Ska dela med mej av ett grymt gott recept, det på kalasröra. :)

KALASRÖRA

Fräs purjolök i hop med köffärs i en panna.

Krydda med salt, peppar å soja. Häll å en skvätt matlagningsgrädde, så det blit lite lagom simmigt. Låt puttra i tio minuter. Lägg i nån deciliter riven ost och gröna ärtor. Låt ärtorna bli varma och osten smälta. KLART!

Serveras med potatismos, det låter kanske lite weird, men det är grymt gott! 

Receptet är som det mesta jag bukar laga från pappa från början. :)

Har aldrig varit speciellt bekymrad över pengar.

Har inte sparat en massa(så tråkigt) men jag har levt som jag har kunnat.

Jag hatar egentligen allt som har med pengar å göra, det orsakar alltid bara en massa oro.

Nu är jag ju som ni vet väldigt orolig i kroppen(å själen med)  en stor dej beror nog tyvärr på pengar.

Jag blir ju inte precis rik på att vara mammaledig, men vi kommer har mer pengar en många andra ändå, och dom klarar hus å barn.

Martin är ganska fixerad vid ekonomi om jag ska va ärlig, inte så att han är snål eller så men han går jämt å tänker på hur allt ska räcka, å vad allt kommer kosta. Än värre nu när vi har köpt huset. Egentligen gör han det helt i onödan, för han har väldigt bra betalt. När vi flyttade hit jobbade kanske ett par timmar i månaden bara(tjänade nån tusing bara), å då hade vi ändå alltid pengar. 

Nu har jag ju faktiskt en inkomst, inte så mycket men en liten, å Martin har sitt på det torra.

Visst, huset kommer bli dyrare å familjen växer ju men jag tror ändå inte innerst inne att det kommer bli några svårigheter.

Det finns alltid nödlösningar.

Men som sagt Martins oro smittar, jag kan känna mej precis värdelös vissa dagar för att min tillfälliga ekonomi är ett studielån och för att jag inte har något jobb att gå tillbaka till efter mammaledigheten.

Jag är liksom inte den som inte har några planer, det finns alltid ett sätt...

Martin sger såklart inget rakt ut, å han ,menar att det är lugnt för hans del att han betalar mer å så. men jag känner ju det när han pratar. Vad lättad han kommer vara den dagen jag får ett jobb... 

TRIST! 

Ja, nu är det måndag igen, förra veckan gick om möjligt ännu snabbare...

Tvingade mej själv att ligga kvar i sängen till kvart i nio, men sova det gick inte. Den där tv:n som Martin försökte överrösta med radion i lördags är fortfarande på och några andra grannar stökar som om de höll på att flytta.

Tröttsamt eller vad?!

I dag börjar mitt nya liv, jag ska helt enkelt va gladare från å med nu.

Hoppas att det är lika lätt som det låter. :)

Frukostdags nu, i dag blir det gröt, är megahungrig. :)  

Vad jag diggar En annan del av Köping, speciellt Mats jobbarkompis Kurt, vilken underbar man. :)

Jag råkade ut för en liten dum olycka innan, jag körde på min egen ankel med dammsugaren, det måste har träffat nått för det gör fortfarande ont...

Snart har jag verkligen ont överallt.  :(

Nej, nu ropar sängen! Gonatt! 

...ni som bryr er om mej, tack.

Jag tillhör de som alltid har inneskor, men nu är det lite kris. Fötterna är för svullna både för foppa-tofflorna å de andra inneskorna. :(

Samma ska gäller för händerna, om jag svullnar mer nu får de snart kapa av fingrarna för att rubba ringarna. :(

Har inget å hitta på, min överstissiga sambo stack precis till träningen, tack å lov. :) han behövde verkligen göra av sin energi nånstans. :)

Tänker kolla på En annan del av köping vid halv nio, sen lägga mej, men det är ju en hel timme tills dess.. :( 

Har numera DX-ball 2 på datorn, snacka om kult. :) Kanske ska spela lite... :) 

Har sökt föräldrarpenning på internet nu, hoppas att jag har gjort rätt.

Å att det blir lite lugnare inom mej nu...

Usch ja, det är myclket gnäll å lip här nu förtiden.

Hoppas att den nya veckan ger mej nya krafter så det kommer lite lycka här i från snart... För det är jag ju egentligen, överlycklig.

I morron är det föräldarutbildningen igen, med lite nya människor.

Martin är skit sur, för nya männsikor innebär att man måste presentera sej en gång till. Han hatar sånt. :)

Vet i allafall att Martin kommer bli världens bästa pappa. Han vandrade (eller snarare sprang) med Hanna å lugnade henne så rutinerat i går. :)

Har några stycken filmer som brukar mutra upp mej, om inte annat just för stunden i allafall. Romantiska komedier med lyckliga slut.

I dag blev det Music and lyrics, häromdagen Wimbeldon.

Notting Hill, Love actually, The holliday och Om en pojke funkar tjänar även de samma syfte.

Jag känner mej på lite bättre humör nu iallafall.

Är dock fortfarande dödstrött, så jag kryper ner i sängen i nån timme, å hoppas det blir lite sömn i allafall...

KRAM! 

Satt är å drömde mej bort till sommaren å havet. Kom å tänka på den där speciella dagen i somras när allt började.

Jag skulle jobba kvällen, men på förmiddagen körde jag till Köpegårda för att tömma mamma å pappas båt för andra gången den veckan. De valde nämligen att åka på semster när monsunregnen härjade som värst. :)

Eftersom jag kände mej så trött tänkte jag passa på att njuta av en tyst förmiddag i solen. För den tittade faktiskt fram genom molnen just den här dagen. Jag hade packat med mej kaffe å en bok. Letade upp en nogorlunda bra läplats. Å satt där nån timme.

När det var dags att köra hem poppade en tanke upp i mitt huvud, kunde det vara så? Vågade jag hoppas?

Körde hem, å det visade sej att min erinran var rätt, det blev ett blått plus på stickan.

Jag tror jag satte mej i soffan, minns inte hur länge. Sen ringde jag Martin. Ett samtal som förflöt något i stil med detta.

Jag: är du ensam?

Martin: Nej.

-har du tid då?

-egentligen inte.

-nähäe, vill du veta något roligt.

-mmm.

- jag har gjort ett graviditetstest.

-ja...?

-det belv ett plus..

-är du säker?

- ja, kul va?

-ja.

Lång paus...

 Jag: måste gå till jobbet nu.

Fattar inte att jag klarade av att jobba överhuvudtaget. :)

När jag kom hem satt han här i soffan, mannen i mitt liv å ville göra ett test till, han vill ju också se.

Test nummer 2 visade också ett starkt plus. :)

Kan konstatera att den här graviditeten slutar  ungefär som den började, men en extrem trötthet. Jag jobbade heltid och fick gråtattacker och panik om jag inte hann sova en timme efter jobbet. :)

Hu, hu att jag bara tog mej samman så pass mycket att det inte brast på jobbet är en gåta... :)

Nu är det bara två veckor kvar till det där datumet, som då verkade ligga en evighet in i framtiden... :)