Direktlänk till inlägg 1 februari 2012
När man vaknar med ångest som trycker över bröstet å känner sej ensammast i världen.
När man egentligen helst av allt tagit ledigt från livet å legat kvar i sängen å gosat med grabbarna.
Å så sätter man i gång datorn, loggar in på bloggen å möts at det här:
Då då känns allt faktiskt en aningens lättare. :)
Å det råder inga tvivel om varför jag fortsatt med detta dagliga bloggande i snart fem år.
Bloggen har gett mej mer än någon nånsin kan förstå.
Vänner, stöd, inspiration å självinsikt.
TACK!
Enough said.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | |||||||
|