det är något väldigt galet med hans mage...

Ska gå till jobbet nu först i vilket fall.

Sen får vi se hur jag gör.

Fruktansvärt suddiga bilder, men ändå.

De var grymt söta när Viggo kämpade å slet med att dra omkring en gapskrattade Leo på ett täcke. <3   

Jobbhelgen kom å gick. Nu är det söndagkväll å jag har ett jobbpass kvar innan ledighet väntar.

Har settr ett par-tre stycken avsnitt av Vampire Daries. :)

Jag gillar det mer å mer för varje avsnitt, avslappnande å underhållande, helt klart. :D

Förrutom å jobbat har dagen mest gått åt till å försöka få pli på de där två barnen vi har.

Det må va så att det finns de som påstår att TROTS är en myt, men det håller på å driva mej till vansinne. En tvååring å en femåring under samma tak alltså. man har å göra.

Bilderna ovan är inkluderade i de ca 2% av tiden de höll sams efter det att jag kommit hem från jobbet. :(

Leo är så envis så envis å ganska van vid å bestämma å en hand full å hantera men Viggo är snäppet ännu svårare å hantera. Dels för att han är stor nog att förstås hur man beter sej, men också för att han ska förstå att vi är lika galet förälskade i honom som vi är i hans charmiga lillebror som alla andra har så lätt att tycka om.

Nu kanske ni inte är med mej alls i hur jag menar, men jag kan inte förklara det bättre, åtminstone inte nu i kväll i allafall.

I morron inleder vi som sagt den nya veckan med en jobbdag å sen rullar det på i det sedvanliga höga tempot med jobb å skola.

Nu är jag så pass trött att jag får radera å skriva om minst varannat ord.

Lika bra att masa sej upp å bädda i de rena lakanen å sen sova. :D

Sov gott ni också!

Gonatt!

Först måste jag malligt å helt oblygsamt berätta att jag fick VG i läkemedelskursen!

Blev helt paff när jag såg det förvisso.

Men ändå!

Vad jag är bra! :D

/ hälsningar skryt-Lisa :P

Med det sagt kan vi återgå till mitt normala, anigens självkritiska tillståd igen. :D

Eller ja, självkritisk å självkritisk ska vi kanske inte kalla det, men jag ställer höga krav på mej själv, det kan vi åtminstone konstatera.

Anyway... :)

Här ligger jag i allafall med datorn i knät i sängen å väntar på å bli tillräckligt trött för att somna.

I tisdags tvingade ju huvudvärken mej i säng direkt efter kvällsjobb å sent kaffedrickande å det gick ju som det gick med den natten.

För å undvika det är jag alltså ensam vaken här i huset(än så länge. :P) å börjar känna mej smått uttråkad. Å inte ligger man särskilt bra heller. :)

I morron är jag å barnen lediga, de inleder en tredagsledig helg, medan jag får nöja mej med enbart ledig fredag.

Nu är inte det fy skam det heller, verkligen inte, jag trivs bra på jobbet, till å med väldigt bra.

Det beror säkert på att jag vet att jag ska byta, men förhoppningsvis får jag som utlovat byta tillbaka i januari. :D

Den lediga dagen ska ägnas åt så mycket som ingenting. Eller i allafall så mycket ingenting som jag känner till. :)

Vi ska inte ha ett enda måste under dagen(mer än å göra efterrätt till kvällen möjligen) å på sin höjd förflytta oss så långt som till pulkabacken, för tänka sej, inte ens till affären ska vi. :D

Den högst nödvädiga städningen spar vi på den också. :)

Hämtade ett panduro-paket, innehållande bla. efterlängtade vattenfärger, så jag tror det blir en hel del målande, åtminstone för Viggos del. :)

Nu ska jag spana runt lite efter inspiration på diverse områden, sen hoppas jag på en god natts sömn å lååååångt morronmys i sängen i morron bitti.

Kram å gonatt på er!

Alltså.

Så sent som i fredags blev jag tillfrågad om att byta avdelning på jobbet.

Redan i dag verkar det va klubbat å klart.

Snabba vändningar alltså.

Förhoppningsvis är jag så anpassningsbar som jag å tror å förhoppningsvis kommer jag att trivas när väl bytet träder i kraft.

Men jag känner mej anigens kluven, minst sagt.

Jag kommer sakna mina fina kollegor, men testa kan man ju alltid. :)

Sitter inne å tittar ut på snöstormen som tagit fart här sen vi kom hem.

Vi har varit på bibblan å ett varv på CG.

Inte så kul som det brukar då barnen mest tjabbade å inte lyssnade på mej. :(

Tanken är att jag ska träna i kväll, men jag har ingen lust till nått i dag faktiskt.

Konstigt att känslan kan skifta sådär?

Ena dagen lyckorus över livet i stort å smått å nästa dag en massa olust å mörka moln? :(

5 down 5 to go.

Är piggare än vad jag trott, men en anigens dag-vill. :D

Har väl egentligen inte mycker mer än så att rapportera.

Eller, jo det var så sant förresten,

skulle det inte sitta fint med en bra ostaffär på lite längre avstånd än sex mil.,? :D

Är så så ost-sugen å det hade passat perfekt som kvällsvickning efter jobbet både i dag å i morron.

Men det får jag se i stjärnorna efter, eller åtminstone nöja mej med mataffärs-ostar. :D

Vad äter ni för gott i helgen?(jo jag är hungrig, åt två stekta ägg på jobbet. hurra? eller nått? :P)

Nu ska jag bädda ner mej jämte världens bästa Viggo som firar helg med att ligga i vår säng redan. :D

Kram å gonatt på er!

I morron bor jag på jobbet, men ni kan nog räkna med nått inlägg innan, i mellan å efter ändå. :P

Bloggservern buggade å Martin kollar på ytterligare ett skitprogram i linje med hans fruktansvärda tv-smak nämligen "Svenska Rivieran"

Dessutom somnade han halvvägs, men tror ni jag bytte kanal för det? :)

Snacka om uttråkat läge eller vad? :D

Har ägnat min timme i radiotystnad åt att leta efter den perfekta lilla klockan.

Typ väckarklocka i pastellfärg, lite retro liksom, men små silver kulor till fötter...

Jag har dock inte funnit nått ditåt alls än.

Synd.

Annars har jag ju jobbat i dag.

Fått lite uträttat tycker jag, men det är nog ändå mitt största stressmoment just nu, det här med att jag är på jobbet mer sällan.

Annars känns det där tiodagars-passet inte så jobbigt ännu faktiskt.

2 down å 7 to go liksom. :)

Får göra det bästa av läget helt enkelt. :D

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar till April å Maj, då jag bara ska ägna mej åt praktik(utan en massa uppgifter med från skolan hoppas jag..).

Viggo hade en kompis med sej hem från dagis å eftermiddagen å kvällen fortsatte i ett lugnt tempo.

På dagis har det dessutom bestämts att om Leo inte blir förvirrad av det ska han bara äta lunch på sin avdelning å övriga mål på mellanavdelningen där han faktiskt håller till mest även fast där är fulltecknat med barn.

Hurra till det. Även om det inte funkar, är det det yttersta beviset på att de inte ignorerar mej, eller framför allt Leo. :)

Nu dog tv:n här också, precis när Svenska Hollywood-fruar började....

Ooooh så synd. Eller inte..? :P

Martin har inte ens märkt nått, utan snarkar vidare... Sittande?

Vad ska man säga?

Ännu en vanlig dag i det Arvidssonska hemmet. :D

Ska bara vänta in tvättmaskinen, sen går jag å lägger mej.

I morron fylls dagen med sista plugg-rycket i läkemedelskursen, på måndag startar vi nämligen organisation å ledarskap. :D

Hoppas det bara blir lite sammanfattning å så över tills fredag, så jag hinner klart innan deadline. :D

Kram på er. :)

Suck alltså.

Jag har ungefär alla negativa känslor man kan ha just nu.

Känner mej stressad, misslyckad, omotiverad, orolig, arg å ledsen.

Känns som jag är världens sämsta mamma, världens sämsta undersköterska å student å framför allt världshistoriens sämsta fru.

Har tagit på mej väldigt mycket med både jobb å studier mitt i småbarnskaoset, det är jag väl medveten om, men självförverkligandet det innebär både ge mej mer tillfredsställelse tycker jag.

Just nu känns det som jag inte orkar någonting. Jag vill mest bara ge upp å lägga mej å sova fram till sommaren.

Är så ledsen för Leo's situation på förskolan å i dag gick det upp för mej att Viggo's absoluta favorit bland kompisarna är född 07 å inte 08 som Viggo så de kommer inte följas åt så som jag hoppats. :(

Jag har liksom ingen gundstyrka kvar utan minsta lilla påverkar mej så in i norden.

Nederlag i skolan å bråk med barnen å mannen.

Håller på å bli tokig.

Jag måste göra nått.

Vad som helst.

Hitta en lösning.

Å orka kämpa.

Jag gjorde det!

Vågade trotsa mej själv å leta mej utanför min safety box.

Har kontaktat en potentiell LIA-plats, utanför mitt vanliga område å utanför mina hemtrakter å väntar på svar.

Håll tummarna för att det gå vägen. Å för att jag får ett snabbt besked.

Har huvudvärk av anspänningen, men är faktiskt en smula stolt att jag vågade se möjligheten i det hela å inte bara en massa praktiska hinder.

Blir en aningens svårt att fokusera på pluggandet nu, men ett par begrepp förklaring ska jag nog mäkta med. :D

Så var det med det.

Back to work nu! :D