Sofie

10 september 2008 14:27

Skickar 1000 stöttekramar från mej och min familj, som tyvärr inte har en aning vad du snackar om, då allt bara har skött sig själv med barnen här... Hoppas du har överseende!! Kram!

Sara

10 september 2008 14:37

jag håller med dig Lisa, Jag har varit själv i nästan allt då min förra sambo inte heller vakna på natten o´ch var hemifrån hela dagarna. man blir lätt jag vet bäst och kritiserar pappan. Men så länge man är medveten om det och försöker tänka på det så kan relation överleva det.
jag har alltid gett efter för Alva börjar hon gråta och bli ledsen mitt i natten föröser jag trösta går dte inte ffår hon mer än gärna sova hos mig.

Nu vid två årsålder osver hon hela natten i sin säng utan problem. hon behövde den närkontakt jag kunde ge henne för att sova bra.

hoppas allt blir till det bästa för dig.

W

10 september 2008 14:43

jag hoppas verkligen du tog mitt inlägg rätt.
jag anser verkligen att man är två om att ta hand om ett barn.Det gör jag.
Det är MYCKET viktigt för barnet om inte annat.
Mina barn står precis lika nära sin pappa som mig.(även när dom var riktigt små)
men jag kritiserar INTE din kille(man?)
jag vet inget om er och allt har oftast en förklaring.
Om du är lynnig och tar stor plats så är det inte lätt.
Försök lätta garden och prata.
tala om för honom att det är tufft o att du behöver hjälp.
jag hade aldrig pallat ta hand om mina barn utan den enorma stödet från min man.
El jo det hade jag väl men verkligen inte lika bra:)
Försök att prata.
Jag tvivlar inte på att ni menar väl båda två o att ni dessutom älskar varandra:)
Desto större anledning att ta egentid och framförallt tid tillsamman.
Få vara ett par igen.
50% av alla par som har småbarn separerar.
Rätt otäck siffra.
men det är ju så mycket som ska klaffa.Så eg är det inte konstigt.
Men se nu till att inte tillhöra dom procenten.
Att få barn ruckar om en relation rätt bra.
med med rätt hantering och tid tillsammans så klarar man det om man bara vill.
men det måste jobbas på.
Det behöver inte va barnvakt för det.ta ett bad ihop på kvällen.Ät en god middag ni två när pojken sover.Massera varandra osv.Då minskar dessutom behovet lite att komma ifrån.
Men prova med lite i taget då.
(alltså egentiden)
Våga släppa taget.
Var iväg en halvtimme o ta en snabbfika el nåt.
Hopaps du tar mitt inlägg rätt:)
Ni fixar detta.
Det är alltid kaos att få barn..el ja för dom allra flesta iaf:)
Mig inräknat;)
Om man bara jobbar på allt så löser sig allt med tiden.

Marina

10 september 2008 14:52

ja du vet egentligen inte vad jag ska skriva...utan det är ju bra att ni pratat och fösöker! Och försök lämna över lite ansvar på martin för viggo, det är ganska viktigt tror jag för framtiden...annars kanske han blir jättemammig om han inte får "lära känna" sin pappa...ger er massor med kramar!
Hanna hälsar till sin "lillkusin" vill gärna leka snart!

Angelica & Ofelia

11 september 2008 13:31

Kämpa på! Jag är också lynnig i mitt sinne och får utbrott rätt vad det är när jag egentligen bara är lite trött. Jag känner igen mig i dig, istället för att ge en liten vink i rätt tid blir det en jättestor grej tillslut. Det är nog lätt att man glömmer bort att vara "kär" när man har bebis, man har bara ögon för sin lilla guldklimp för det mesta, även om man älskar sin karl också såklart, minst lika mycket :) Har du provat blanda bröstmjök med välling? Jag hade visserligen ingen bröstmjölk utan ersättning men jag blandade i 2 veckor och sen bara älskade hon vällingen! Det är bra för magen också att blanda lite, magen kan bli kaos på dom små liven annars för dom är inte vana vid havren i vällingen. Stor kram & lycka till med kärleken & Lilla V