Direktlänk till inlägg 3 september 2010
Jag skulle vilja påstå att Viggo släktas ganska så rejält på sina föräldrar när det kommer till det här med å prata.
Jag, hans mamma är sällan tyst å Martin, hans pappa, mästarnas mästare i kallprat är nästan snäppet värre.
Vår son är som ni kanske förstår sällan tyst,i allafall här hemma. :)
I mellan åt ligger vi dubbelvikta av skratt, över hur han lyckas få till sina meningar å vad han har snappat upp från oss.
Här följer ett par exempel.
När Martin gav honom en tillsägelse å ungen kontrar med ett argt:
Sluta skälla på Diggon!
När han anser att vi ska hjälpa honom med något(oftast nått han gör lika bra själv) lägger han nu mera till ett bestämt
sa jag mamma/pappa...
Alltså: Ta den bilen mamma sa jag!
När han ska fjäska riktigt för mej så säger han:
Hej lilla gumman å lägger huvudet på sne.
Vad kan man göra mer än å skratta? :D
Älskade, älskade unge.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|