Vägde mej i går, har gått ner åtta kilo. :)

Å jag är fortfarande svullen om händer å fötter, så det finns hopp om 

att några till försvinner inom kort. :)

Fick frågan vad som var det värsta under förlossningen. Jättesvårt att svara på. Jag tycker det mesta var häftigt nämligen. Klart värkarna gjorde ont, å det gjorde ont i själva födelseögonblicket, men inget av det är ju det "värsta".

Har kommit fram till att det allra värsta var att jag mådde illa hela tiden och att CTG:n var tvungen att vara kopplad så mycket, det begränsade ju mina rörelsemöjligheter. 

Överlag anser jag ju att förlossningen var en bagatell om man jämnför med att vara gravid, tung å ha ont i en massa månader. :)

I dag är det redan torsdag, fattar inte var timmarna tar vägen.

Känns lite konstigt.

Men allt flyter dock på himla bra fortfarande.

Han är så snäll, Viggo.

I dag har vi tagit bild till tidningen, tyvärr sov han, så ni får inte se dom fina små ögonen på bilden.

I eftermiddag kommer farmor, det blir nog en runda med vagnen om solskenet håller i sej. :)

Ska ge mej i kast med att försöka mata det lilla livet, vill gärna slippa sitta å blotta mej när svärmor kommer... 

Ida: börja blogga, det ger så mycket mer än vad man tror, å man behöver inte våga berätta allt från början, men hämningarna släpper efter ett tag, tro mej. :)

Praktisk fråga: Vad ska jag packa i skötväskan?

Får snart döpa om hela bloggen till Viggo tjat, kommer troligtvis bli ett evigt ältande om honom i ett par år framöver, minst, om jag fortsätter blogga sålänge vill säga.

Han är ju såklart det största som hänt oss, men ropa till om ni blir uttråkade! Lova?!

Kolla in detta, är de inte fina, alla mina pojkar..?! :)

... i kväll, utan att skika, han pep bara lite sen låga han å tittade runt med sina små ögon. :)

Tror nästan att vi har världens snällaste bebis helt plötsligt, han äter å sover å ligger å tittar, skriker knapp nått. :)

 

Kommer säkert ett bakslag snart, men vi njuter så länge. :)

Martin ska kolla på Lost, funderar på om jag ska gå å sova, har lite sömn att ta igen. Kan va en bra idé att passa på.

Till er som kommenterar: ni är verkligen mina bästa vänner, känns så bra att veta att ni finns tillgängla som back-up att fråga om det krisar. tack för stödet tjejer!

... Han går runt på helspänn nästan hela tiden...

Nu har han dock lagt sej i min nya fåtölj,ville inte att han skulle börja ligga där, men jag har inte hjärta att lyfta bort honom.

Han har varit upp i vår säng flera gånger i natt, han brukar ju sova på mina kuddar, men han vågar inte när Viggo ligger där...

Viggo har ätit tre gånger under dagen utan slagsmål. :)

Hoppas det förblir så nu. *håller tummarna*

Vi har varit ute en runda med vagnen i eftermiddag. Det ösregnade, men vi behövde handla lite mat så vi gick upp på stan trots vädret. Viggo sov hela tiden, han var så duktig. Vi köpte en ny overall på Exit, den vi har är gigantiskt till honom, å vi ska ta bild till tidningen i morron, å kände att vi skulle få skämmas om vi gick dit med honom i den jättestora. :)

Vi hittade som sagt en ny blå i mindre storlek. :)

Här har vi honom, utomhusklädd i sin fina kofta som mormor har stickat :)

 

Hanna undrar hur det är med humöret. Kan rapportera att vi inte precis har bråkat ännu. Liten konflikt på BB, men inte mer. Å det är faktiskt inte jag som hugger(trodde det innan.) utan det är mera Martin som står för den biten. :)

Han påstår dessutom att han inte är trött, men jag håller på att skratta i hjäl mej åt honom. Han byter samtalsämne mitt i meningar och beter sej som han var packad. :) Men tröt, det är han som sagt inte... :)

Ida: Ryggbedövingen gjorde inte precis ont, jag tyckte droppnålen i handen var värre. Det kändes dock obehagligt för man kände när själva bedövningsvätskan kom in i kroppen, jag hoppade till lite precis när den sprutades in. Men som sagt, inga smärtor. Har känt lite efteråt, där sticket är, det ömmar som ett blåmärke, inget mer. :) När det ätligen fick effekt funkade det ju i allafall, men lite väl bra på mej, det var dock väldigt ovanligt att man reagerade som jag...

Råkade radera två bilder från kameran som jag inte hade lagt in på datorn. :(

De var jättefina på Viggo å Morfar.. Började nästan gråta... 

Har märkt att det senaste samtalsämnet inom så gott som hela min släkt är mina bröst(?!). Å hur det går med Viggos ätande, feel the pressure, så att säga, till med Gustav(min 18-åriga lillebror) frågade hur det går med amningen.

Say what?

Att amma med publik känns till med mer naket än förlossningen enligt mej!

I måndag höll jag på att gå i taket. När jag var på toa hos mamma å pappa hör jag hur Martin å min pappa(????!????) disskuterade dem ingående. Fattar att alla bara menar väl, men det känns inte bra, pappa har INTE med mina bröst å göra. Råkade säga att till mamma att det inte var så populärt, så nu har pappa dåligt samvete verkar det som. De var ju här i går, å han trippade omkring å mummlade att han hjälper till med det han kan... Stackars pappa som menar så väl...

Det mesta flyter på riktigt bra än så länge.

Viggo sover bra på nätterna.

I natt vaknade han vid elva, tre och halv åtta(sen somnade han å jag om till helv elva :))

Allt vore frid å fröjd om han inte vore så extremt svår att mata. Varje amningstillfälle föregås av ett slagsmål mellan oss. Vet nämligen att han är hungig, men han vägrar att börja suga om man inte trycker fast hans lilla huvud mot bröstet. :(

Han skriker som dåre samtidigt också, å det kan ta upp till en timme. Trots att jag har försökt börja tidigare, å försöka innan han börjar skrika.

När han väl börjar äta sitter jag helt spänt, i nån konstig position, har redan mega-ont i ryggen.

Dessutom vill han bara äta på vänster sidan.

På BB åt han knappt något alls, men det släppte direkt när vi kom hem tack å lov.

Det skär i hjärtat att man behöver ta i så, men jag hoppas verkligen att det blir lättare snart. :(

Det ligga grynet har hittills sovit hos mej i sängen på nätterna(Martin vågar inte riktigt ha honom hos sej). Vågar knappt lägga honom i spjälsängen när vi ska sova, för Rex gjorde en ansats att slå på honom i måndags kväll, inte så mycket för att skada honom kanske, men det känns lite osäkert.

Nu ligger Viggo dock i sin säng å sover. I går låg han i sin vagn, den verkar också funka. :)

Trött är man i allafall... Ligger å bekymrar mej när han väl har somnat över att det är så krångligt med maten.

Känner mej inte fullt så misslyckad över det nu som jag har gjort, på BB var det katastrof ett par gånger( en historia för sej...)

Kunde samtidigt inte varit lyckigare, han är så fin, vårt lilla barn, å det känns så självklart att det just blev han som blev vår son. :)

Finns knappt några bilder på mej å Viggo, jag håller mest i kameran, men här är en från BB..