Extreme home make over-
Tvättstuge - edision! :)

Sitter här i min ensamhet å funderar.

Hela den här familjen har kollats upp på vårdcentralen under det gågna året.

Martin har fått en glutenintolerans diagnos å varit hos doktorn så många gånger att han borde haft frikort för länge sen(om han sparat kvittona då vill säga!), Viggo har glutentestats å varit på BVC(utan vettiga svar förvisso..)å i dag var då Leo siste man ut i vårdkontaktandet.

Min lilla glada pojke, som dessvärre visade sin argaste sida i dag förvisso, men som jag hoppas få klarhet i. Varför magen bråkar å om han möjligen har ärvt sin fars intolerans.

Å så var det då jag själv.

Kanske borde jag med kollas upp.

Min trötthet å håglöshet kanske med bottnar i nått.

Skulle tippa på stress eller något inom psykiska besvär, men även där finns det ju hjälp å få.

Den senaste veckan har min mage med spårat ur.

Säkert stressrelaterat det också, men konstigt nog känner jag mej inte stressad som jag gjort innan.

Men det kanske har antagit en mer fysisk form nu, med begravningspress å skola/jobb-situationen.

Känner mej ledsen i dag faktiskt.

Å lite misslyckad i å med att jag inte tagit Leo till doktorn tidigare.

Dessutom känner jag att kommvux-kursen, den blir nog övermäktig för mej att avsluta.

Jag undrar hur alla andra får i hop sina liv?

Med jobb, små barn å hobbies?

Går det verkligen? Egentligen...?

Jag orkar ju inte ens göra julmat som annars är något av det roligaste som finns.

Något har hänt med min inställning. Brukar inte se svårigheter i så mycket alls faktiskt.

Men nu. Jag är helt låst.

Vad ska jag göra för å vända det hela tros?

Fick stressa i morse.

Kunde bara inte motså Viggos vädjan om en stund till i sängen å masade mej upp tjugo minuter för sent.

Tjugo minuter som kan va ganska avgörande i en småbarnsfamilj...

Lämnade Viggo på dagis för att sen köra vidare till VC där Leo hade tid klockan nio.

Väl där totalvägrade Leo att gå in i undersökningsrummet, han gallskrek å stannade på en stol utanför.

Fick han sitta där var det lite lugnt, men det hjälpte inte.

Läkaren vi fick träffa hade språkssvårigheter så till den milda grad att ordet kalas var omöjligt att förklara.

Efter en hel massa kaos fick vi i allafall remiss till lab för provtagning, celiaki, laktos å så infektionsprover.

Dessutom ska vi tydligen prova glutenfri kost.

Det gör mej lite tveksam för överallt på internet står det att man aldrig ska göra det innan man fått en diagnos. Av den enkla anledningen att alla mår bättre utan gluten å tarmen läker å kan inte undersökas vidare om man nu skulle va intolerant.

Tyvärr kunde jag ju då inte kommunciera tillfredställande med doktorn å väntar i detta nu in telefontid hos barnmottagningen för å höra mej för ytterligare.

På Lab fick vi vänta förståss, men då hade Leo lugnat sej å de underbara sköterskorna där tog så väl hand om honom.

Han lyckades tigga till sej en MER som han skymtade i ett skåp å fick en dinosaurie å en kanin med sej där i från, en sak för varje stick. :D

Han pip bara lite: Aj finger, men var så duktig så.

Är väldigt glad att jag faktiskt lämnade av Viggo innan, för allt som allt tog det hela två timmar innan vi var därifrån.

Nu är jag hemma så ska försöka färda alla släpande kommvux-uppgifter innan det är dags att gå till jobbet.

Hey ho let's go liksom.

Vila får man göra i ett annat liv, andas med för den delen. :D

Kram å hej på en stund!