Bilder på de två sista inköpen till mej själv i klädväg från det Gula varuhuset.

En längre grå tunika å en kortare A-linje formad tröja i svart/vitt.

Är helnöjd med bägge!

Japp, det blev en regnpromenad i kväll igen. Att vi alltid lyckas med det? :D

Det kan kvitta, å jag måste återigen säga att jag är glad att jag har en Sandra i mitt liv!   

Vet ni vad som är det mest fantastiska med föräldraskapet? :)

Det faktum att man glömmer det jobbiga så fort å att kärleken till de där små busarna är så enorm att den inte ens går å beskriva.  

I morron ska vi till dagis allihopa. Viggo på sin avdelning å jag å Leo på hans. 

Jag ska dessutom spendera lite tid i konferansrummet så Leo får testa på å va utan mej.

Nu ska jag sluta skräpa framför datorn å ta mej en varm dusch!

I morron är det fredag hörrni å i helgen S-K-A jag baka! :D

Vad äter vi i helgen hörrni?

Jag ska ju göra Jalapeno-cheddarpuffar i morron, men de kan man nog inte servera ensam som middag...

Så, jag vill gärna ha tips på plockmat/smårätter å komplettera med?

Å sen är jag på jakt efter efterättsreceptet också, så fire away hörrni! :D

Vår Leo föddes praktiskt taget med ett leende på läpparna.

Han är praktiskt taget alltid glad, förrutom de dagar när han haft svackor då, å de där smajlet är liksom aldrig långt borta.

Han har charmat sin omgivning med blyga å busiga leenden i alla lägen.

Däremot har han alltid varit väldigt sparsam med skratt.

Det har krävts väldig ansträngning för å locka fram det där bubblande å smittande barnskrattet som gör oss som föräldrar så varma i hjärtat.

Tills nu, Leo skrattar så mycket mer nu, oftare å lättare å man blir lika lycklig varje gång.   

Något som är allt annat än charmigt är att Leo är ett sånt där barn som gallskriker när han inte får sin vilja igenom.

Det ända han ville göra i eftermiddag var å klättra upp på bordet eller röjja i vitrinskåpet så ni kan ju kanske räkna ut vilken ljudnivå vi haft här i dag...

Detta eviga påhittande av hyss, jag hittade min mobil tvättkorgen i morse tex.

Jag är liksom chockad, fattade redan från start att Leo skulle va annorlunda genemot sin bror, att han skulle bli envis å mer om sej å kring sej men att det skulle va så stor skillnad, det kunde jag inte ens ana.

Älskade charmtroll så speciell å älskad!  

Nädå, jag har inte glömt bort er, har bara haft noll å ingen minut över denna dagen förrän nu.

Å nu är jag är fullkomligt, totalt utmattad om jag ska va ärlig.

Barnen har sovit bättre i natt tack å lov, Leo har vaknat en gång sen sovit ända(?!) till sex, Viggo har också sovit  men skrikit en massa strunt i sömnen å hållt oss vakna med det till å från.

Han måste drömma extremt just nu den grabben.

Nu är det väl inte den störda nattsömnen som tröttat ut mej idag utan snarare samma saker som jag gnällde om igår, passande på Leo å tjatande på Viggo...

Jag känner mej metalt slut.

I kväll ska jag ut å promenera med Sandra, å det vill jag lova är verkligen på sin plats, för jag behöver ett brejk...

I kombination med jobbångest å spänning inför att ha barnen på förskola å allt annat som väntar om en vecka ungefär, det börjar blir för mycket för mej nu...

Min sista(?!) föräldraledighet är liksom över, jag kommer aldrig va ledig med mina barn i mer än fyra veckor.

The ugly truth.

För även om de gör mej galen just nu, så är det här ett å ett halvt året vi varit hemma, det absolut bästa i mitt liv!

Jag är tacksam för det, det är jag verkligen.

Å om det fortsätter va så här intensivt hemma kommer jobbet te sej som rena semestern i jämförelse, där får man åtminstone chans å kissa i bland utan att behöva sitta på toa å ropa eller oroa sej över klättrare. :P

Förmiddagen gick åt till inskolning som jag får lov å säga gick super även fast Leo blev tvungen å powenapa mitt i. :P

Viggo hade haft helmysigt hos Stina men var inte nöjd där, utan ringde sin morfar i eftermiddags å frågade om han kunde hämta honom på hemväg från jobbet så han kunde följa med hem till dem å leka. :D

Det kunde såklart inte morfarn motstå så Martin är å hämtar hem honom nu. :D

Jag återkommer framåt nio eller så sen, hej så länge!