*vink vink*

Här tog jag mej visst en bloggpaus över dagen.
Har inte riktigt hunnit med.
Det var jobbmöte å tandhygienisten å sen träning på det å en tur till CG efter det.
Inget sådär megaspännande precis.

Kvällen består av lite tv å sen laddar vi för fredag.
;)

Hörs då med lite mer givande storys! ;)

Kram å gonatt! ;)

Veckans sovmorronsdag.
Så värdefullt när möjligheten ges. ;)

Jag somnade fort å har nog lyckats samla på mej mer sömn än på länge, men känner mej väldigt trött å ruggig i dag.
Hade mer än gärna stannat ännu längre i sängen, men har masat mej upp å lägger mitt hopp till kaffet för lite styrka till å gå på jobbmöte.

Nu är det dags för frukost här.
Ha en bra dag.
Så hörs vi sen!

Känner mej hyfsat nöjd med denna dagen å har faktiskt redan lagt mej i hopp om en lång natts djupsömn... ;)

Vi har lite sovmorron i morron å bara en sån sak underlättar en aning i mitt annars eviga nattsuddande. ;)

Katt 1 av 2(i natt låg de där bägge!) har placerat sej å med bilden på henne säger jag gonatt å tack för i dag! <3

Å stor kram till alla för er pepp i dag.
Det betyder massor!

Hämt-middag framför splirrans nya avsnitt av Labyrint! ;)

Vi tog oss ett litet onsdagslöp! :)

1 minuts putsning av två-varv-runt-slingan-tiden med hjälp av världens sötaste hare! :P

Så.
För första gången någonsin känner jag mej ganska så nöjd med mitt läkarbesök.
Jag blev lyssnad på, tappad på en massa blod å lovad uppföljning å hjälp oavsett vad proverna sen visar.
Jag ljög inte å doktorn var lagom snäll för mej.
Nu tar det ju ett litet tag till innan jag får svar, men jag har aldrig varit närmare! ;)
Å förhoppningsvis kan jag ta mej hela vägen fram denna gången! ;)

Mycket tjat här nu, men det är samma ält som upptar mina tankar just nu.
Att man som vuxen kan bli så uppstressad över ett ynka besök på vårdcentralen...?!

Kriget med mej själv har börjat å tankebanorna snurrar runt
"är det verkligen så farligt?"
"Kanske klarar jag det gör själv?"
Osv.
(Tur Martin ska med!)

Jag är hopplös på så vis, men säga vad man vill, jag känner åtminstone mej själv å vet om hur jag tenderar till å fly.

Å i dag, då ska jag konfrontera allt.

Inte ljuga alls å kräva prover å åtgärder...
(Nån som tror jag nånsin krävt något för min egen skull innan?!)

Gah.
Snart är det över.
Å i kväll ska jag bara vila å va med familjen.

Har spenderat kvällen på skolan, sånguppvisning å föräldramöte med Viggos klass.
Ett trivsamt möte tycker jag, sakligt å bra. ;)

Iskallt om fötterna var det dock(frös redan hemma men fick inte ta med ulltofflorna för Martin...!) så jag har bäddat ner mej under tjockt täcke å pläd tillsammans med Sookie. ;)

Det är fotboll på tv å Martin hoppas nog på att jag ska ge upp hans involverande i Downtown abbey efter att han sov sej i genom två avsnitt i går, men jag tänker inte vika mej så lätt där å ska se lördagens Så mycket bättre i stället tänkte jag.

Men mest av allt håller jag tummarna för att jag somnar någonstans mitt i utan å grubbla över mitt läkarbesök.
Har faktiskt bestämt mej för å ta med mej Martin dit(trots att både Anna å Stina erbjudit sej. <3) mest som vittne å så han kan stoppa mej om jag börjar ljuga...
Han om någon vet ju hur jag mått på sistone(å typ 10 år tillbaka... :() å förhoppningsvis kan hans närvaro dämpa min instinkt att bara avfärda allt å skynda därifrån...
Om jag inte kan motivera mej själv att jag förtjänar hjälp så är ju familjen motivation i sej.

Nog ältat om det.
Nu ska jag viga en stund åt tolkningar av en av mina största barndomsidoler å förhoppningvis sova lite.

Kram å gonatt!