Direktlänk till inlägg 15 juni 2011
För det första:
Ibland kan jag känna sej ensam.
Men det är en ytterst kortvarig känsla allt som oftast.
För vad jag har många fina människor runt omkring mej.
Så många som vill hjälpa å stötta å som ger mej så mycket kärlek.
Familj å vänner men även ni, mina cybervänner. :)
Här på bloggen å på Facebook har jag haft ett enormt stöd nu under de här tuffa dagarna.
Det finns somliga(martin å gustav) som påstår att fb-vänner inte är riktiga vänner, men jag vill påstå att de har jävligt fel! :D
För det andra:
Jag tror det har börjat vända nu.
Leo är orolig å stimmig men den envisa febern har äntligen gett med sej!
Han har ätit lite till å jag upplever inte längre att kopporna ökar!
Hoppas, hoppas det är så.
Att det vänder i morron så vi kan börja leva igen.
Å framför allt så jag får umgås å ge kärlek åt mitt stora friska barn också.
Att lämna bort honom som jag gjort i dag, för att jag inte orkar eller kan underhålla honom, det har bara hänt en gång innan å då är han ändå tre år gammal...
Jag har längtat å grämt mej hela dagen även fast jag vet att han har haft så mycket roligare hos farmor än hos oss i sjukstugan!
Nu ska jag krypa ner i sängen, Martin ska sova hos Leo så jag ser fram emot sömn.
Jag kommer säkerligen vakna å va upp å stimma jag med, men tanken är skön i allafall. :D
Tack igen!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|