Jag fick tulpaner av Martin i söndags.   

Sitter å försöker intala mej själv att det kommer gå bra på jobbet.

Är fullkomligt medveten om att negativ inställning verkligen inte hjälper.

Det går inget vidare.

Jag vill inte ha det såhär.

Älskar mitt yrke(som ni såklart vet vid det här laget...) å att trivas är väldigt viktigt för mej. Jag kan inte bara gå dit å göra det jag ska å sen inte bry mej mera, trots att jag inte kan påverka varken gruppklimatet eller inställningar hos andra.

I bland önskar jag verkligen att jag var annolunda å inte brydde mej så mycket om vad andra tyckte. Att jag vågade rya i från å säga min åsikt mer.

Ofrivilligt dras jag in i skitsnacket med, dels för att jag är ny å "måste" välja sida å dels för att jag vill själv inte vara den som inte är omtyckt.

Sociala spel är ett gitter å personkemi kan man inte göra nått åt, men man måste försöka.

Kanske måste jag tvinga mej själv att stänga av allt?

Hur ska jag annars orka, framför allt måste jag lägga den lilla energi jag har på det som är viktigt, min familj.

Ett jobb är ett jobb, å jag ska inte vara där för evigt!

Flummigt å negativt. Jotack, men jag måste skriva av mej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...