Jaha.

I dag var alltså dagen jag begav mej till Notavalla för å försöka ta igen i runda slängar åtta år.

Stannade på Ica på vägen dit å köpte semlor å en bukett tulpaner å när jag satte mej i bilen för å köra vidare var bilen stendöd. :S

Jag gav inte upp tanken på att mitt möte skulle bli av utan trotsade iskylan å promenerade dit i stället. Tack å lov hade jag varit smart nog å ta med mej en mössa åtminstone.

Hur eller hur, en dryg halvtimme försenad anlände jag till Lökvägen, där min allra äldsta vän Henrik numera bor med sin familj.

Trots att nära på ett helt liv passerat sen vi ens pratade sist kändes det inte ens konstigt å komma dit. Utan bara helt rätt.

Jag fick äran att träffa deras söta dotter också å jag ska göra allt i min makt för att det på sin höjd ska gå ett par veckor innan vi träffas igen å inte en massa år.

Livet är för kort för det helt enkelt.

Annars har jag ju då flummat runt på jobbet på förmiddagen.

Vet inte vad jag ska känna ännu, mer än att jag vill börja på riktigt.

Att alla ska va i gång så det blir på allvar snart.

Nu är jag mest oinspirerad å matt.

Sorgligt men sant.

Jag älskar jobbet som sådant. Jag är på rätt plats. Älskar tjatet å plocket å utmaningen.

Men ändå. Oinspirerad.

I morron ska vi va lediga.

Bara hemma på förmiddagen. Ta det lugnt å plocka lite, ta igen förlorade timmar.

På eftermiddagen ska vi, om bilen vill starta, till familjen Stenström å leka. :)

Man får pussla i hop det där med vänner nu när man inte är ledig jämt längre, men jag tycker ändå att vi lyckas hitta tillfällen för lek å kompisar.

Nu blir det snart sängen för min del, men täcke å varm pläd. Fryser fortfarande efter bilhaveriet å efterföljande promenad. :)

Vi hörs i morron igen.

Som alltid!

Kram å hej!

 

Frida

6 februari 2012 21:55

HAr precis kommit hem efter en jobbkväll. Tagen av allvaret, HAr en medborgare som vi hoppas ska få sluta snart, men det är en sådan som sitter nära hjärtat på en.. Jobbade med hon som jag har lite svårt för, men båda var vi tagna av allvaret och gråten var nära. Man vänjer sig aldrig och tur är det. Må jag aldrig bli så kall att jag inte reagerar på livets slut! Nu ska jag försöka sova. Kram

http://fridala.blogspot.com

Lisa

6 februari 2012 21:56

Kram å styrka till dej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det! Lisoballs blogg har bytt portal.   Nya bloggen hittar ni   HÄR     Välkomna! :D     ...

4402627159

Nu har jag hittat min vårjacka.       Skitsnygg å passa till mina skor! :D ( å alla mina andra kläder å blir alltså billigare i längden. :P)   adlink ...

Hur skönt är det inte i dag då? :D Jag har bockat av lite måsten på min lista i dag. Hade cellprov bokat sen innan(jippi eller hur? :P) å tog i samma veva äntligen tag i ett få mina äckliga utslag tittade på av en läkare. Nu tittade han väl upp fr...

Lisoballs blogg finns numera som egen sida på Facebook. Gilla gärna.   I I I v     Tanken är att alla nya inlägg ska publiceras där så att ni som frivilligt vill följa bloggen kan göra det medan övriga fb-vänner ska slippa bombas m...