Jojomensan.

Vi kan även kalla mej paranoid.

Jag tiggde till å med efter kommentarer å fick,

trots måååånga besökare,

noll sådana.

Har jag en såndär blogg som man bara läser för den är så idiotisk eller är det nån där ute som faktiskt gillar mej å det jag skriver?

I dag är i så fall dagen jag behöver höra om det.

(jo jag tigger igen..! :()

Jag veeeeet, man ska tänka positivit å inte ta ut saker i förskott, men i dag fick jag mej verkligen en kalldusch å en bild över hur vår familjetid kan komma å se ut framöver.

Å den bilden mina vänner, den var inte vacker. :(

En dagistrött stor son som helt oprovocerat är elak mot sin lillebror som det värsta motiviet. :(

Å inte lyssnar han på mej heller. :(

Fy fan, tänk sen när jag är jobbtrött å stressad, usch usch usch, hur gör man för å undvika att de dyrbara timmar man får tillsammans med familjen i vardagen slutar med bråk å dåligt mamma-samvete?

Inskolningen gick bra i dag också bortsett från en ganska kaosartad matsituation.

Det där med å äta i grupp kommer man i från när man är hemma, men jag hoppas han hänger med i det hela så fort det går.

Jag tog initiativ till å lämna Viggo själv som i morron bitti.

Dels för att Viggo är så pass stor att han går å resonera med å för att det liksom inte ger nått i utvecklingen framåt om jag bara lämnar avdelningen en stund som jag gjort i dag.

Viggo fattade inte varför jag skulle lämna honom, eftersom jag inte ska jobba än, men han gick med på att öva. :D

I morron klockan nio är det vi som vinkar hejdå å lämnar honom ensam på förskolan för första gången.

I värsta fall får de ringa efter oss å så blir det nytt försök på fredag.

I dag har även Leo fått bekanta sej med sina nya miljöer, pedagoger å kompisar.

Det råder inga som helst tvivel om att både han å jag kommer trivas! :D

Leo är så käck å glad å som sagt, ALLT kändes bra där.

Det är inget fel på Viggos avdelning heller, men de känns ändå inte lika bra där. Bara små saker å olyckliga omständigheter men ändå, jag en hyperkänslig å kritisk mamma...

Å i kväll är jag dessutom trött å bitter å förstorar minsta lilla negativa känsla till nått enormt...

Jag har en klump i magen över lämningen i morron, det ska jag inte förneka, å jag blir så olycklig när Viggo är elak mot Leo som i sin tur dyrkar sin storebror, men nu när jag skrivit av mej ska vända å tänka positivt i stället det svär jag på! :D

Nu över till nått underbart.

Leo är tillbaka.

Den där glada självständiga å nyfikna sonen som jag saknat nu i en vecka. :D

Det är en stor lättnad å lycka det å jag hoppas det håller i sej! :D

Nu ska jag ta en dusch å skölja bort mina olust-känslor!

I morron är det en bättre dag!

Har varit vaken sen kvart i fem å Leo har ätit en extra gång i natt(en matning som Martin tog.. :P) men Leo har varit glad å pigg sen vi steg upp vid sex. :D

Inget skrikande, gnällande eller klängande. :D

Nått ligga å mysa var dock inte aktuellt, men så länge ungen är glad kan jag crawla mej ur sängen vid vilken tid som helst(nästan! :P)

Tyvärr var Viggo inte sen å vakna han också, så han kommer nog va dödstrött i eftermiddag när vi varit fem timmar på förskolan. :)

Nu ska vi klä på oss här(vad fan jag ska ta är ett kapitel för sej, i stället för å träna i kväll får det bli en träff med stryktvättsberget, å så måste jag stryka fast namnlappar i barnkläderna...) sen ska vi ut på promenad i kylan. :)

Dagis here we come! :)