Många scenarion har passerat i mina tankar sedan jag kände att jag var gravid denna andra gång.

Just den situation jag befinner mej i nu har jag dock inte haft en tanke på.

Ska ärligt erkänna att jag fortfarande är minst sagt chockad.

Visst, det är inte hela världen, bebisen å jag mår ju bra, men detta besked å de olika sakerna som kan inträffa å som måste funderas på känns verkligen konstiga.

Jag ska strax packa bb-väskan, om i fall att vi blir kvar å får vår bebis under helgen, med eller utan snitt.

Nu till nått helt annat, jag fick sms-avisering i tisdags om ett DHL-levererat paket som fanns å hämtas på Klockans grill.

Jag har trott att det var Blingokläderna å inte prioriterat detta.

I kväll innan jag körde hem till Anna för att delta i yttligare ett Me&I-party, hämtade jag detta paket, som visade sej innehålla min iphone 4. :D

Detta innebär för er mina kära vänner, att om jag lyckas få i gång den rackare i kväll, att ni blir uppdaterade om ALLT som händer i morron. :D

Ja, kalla mej gärna bloggskadad, men this is me. :)

Nä, den där väskan skulle packas.

Frågan är hur mycket jag ska asa med mej?

Å om vi ska packa grejer till Martin med.

Svin-jobbigt å inte veta om vi blir kvar...

Att bara sådär, tre ynka dagar före BF få veta att det är huvudet på bebisen som nöter sönder mina revben.

Att allt inte alls bli som jag hade trott.

Som jag skrev häromdagen, har jag verkligen sett fram emot själva förlossningen.

Nu ska vi som sagt försöka vända bebisen i morron bitti.

Å annars får jag väl gissa på att de tänker plocka ut den i det närmsta så det inte sätter i gång av sej själv.

Jag blev så himla chockad å hade fullt sjå med en uttråkad å hungrig Viggo att jag inte ställde en enda fråga nämligen.

Såklart får det ju bli bra vilket som, men jag hade verkligen sett fram emot å se hur länge jag hade klarat stanna hemma å om jag kunde klarat mej utan bedövning denna gången.

Det är där besvikelsen ligger, förlossningen var min revansch sist å jag hade hoppats på en ännu bättre denna gången. :)

Å så vill jag ju hem.

Efter ett snitt kan man ju inte precis packa väskan å bege sej hemmåt efter sex timmar...

Jag har ganska mycket i huvudet nu om man säger så.

Om de lyckas få bebisen på rätt håll kommer jag ju ändå va livrädd att den snurrar tillbaka själv igen...

Hur ska man va säker liskom?

Inte mycket å göra just nu, vi får se i morron helt enkelt...

Vilket trauma.

Bebisen ligger på fel håll.

Ska till Karlskrona i morron för ett vändningsförsök.

Lyckas inte det väntar kejsarsnitt.

Inte precis vad jag tänkt mej.

Är så ledsen å besviken.

Jag vill ju föda detta barnet, själv å åka hem.

I stället kanske det blir ett stort ingrepp å en massa dagar på BB...

Satan med!

I dag är det alltså bara en vecka kvar tills den dagen det är tänkt att jag ska föda barn för andra gången.(plus/minus ett par dagar/veckor förståss).

Jag ska ärligt erkänna att jag börjar bli lite nervös. Inte över själva förlossningen, på den punkten är det snarare tvärtom.

Jag ser fram emot just detta.

Att föda Viggo är det absolut häftigaste jag har gjort, å kalla mej galen, men denna gången hoppas jag på å slippa bedövning helt å hållet.

Näää, så jävla präktig är jag inte att jag tror jag kommer klara det, men det är min vision i allafall. :P

Mest för att det gick som det gick med ryggbedövningen sist, den gjorde mer skada än nytta ju. :)

Åter till saken, nervösheten var det.

Jag är livrädd för BB, vistelsen där när Viggo var nyfödd var en mardröm från början tillslut.

Å jag är dessutom helt övertygad om att mycket som hände de där första dygen satte ribban för de fem första månaderna i Viggos liv när jag var ett vrak.

Denna gången vet jag förvisso bättre, men till BB, dit vill jag bara inte!

Jag önskar å hoppas för allt i världen att allt ska flyta på smidigt så vi får skynda oss hem.

Jag känner mej själv å vet att det kommer vara det bästa för alla parter.

Måste vi stanna av någon anleding så måste vi, men jag tänker göra allt som står i min makt för att komma hem, fortare än kvickt! :)

Två å ett halvt år sedan.   

Å att vi snart ska få uppleva denna lycka igen?!

Magiskt. :)

Gah vad trött jag är.

Å ont ryggen så jag snart blir galen.

På helt fel ställe dock, hade det varit längre ner hade det kunnat vara bra. :)

Ligger i soffan som vilken kväll som helst.

Gissar på att min lilla make också är på väg ner, han har målat snickerier i hallen han. :) Energi eller vad? :)

Provade att sitta på en stol utanför Viggos rum i kväll när han skulle somna, istället för somvi bukar sitta på golvet jämte hans säng.

När alla hundrafemtio djur var på plats i sängen gick det lika fort som vanligt.

Förhoppningsvis kan vi inom en snar framtid säga gonatt å sen låt honom somna själv. :)

Har inte så mycket mer å komma med i kväll, men vet ni vad?

Jag måste bara poängtera att jag älskar å blogga. :)

En hobby som passar mej utmärkt. :)

Har gjort det sen i april 2007 å tröttnar liksom inte.

Tänk, då när jag startade hade vi inga barn å bodde i lägenhet i stan.

Å nu bor vi här, Asarum å har snart två barn å är gifta.

Mitt livs viktigaste händelser finns dokumenterade, precis när de hände. :)

Konsigt att man vill utlämna hela sitt liv till okända människor säger skeptikerna(där ibland min egen mamma. :D) men jag tror inte de förstår vad man får tillbaka.

Tips vänner å sparkar därbak. :)

Med det sagt avslutar jag, för nu. :)

Tack för att ni gör det så kul. :)

Kan konstatera att jag glömde ringa till tre under deras telefontid i kväll igen. :S

Tre veckor sen jag beställde min telefon nu, å inte ett knyst...

Gjorde nyss testet här där man får svara på frågor å sen frå veta vilket parti man har mest gemensamt med.

Min tre i topp blev:

Vänsterpartiet.

Femenisktskt initiativ.

Miljöpartiet.

Ganska kul å se faktiskt.

Men i slutändan kommer jag nog ändå rösta på miljön. :)

Har alltid gjort, å kommer som sagt fortsätta med det. :)

En massa nya besökare å dussintals av positiva kommentarer.

Underbart roligt, å blogglusten borde blomma.

Men ändå.

Det är lätt å va elak när man kan va anonym.

Borde inte bry mej.

Är egentligen van efter så lång tid i denna världen, men nä.

Jag är inte mer än människa.

Trist, att det roliga ska överskuggas av spydigheter.

Känns bättre i morron, å är snabbt glömt.

Men just nu.

Är det ens värt det?

  Är ensam hemma.

Inte helt såklart.

Viggo här med, men han sover gott i sällskap av två apor, en Lilla gubben, Griseknoen, en anka, en sköldpadda, en giraff en krokodil å en nalle.   

Ett under att ugen ens får plats själv. :)

Martin spelar match, men helt ärligt så stör det inte mej det minsta.

Jag myser i soffan med tunnbrödrullar med skagenröra å en peanut cupcake. :)

Ska kolla på Music and lyrics, blogga loss å hänga på FB ända tills min lilla man kommer hem. :D

Filmen är redan i gång, jag har sett den så många gånger att det nästan räcker att höra den. :)

Den här dagen började i ärlighetens namn allt annat än bra.

Viggo var pigg å vaken redan tjugo över fem. :(

Å jag var redan trött eftersom Martin har varit vaken å snorat nästan hela natten, å när han sovit har han snarkat. :(

Typsikt, är det inte den ena så är det den andra å lägg då till att ligga ner å försöka vända mej eller ta mej upp är det värsta som finns just nu.

Ytterst lite sömn alltså.

Dåligt humör å ja ni hajjar...

Det blev tack å lov bättre.

Tröttheten var envis å yrslen som förföljer mej blev jag inte av med, men Stina, jag å Viggo blev bjudna på lunch at the Loorentz/Bengtsson recidence. :D Alltid trevligt å träffa dem. :D

I morron ska vi som sagt åka till Jönköping.

SKulle ljuga om jag sa att jag var taggad inför det.

Hade hellre vilat mej ärligt talat.

I å med att jag står utan Martins support hela dagarna från å med måndag.

Men men, det är som det är å kommer säkert gå fint när vi väl är där.

Ser som ni vet fram emot Ikea. ;D

Å sen har min lilla man lovat mej ett par nya walkingskor, så jag är redo för motion igen när bebisen äntligen bestämmer sej för att komma. :)

Har älskat mina gamla sletna asics, men jag är öppen för förslag.

Dessa ser fina ut till exempel. :D

Ååååå vad jag oroar mej för hur vi ska klara oss hemma nu jag å Viggo själva.

Viggo är inget svårt barn precis, men han behöver stimulans som jag är orolig att jag inte kommer orka ge honom.

Att han ska bli uttråkad å att jag ska ha fattat fel beslut angående dagis å att allt ska bli en ond cirkel.

Samtidigt är jag så säker på att detta är det bästa.

Jag ska få va hemma å umgås å lära känna å se båda mina barn växa å utvecklas.

Det är min dröm.

I drömmen ingår förståss en massa tålamod, kreativitet å ork också, men detta är verkligheten.

Vi kommer ha bättre å sämre dagar.

Såklart, men det är ju i Viggo å Martin som jag hämtar min styrka å livsglädje.

Så varför oroar jag mej egentligen?

Vi kommer klara oss fint, å Martin finns ju där, å många fler med. :)

Flummigt å analytiskt så här i min ensamhet. :)

Livet i ett nötskal. :)

Tänk att denna lilla sötnosen ska bli storebror å att vi ska få ett underverk till? :D

Viggo imponerar förtfarande lika mycket på oss å vi pratar å berömmer honom dagarna i ända å på kvällarna i soffan pratar vi om hans framsteg å sånt . :)

Vad vore livet utan honom å Martin..   

Nu ska jag faktiskt titta lite på filmen här. Men det kan mycket väl komma mer från mej i kväll. :)

I feel inspired. :D